Innehåll

Litteratur

2013-07-14

Sommar och semester innebär också mer tid att försjunka i böckernas underbara värld. Tyvärr finns det fler böcker än man kan hinna med under en livstid och för varje dålig bok man läser finns det en bra bok man inte hinner läsa. På den här sidan har jag därför samlat de böcker och författare som jag tycker är så pass bra att jag till och med kan tänka mig att återvänder till dem istället för att ta risken att läsa en dålig bok. Se listan som ett boktips - om du tycker om någon av mina favoritböcker tycker du kanske om också andra böcker på listan. Ta då chansen att upptäcka en ny värld!


Klassiker

Brott och straff (Fjodor Dostojevskij)

Brott och straff är en tidlös klassiker. Den har kallats "världens mest berömda roman" och handlar om den fattige studenten Raskolnikovs hemska brott, följande samvetskval och slutsliga straff. Bättre än någon annan författare förmår Dostojevskij tränga in i djupet på människor och att läsa om Raskolnikovs själsliv är som att skåda djupt in i människan och i sig själv.

Raskolnikovs nihilism återkommer Onda andar. Att nihilismen låg inte författaren varmt om hjärtat avspeglas dock i att de psykologiska porträtten här blir ovanligt grunda i denna bok om några unga mäns försök att kullkasta samhället. Men Onda andar visar ändå vilken hög lägstanivå Dostojeveskij har och läsaren får sitt lystmäte av komedi, tragedi och spänning i detta ovanligt mörka verk av min favoritförfattare.

Bröderna Karamazov (Fjodor Dostojevskij)

Att välja mellan Dostojevskijs många djupa personporträtt är svårt. Bäst är ändå Bröderna Karamazov, där författaren lyckas med konststycket att skildra fyra sinsemellan helt olika bröder och låter läsaren lära känna dessa litterära karaktärer som vore de verkliga personer. Bakgrunden med det fruktansvärda fadersmordet kommer nästan i skymundan och de många sidorna slukas i rask takt.

Två andra bra personporträtt återfinns i Ynglingen och Idioten. Ynglingen kretsar kring huvudpersonens relation till sin fader, en relation som utvecklas i takt med att han mognar till man. Temat behandlas förvisso bättre i mästerverket Bröderna Karamazov men kring ynglingen vävs också en spännande intrig som berör flera olika personer och författaren tar chansen att än en gång briljera med starka psykologiska porträtt. I Idioten är den medlidsamma kärleken temat. Furst Mysjkin, vars så kallade idioti främst yttrar sig genom ett naivt och saktmodigt beteende, förälskar sig i Nastasia Filippovna, som är övertygad om sin egen förtappelse. Deras vitt skilda personligheter utövar en stark påverkan på omgivningen och en turbulent väg leder till det tragiska slutet.

Avslutningsvis vill jag lyfta fram den mer okända Dubbelgångaren. Namnet till trots handlar denna roman mer om paranoia. Huvudpersonen ser fiender i allt och alla och orsakar därmed sin egen undergång. Som alltid hos Dostojevskij ett lysande psykologiskt porträtt.

Krig och Fred (Leo Tolstoj)

Krig och fred är en i det närmaste perfekt bok som bara blir bättre ju mer man läser den. Här samsas männniskors funderingar och levnadsöden med krigets hjältedåd och tragik och över alltsammans vilar författarens idé om ödets determinism. Den här gången läste jag boken parallellt med skildringar av Napoleonslagen och fick därmed ut betydligt mer av bokens militära delar. Det enda man kan beklaga är att denna enorma bok är för kort.

Lika förtjust blev jag inte i Anna Karenina, som kretsar kring några människors liv och tankar i 1800-talets Ryssland. Anna Karenina och greve Vronskij slits mellan kärleken och samhällets konventioner och deras bittra kamp får ett tragiskt slut. Men trots de många sidorna känns det inte som om Tolstoj lyckas nå ända in i dessa människor och den spännande politiska bakgrund som lyfter Krig och Fred saknas också.

En världsomsegling under havet (Jules Verne)

Om jag måste välja någon av Jules Vernes många fantastiska och fantasieggande äventyrsböcker så blir det En världsomsegling under havet. Här finns alla den framsynte författarens komponenter med: en fantastisk uppfinning i form av undervattensfarkosten Nautilus, en okänd värld som avslöjas när Nautilus utforskar de sju havens botten, färgstarka karaktärer som den nyfikne professor Aronnax och den dystre kapten Nemo som man hela tiden vill lära känna närmare - kort sagt en riktig bladvändare som sätter tanken i rörelse!


Nobelpristagare

Bockfesten (Mario Vargas Llosa)

Till vår Peruresa bekantade jag mig med landets främste författare, Mario Vargas Llosa. Tyvärr handlar inte denna bok om Peru utan om Dominikanska republiken men den är likväl lysande. Själva historien om en diktators innersta krets och de perversioner som följer på diktaturen griper dock läsaren. Mario Vargas Llosa berättar historien genom en mängd trådar som skickligt vävs samman och trots att man hela tiden anar vad som komma skall upphör är spänningen hela tiden närvarande. Även om boken inte handlar om Peru bidrar den till en djupare förståelse för livet under de många diktaturer som plågat Latinamerika.

Jag läste även Berättaren, en tidig bok där det tyvärr märks att författaren ännu inte hittat sin lediga och engagerande stil. Ramhistorien om en man vars intresse för Amazonas indianstammar får honom att lämna civilisationen för att bli en "berättare" känns överflödig. Det är istället de berättade sagorna och myterna från regnskogen som lyfter boken och jag hade gärna sett att dessa fått mer utrymme och fler förklaringar.

Mitt namn är röd (Orhan Pamuk)

Bokens olika aktörer lägger sten på sten i en färgrik mosaik där orientaliska uppfattningar om bildkonsten både orsakar och löser ett mord. Pamuk må inte riktigt nå upp till Rosens namn och Den fjärde sanningen men är definitivt en författare jag vill fördjupa min bekantskap med.

När Orhan Pamuk fick nobelpriset passade jag på att köpa en signerad bok och valet föll på Den svarta boken. Hans debutbok är dessvärre inte av samma klass. Orhan Pamuks styrka ligger i hans samhällsbetraktelser och i Den svarta boken är det en fiktiv kolumnist som står för dem. Ramberättelsen om en man som försöker hitta sin fru med hjälp av dessa kolumner är däremot bara osammanhängande och förvirrande.


Historiska romaner

Rosens namn (Umberto Eco)

Detta är en BOK. I Rosens namn hittar man allt man kan önska av en bok: spänning och humor, lärdomar och funderingar, personligheter och platser. Rosens Namn utspelas i ett italienskt benediktinkloster år 1327 där skrämmande och gåtfulla händelser äger rum, händelser som utreds av broder William med Aristoteles logik, Aquinos teologi, Bacon's insikt samt humor och nyfikenhet. Varje sida var en njutning att läsa och jag avundas varje läsare som får glädjen att läsa denna bok för första gången.

Tyvärr är ingen annan av Umberto Ecos böcker i närheten av Rosens namn. Focaults pendel, med sin lovande intrig om två män som fantiserar ihop en konspirationsteori som visar sig vara sann, väcker frågan om författaren var hög när han skrev boken. Smått genialiska ögonblick när en påhittad historisk komplott nystas upp drunknar fullständigt i ett surrealistiskt svamlande. Lite bättre är Eco när han håller sig till historiska romaner. Gårdagens ö är en spännande, humoristisk och dråplig äventyrs- och kärlekshistoria där författaren levandegör barockens mystiska värld. De stundtals långdragna avsnitten och tvära kasten mellan ämnen gör dock att jag saknar den helhetsglädje som upplevelsen av Rosens namn gav men detta är inte desto mindre en läsvärd bok. Sämre är dock Baudolino som handlar om en medeltida motsvarighet till äventyraren och lögnaren baron von Münchhausen. Det är förvisso lärd och välskriven bok men det hjälper inte när historien är oengagerande och stundtals långtråkig. Nej, Rosens namn är och förblir någonting unikt i litteraturhistorien.

Röde orm (Frans G. Bengtsson)

Röde Orm är med rätta en av våra stora folkkära klassiker. Med sitt mustiga och korthuggna språk berättar Frans G. Bengtsson hjältesagan om vikingen Röde Orms spännande äventyr. Det här är en bok som får vem som helst att drömma sig tillbaka till fornstora da'r då män fortfarande var män, då heder och ära ännu betydde något och då rättvisa skipades med svärd.

Den som vill läsa mer av Frans G. Bengtsson gör rätt i att läsa hans samlade essäer. Författaren gör i sina essäer lärda och underhållande betraktelser med förkärlek för historiska och litterära personer. Man förstår snabbt att Röde Orms författare älskade det skrivna ordet och även om vissa essäer snabbt faller i glömska så fångar desto fler läsarens intresse och lockar till vidare läsning i ämnet.

Den fjärde sanningen (Iain Pears)

Den fjärde sanningen handlar om just fyra sanningar; fyra mäns versioner av ett mord i Oxford på 1660-talet. De fyra historierna bildar en färgsprakande gobeläng över engelskt bigotteri, förljugenhet, kryperi, men också personligt mod, trots och kamp. På ett imponerande sätt lyckas författaren måla upp en levande bild av 1600-talets England och med det som bakgrund lägga pusselbit efter pusselbit till vad som visar sig vara ett synnerligen högt och komplicerat politiskt spel. När man sedan läser att bokens handling och aktörer har en grund i verkligheten kan denna fulländade och genomtänkta historiska roman bara få ett betyg. Det här är en bok jag redan vill läsa om!

Iain Pears är annars känd för sin "Art Mystery Series", lättsamma deckare i konstmiljö. De når inte upp till Den fjärde sanningens nivå men var trevliga som sidoläsning på mina Italienresor där jag kunde se flera av konstverken i fråga.

Jag, Claudius (Roberg Graves)

Närmare de kejserliga intrigerna i antikens Rom än så här kommer man inte. Här får man lära känna den godmodige Augustus, den beräknande Livia, den cyniske Tiberius, den galne Claudius och många fler genom den förlöjligade Claudius - narren som mot alla odds upphöjdes till kejsare. Det enda varningens ord jag vill ge är att författaren får denna fingerade biografi att kännas så autentisk att man lätt förleds ta den för sanning. I sammanhanget vill jag också varmt rekommendera TV-serien med Derek Jacobi i titelrollen, ett mästerverk som än idag är överlägset allt annat om antiken, inklusive den hyllade TV-serien Rome.

Idéernas grotta (José Carlos Somoza)

Platon talade om fem element av kunskap: namnet, definitionen, bilden, den intellektuella diskussionen och idéen. Detta är grunden för denna roman som på ett plan handlar om en mordgåta i antikens Athén och på ett annat plan om en översättares försök att tolka eidetiken i en bok om denna mordgåta. Bokens hemlighet ligger dock dold på ett tredje plan som sakta men säkert uppenbaras för läsaren...

Svärdet och spiran (Ken Follett)

Ibland hittar man böcker som förmår levandegöra en historisk epok genom många olika ögon - män som kvinnor, unga som gamla och framför allt höga som låga. Svärdet och spiran är en sådan bok. Visst kan man invända att Ken Folletts mästerverk är lättsamt utan vare sig Umberto Ecos kunskapsdjup eller Dostojevskijs persondjup. Likväl är varje människoöde fascinerande att följa i denna bok om en grupp människor i medeltidens hårda England vars öde länkas samman med bygget av en katedral. Det här är en bok där varje människa i sin enkelhet känns vidare och man hela tiden vill vända blad för att se hur det ska gå för honom eller henne.

Katedralen vid havet (Ildefonso Falcones)

Ildefonso Falcones debutbok kan liknas vid en katalansk Svärdet och spiran. Här är det folkets katedral Santa de Mar i Barcelona som står i centrum för den ihärdige Arnau Estanyols skiftande öden. Kombinationen av historiska fakta som levandegör det medeltida Barcelona och spännande intriger som gör varje karaktär intressant att följa.

Jag har också med stort intresse börjat läsa författarens andra bok Fatimas ögon som levandegör det moriska folkets öde i det medeltida Spanien.


Samtida romaner

1Q84 (Haruki Murakami)

Vad händer om små delar i verkligheten plötsligt förändras? Detta utgör ramberättelsen i Haruki Murakamis fascinerande trilogi där 1984 plötsligt blir 1Q84. Författaren låter oss följa några till synes vanliga japaner i denna värld men ju mer vi får se av deras handlingar och höra om deras bakgrund, desto mer fascinerade blir de. Detaljerna flödar men språket är enkelt och välflytande och läsupplevelsen är enda lång njutning.

Jag har tyvärr inte bekantat mig med fler böcker av denna välförtjänt populäre japanske författare men det är definitivt bara en tidsfråga!

Den hemliga historien (Donna Tartt)

Den hemliga historien handlar om den unge collegestudenten Richard som genom sitt val att studera grekiska kommer i kontakt med en synnerligen säregen och excentrisk klass. De söker sanningen och skönheten i den antika grekiska kulturen och Richard attraheras av gruppens synbart idylliska tillvaro. Men när deras sökande går djupare, mot backanalernas vilda extas, får det ödesdigra konsekvenser och Richard dras in i en kamp på liv och död där inte bara idyllen utan också människorna i den långsamt vittrar sönder. Donna Tartt gör ett mycket ambitiöst försök att i Dostojevskijs anda tränga in i människans psykologi och det enda man kan kritisera är att man skulle vilja följa henne ännu djupare in i dessa ungdomars personlighet.

Donnas andra bok Den lille vännen däremot nådde tyvärr inte upp till hennes debutboks nivå och jag har inte läst mer av henne.


Fantasy

Bilbo/Sagan om ringen (J.R.R. Tolkien)

Tolkiens värld är den oslagbara tillflyktsorten för den som önskar lite avkoppling från verkligheten. Här möter oss en kamp mellan gott och ont i en sagovärld full av sagovarelser. Ringen är en magisk ring som ger dess skapare, den onde trollkarlen Sauron, en fruktansvärd makt och som det ankommer hoben Frodo, arvtagare till ringens upptäckare Bilbo, att förstöra i Domedagsklyftan djupt inne i Saurons land Mordor. Bilbo och Sagan om Ringen är böcker som trollbinder läsaren från början till slut.

De som vill fördjupa sig i Tolkiens värld (men bara de) kan ge sig på Silmarillion. Silmarillion gavs förvisso ut först efter den store författarens död men trots att Tolkien aldrig fick göra sin grundliga revision så är detta en utmärkt källa till kunskap om åldrarna före Sagan om Ringen. Vackra sagor berättar om hur gudarna skapade världen, om hur den befolkades av alver, människor och dvärgar och om den långa kampen mellan gott och ont. Sagorna om Beren och Luthien och om Turin är särskilt starka berättelser i klass med Beowulf och de isländska sagorna. Övriga böcker utgivna i Tolkiens namn (Ringens värld, Sagor från Midgård etc.) innehåller dock bara meningslös bakgrundsinformation, "bortklippta" scener och tidigare (sämre) versioner av sagorna i Silmarillion. Det finns ett skäl till varför J.R.R. Tolkien uteslöt detta från sina stora verk!

Narniakrönikorna (C.S. Lewis)

C.S. Lewis Narnia är inte fullt så rik som vännen Tolkiens Midgård men innehåller innehåller likväl allt vad man kan begära av spännande sagor. Historierna om en parallellvärld fylld av sagovarelser som bara kan nås av barn kittlar alla ungas fantasi och man låter sig gärna svepas med till Narnia och kampen mellan gott och ont.

Jonathan Strange & Mr Norrell (Susanna Clarke)

Fantasy i verkligheten? Denna paradoxala kombination hanteras strålande av debutanten Susanna Clarke. Historien utspelas till synes i verklighetens England under Napoleonkrigen men bit för bit blandar författarinnan denna verklighet med Englands "magiska tradition" så att läsaren upplever att denna tradition är ett historiskt faktum. Historiska personer möter fiktiva men levande beskrivna karaktärer i en magisk kamp som skakar världen. Lägg till detta ett vackert och sardoniskt språk och du har en bok där varje sida är en njutning!


Science Fiction

Stiftelsetrilogin

Isaac Asimov är Science Fiction-genrens Tolkien och hans universum är en glädje att upptäcka. Historien om hur en stiftelse försöker styra Vintergatans öde och mildra skadorna av imperiets fall och återuppståndelse är briljant. Författaren lyckas också väl i att varva berättelserna om små människor med ramberättelsen om Vintergatan och läsaren vill hela tiden veta mer om Asimovs fascinerande värld.

År 2001 - En rymdodyssé

Arthur C. Clarkes SF-klassiker håller än idag. Här finns alla de klassiska ingredienserna: en rymdfärd över väldiga avstånd, artificiell intelligens som spårar ur och en högre, utomjordisk intelligens som styr våra liv. Det är också roligt att notera detaljer där förutsägelsen gick in, såsom Internetliknande medier. Jämte Asimov är Clarke SF-världens okrönte kung.


Skräck

Omnibus 1-3 (H.P. Lovecraft)

Edgar Allan Poe får ursäkta men tidernas främste skräckskildrare är H.P. Lovecraft. Han nöjer sig inte med att lyfta fram skräcken i vår värld utan har skapat en rik värld fylld av allehanda fasor som sträcker sig efter de fördömda karaktärerna i hans böcker - en prestation som bara kan jämföras med Tolkiens skapande av Midgård.

Tales of Mystery and Imagination

Edgar Allan Poe varvade under sitt korta liv skräckklassiker som The Black Cat och deckarklassiker som The Murders in the Rue Morgue med mindre lyckade försök i andra genrer som Loss of Breath och Some Words with a Mummy. Efterföljarna Lovecraft och Doyle producerade visserligen fler och jämnare historier men det är för förnyelsen och de tyvärr för få mästerverken som Poe ska minnas.


Sagor

Le Morte D'Arthus (Thomas Malory)

Arthurlegenden är en fantastisk legend som i djup och symbolik kan jämföras med de främsta myterna och religiösa berättelserna. Här finns allt: pojken Arthur som blir kung av England, maktens svärd Excalibur, Merlins och Mordreds magi, Riddarna av Runda bordets jakt på den heliga Graal, Lancelots och Guineveres kärlek och förräderi och Mordreds ondskefulla intrigerande. Thomas Malorys version fångar allt detta och med ett vackert språk därtill som är njutningsfyllt än idag.

Djungelboken (Rudyard Kipling)

Djungelboken är en mångbottnad bok där människa och fabeldjur möts och det inte utan konflikter. Bäst är de välkända historierna om Mowgli men till guldkornen hör förstås också kortare historier som den om mungon Rikki-tikki-tavi. Visserligen lyser ofta Kiplings ökända ord om "The White Man's Burden" igenom men det finns ingen fabelberättare som kritiserar civilisationen lika bra som Kipling.

Tusen och en natt

Sagor ligger mig varmt om hjärtat och den orientaliska sagoskatten Tusen och en natt är inget undantag. Här finns klassiska sagor som Aladdin och Ali Baba och de fyrtio rövarna. Den "vuxna" version som jag läser innehåller mycket målande beskrivningar av människor och miljöer som inte väjer för det som är barnförbjudet eller politiskt inkorrekt och läsaren får en god inblick i dåtida kultur och tänkande. De många sagorna varierar i kvalitet men en sagoskatt är det sannerligen!

Berättelser från träskmarkerna

Berättelser från träskmarkerna är Kinas motsvarighet till Nordens isländska sagor och Arabiens Tusen och en natt. De handlar om hjältarna på berget Liang, hjältar som i flera fall är råborstade sällar men som alltid sätter rättrådigheten främst och som stötts ut av samhället av intrigmakare och mutade ämbetsmän. Böckerna kan läsas som underhållande äventyrsberättelser men ger också intressanta skildringar av det medeltida Kinas kultur och traditioner. Det är märkligt att en sådan kulturskatt är så okänd i Sverige.

Njals saga

Njals saga är den kanske största av de isländska sagorna med ett myllrande persongalleri och en berättelse om såväl enskilda hjältar som isländsk historia före och efter kristnandet år 1000. Människor som Gunnar på Hlidarende, Njal och Hallgerd levandegörs inte genom sina tankar utan genom sina högtidliga ord och stolta handlingar. Ibland kan det bli för många personer och vändningar för att den moderne läsaren ska hinna med men om man ska läsa en isländsk saga i sitt liv är det denna!


Humor

Liftarens guide till galaxen (Douglas Adams)

Liftarens guide till galaxen måste vara litteraturhistoriens roligaste bok. Byggandet av en hypergalaktisk expressled genom vårt stjärnsystem föranleder vogonerna att undanröja planeten jorden och detta är början på Arthur Dent's vansinniga äventyr i världsrymden. Fantastiska infall och halsbrytande skämt lämnar ingen oberörd och det här är en bok som kan läsas om och om igen.

Jeeves and Wooster (P.G. Wodehouse)

Den förslagne betjänten Jeeves och hans mindre begåvade husbonde Wooster är bara några i raden av stora engelska komedipersonligheter. I P.G. Wodehouse's tappning kämpar den evige ungkarlen Wooster med att leva upp till överklassens konvenanser och vara sina excentriska vänner till lags med resultatet att hans betjänt Jeeves ofta måste rycka in och rädda honom. Även om jag saknar minspelet hos TV-seriens skådespelare så är detta en underhållande bok späckad av engelsk stillsam och intelligent humor när den är som bäst.



Hemsidan har fått 201697 besök. Skriv gärna en rad innan du går. Välkommen åter!

Namn:

E-post:





www.000webhost.com