Innehåll

  1. Hawaii: Orange County
  2. Japan: Ai Ramen
  3. Georgien: Tbilisis hörna
  4. Japan: Shibumi
  5. Persien: Zartosht
  6. Polen: Krasnopolski
  7. Spanien: Boqueria
  8. Punjab: Punjabi Masala
  9. Indien: Indian Garden
  10. Grekland/Cypern: -
  11. Peru: Cevicheria Aji Y Ajo
  12. Kina: Restaurang China

Internationella krogar

Uppdaterad 2017-08-07

Internationell mat i Stockholm var länge lika med svensk mat i utländsk förklädnad. Tomatsås på tunnbröd kallades pizza, fyra små rätter med soja och sötsur sås kallades kinesisk och så vidare. Assimilering i all ära men att försvenskad mat är ett hån mot de många rika matkulturer som finns i världen. Ju mer Su-San och jag åt oss genom Södermalms krogar och såg oss om i världen, desto mer insåg vi detta och vi övergick därför till att bara äta på stjärnkrogar i Stockholm och bara lokal mat utomlands.

Men någonting har hänt i Stockholm sedan dess. Plötsligt vågar driftiga män och kvinnor från utlandet servera stockholmarna mat så som den serveras i deras hemländer och ibland till och med ännu bättre. Vedugnspizzerior gräddar bättre pizzor än många av sina romerska kolleger, laxnigiri på svenska sushirestauranger smakar bättre än i Sydostasien (som måste importera laxen långväga) och kinarestauranger bjuder på mer exotisk mat än vad turistanpassade restauranger i Beijing vågar göra. Äntligen kan vi njuta av världens mat i vår egen hemstad! Det finns visserligen fortfarande många vita fläckar på Stockholms restaurangvärldskarta (däribland mitt eget favoritkök, det sorgligt misshandlade grekiska köket) så det gäller att navigera rätt. Här är några internationella restauranger vi kan rekommendera (och vissa som vi avråder från):


Besökt augusti 2017

Kanske är det ett tecken på innerstadsbors trendängslighet men varje år kommer en eller flera nya maträtter som plötsligt finns överallt. 2017 var en sådan rätt pokebowl och då förutsättningarna tycktes passa Su-Sans familj (snabb matig sallad med asiatisk touch) lockades vi att ge den en chans. Kanske skulle vi ha tagit varning av att bara en av de många restaurangerna tog emot bordsbokningar men Orange County Foods fick i alla fall vårt förtroende. Vad blev då omdömet?

Tja, "snabb" visade sig inte stämma då det tog 20 minuter att få maten, något som kan förklaras av att det bara fanns en anställd som skulle ta hand om beställning, betalning, förberedelse och servering. Kanske syftar det på att maten serveras i engångsförpackningar, något som dock snabbmatsställen som vill höja sig över mängden gått ifrån. Salladen med lax eller kyckling var väl OK men det "asiatiska" inslaget utgjordes endast av kokt ris medan dressingen närmast smakade som hamburgerdressing på tub. Särskilt mättande var den inte heller trots det höga priset.

Om du tycker att en sallad blir bättre av att drygas ut med kokt ris så är pokebowl ett givet alternativ men annars är så gott som all annan snabbmat i Stockholm att föredra.

Mäster Samuelsgatan 23
Tel: 072-341 06 16
http://www.ocfoods.se/


Besökt mars 2016

Japansk mat är mycket mer än bara sushi och något som kommit mer och mer på sistone är den asiatiska snabbmaten nudlar. Men nudlar är så mycket mer än en påse buljong som hälls i varmt vatten så vart i Stockholm beger man sig för att äta riktiga nudlar? Ai Ramen kan mycket väl vara svaret.

Ai Ramen har en föredömligt kort meny med få utvalda förrätter, nudelrätter, efterrätter och sake (men lustigt nog fyra av varje trots denna siffras dåliga rykte i Asien). Vi började med padrones (stekta paprikor) och K.F.T. (koreansk friterad tupp). Paprikorna var frasiga och goda men möjligen något salta medan tuppen var krispig med rejäl smak av vitlök och den starka såsen gochujang.

Därefter kom paradrätten nudlar i form av shoyu (hönsbuljong) och tonkotsu (fläskbuljong). Kockarna visade att de till fullo förstått konceptet för buljongen var mustig, nudlarna spänstiga och soppan innehöll så mycket mer än bara vätska. Mättande och gott.

På efterrättsmenyn står mochiglass, glass i olika smaker som bakats in i riskakor. Lite annorlunda men gott där sesamglassen vann på poäng mot kokosglassen.

Till maten serverades såväl torra som söta sakeviner som torde passa alla smaker. Åtminstone föll den lätt syrliga yuzusaken kozaemon oss i smaken.

Mätta och belåtna var vi så redo att möte den ruggiga vårkvällen.

Erstagatan 22
Tel: 08-643 71 80
http://www.airamen.se


Besökt februari 2016

Under mina besök i Riga avundades jag letterna deras många centralasiatiska restauranger, något som vi inte är bortskämda med i Stockholm. Därför blev jag glad när jag hörde att åtminstone det georgiska köket finns representerat på Tbilisis hörna.

Restaurangen ligger i enkla lokaler i Hammarbyhöjden och hade vid vårt besök lite hög ljudnivå. Att restaurangen är populär visade det sig av att det var fullt trots att vi kom tidigt men vi fick ändå ett bord. På den digra menyn samsas salladsröror, inbakade rätter, grillspett och grytor. För att få ett så brett urval som möjligt valde vi salladsmix, det georgiska ostbrödet khachapuri, de kokta degknytena khinkali samt kharcho, kycklinggryta i valnötssås. Vi hade också velat den inbakade kötträtten kubdari men den var slut och servitrisen varnade oss hur som helst för att det vi beställt skulle räcka mer än väl. Till det hela drack vi granatäppeljuice och georgisk vindruvsläsk.

Salladsmixen var ett riktigt lyckokast. Rotfrukter och valnötter förekom i flera av dem och bäst tyckte vi om spenatröran pkhali och auberginerna med valnötter och ost. På ostbrödet hade det inte snålats med ost och det var riktigt gott, om än mäktigt. Degknytena hade en tjockare deg än vad man är van vid från dumplings men ett gott och saftigt innehåll. Kanske gör de sig ännu bättre stekta så som de såg ut på grannbordet men några sådana hittade vi inte på menyn så kanske var det en specialbeställning. Kycklinggrytan påminde lite om den indiska korman med sin tjocka och nötiga sås men hade gärna fått vänta tills vi ätit upp förrätterna.

Till dessert hade jag sett fram emot georgisk kaffe och tårta men det enda som visade sig finnas kvar var baklava, något som jag visserligen uppskattar men hellre äter på en grekisk restaurang. I stället beställde vi in ett i och för sig gott georgiskt te, serverat som sig bör i glas och med socker.

Mätta och belåtna lämnade vi Georgien för den här gången men återvänder gärna när rätterna vi missade återvänt till menyn.

Olaus Magnus väg 14
Tel: 08-39 85 51
www.facebook.com/tbilisishorna/


Besökt februari 2015

För den som vill äta japansk mat i Stockholm finns det gott om sushirestauranger men utöver det? För att få svar på den frågan (och för att fira Alla hjärtans dag) begav vi oss till Shibumi.

Shibumi ligger i samma hus som stjärnkrogarna Esperanto och Råkultur och har därmed en del att leva upp till. Själva ingången är diskret och inte helt lätt att hitta men när man väl gjort det kommer man in i en modernt inredd lokal med lagom ljudnivå. Vi fick plats vid bardisken med god utsikt över köket och direktkontakt med den personal som lade sista handen vid våra rätter. Själva menyn består av en mängd smårätter och vi rekommenderades att välja 3-5 per person. Vi beställde också in kippuku, en lättdrucken sake som visade sig passa utmärkt till maten.

Vi inledde med tartar på både hälleflundra och biff samt sashimi på lax och röding. Den senare fanns även som kockens val med fler fisksorter som vi tyvärr missade. De rätter vi fick höll dock hög klass på såväl råvaror som beredning.

Därefter var det dags för mer ovanliga rätter och först ut var krispiga kycklingskinn med en god sesamsås (gomadare). De följdes av vegetariska rätter som silk tofu och kyld gurka innan vår favorit för kvällen kom: en spänstig knivmussla med ett spännande ris- och potatisbröd. Den följdes av en nästan lika god mjuk krabba, varefter vi bestämde oss för att följa kyparens (och många andra gästers) val och beställa in beef slider, ett mört stycke kött tillagat under lång tid och serverad med kimchi i en brioche.

Till efterrätt avnjöt vi ett urval av deras glassar med spännande smaker som adzuki (röda bönor), miso och ingefära.

Vi vet inte hur representativt Shibumi egentligen är för det japanska köket men såväl maten som atmosfären kan varmt rekommenderas!

Kungstensgatan 2
Tel: 08-696 23 10
www.shibumi.se


Besökt november 2014

Det finns många spännande internationella kök men långt ifrån alla är väl representerade i city. Desto fler dolda pärlor finns det då i förorterna, något som Punjabi Masala bevisade i fjol. Efter ett tips om en bra persisk restaurang begav vi oss därför till Helenelund och Zartosht.

Zartosht är en trivsam restaurang alldeles intill pendeltågsstationen. Menyn är uppdelad i förrätter där diverse dippröror dominerar, huvudrätter bestående av grillat och grytor samt glass eller söta bakverk som avslutning. Naturligtvis kunde vi inte låta bli att smaka oss igenom allt.

Till förrätt valde vi Zartosht 8 små förrätter, som gav oss smakprover ur så gott som hela förrättsmenyn. In kom yoghurtröror smaksatta med gurka, vitlök och senap men också inlagda grönsaker, potatissallad med kyckling och oliver i granatäpplesås. Godast var dock Kashke Bademjan: aubergineröra med stekt lök, vitlök och yoghurtsås. Till detta serverades en rejäl omgång gott tunnbröd som dock gärna hade fått vara lite mjukare för att kunna suga upp såsen ordentligt.

Huvudrätterna kom in nästan samtidigt och visade sig vara riktigt bastanta portioner. Fesenjan, en kycklinggryta med nötter och granatäpplesås var inte dum, även om jag hade väntat mig lite mer smak av tillbehören. Desto bättre var då Kobideh/Chengeh, grillspett med köttfärs och lamm. Grillspett är alltför ofta torra och trista historier på restauranger men här var köttet riktigt saftigt. Till båda rätterna serverades rejäla portioner saffransris (som om inte brödet skulle räcka).

Till efterrätten kunde vi naturligtvis inte motstå 4 små efterrätter. I detta inkluderades bastani (en söt saffransglass), ranginak (dadlar fyllda med valnöt och vetekräm), zolbia/bambie (sockerindränkta bakverk) och naturligtvis baklava. Godast var glassen medan dadelsmaken tyvärr försvann i den väl kompakta vetekrämen. Den mest intressanta efterrätten var dock inte med bland de 4, nämligen falode (isade risnudlar i rosenvatten). Till detta bjöds på persiskt te.

Zartosht bjuder kanske inte alltid på överraskande smaksensationer men för den trevliga servicen och de prisvärda portionerna återvänder vi gärna.

Åkervägen 2
Tel: 08-35 27 27
www.zartosht.se


Besökt december 2013

Under vår resa till Krakow fick vi bekanta oss med det spännande och rustika polska köket. Förväntningarna på vårt besök på Krasnopolski var därför höga. Det började bra med en meny där så många polska klassiker trängdes att det var svårt att välja. Till slut valde vi en delikatessplanka som förrätt, piroger som mellanrätt och den klassiska stuvningen bigos som huvudrätt.

Delikatessplankan var som sig bör en planka som dignade av charkprodukter såsom kabanoss, skinka och paté. Det var gott men något stabbigt och plankan hade mått bra av att balanseras med mer ost och grönsaker. Prisvärd var den hur som helst.

Piroger förekommer i en eller annan form i de flesta matkulturer. De polska pirogerna påminner om stora ravioli och har ett stort utrymme på Krasnopolski. Vid vårt besök fanns det fyra sorter att välja på och vi fastnade för kött- och surkålspiroger samt vegetariska piroger med surkål och svamp. Båda var mycket goda och detsamma tyckte andra i sällskapet som valde andra piroger.

Bigos slutligen är ett långkok på kött, surkål, svamp, plommon och vin. På Krasnopolski serverades den rykande varm i ett rejält bröd som fångade upp alla stuvningens rika smaker. Jag kan inte påstå att jag är expert på hur polsk mat ska smaka men en stuvning blir inte mycket godare än så här. Av resten av sällskapets huvudrätter att döma är de flesta rätterna stora och rustika, precis som i Krakow.

Efterrätterna är tyvärr få på Krasnopolski och varken marängen, chokladtårtan eller äppelkakan kändes tillräckligt lockande. Varför inte en riktigt god pashka istället? Jag nöjde mig därför med drinken Szarlotka (efter lite problem med uttalet), en uppfriskande och bokstavligen försvinnande god dryck på zubrowka, gurka och äpple.

Sammantaget erbjuder Krasnopolski kanske inga kulinariska höjder men maten och i synnerhet portionerna är prisvärda och restaurangen är ett utmärkt alternativ för en trevlig kväll med ett stort sällskap.

Regeringsgatan 88
Tel: 08-21 09 05
www.krasnopolski.se


Besökt december 2013

Det spanska köket är kanske mest känt för sina tapas men det har varit svårt att äta goda tapas i Stockholm. Kan det nyöppnade Boqueria ändra på det? För att besvara den frågan gav vi oss av till Moodgallerian, där denna tapasrestaurang håller till. Det visade sig inte helt lätt att hitta i gallerian då skyltar och informationstavlor saknades helt men till slut kom vi fram till det modernt inredda Boqueria. Den digra menyn omfattar såväl ost och chark som kött- och fiskrätter och att försöka smaka sig genom alla tapas kräver ett större sällskap än vårt. Vi nöjde oss därför med kockens eget val - chef's tapas.

Beställningen gick snabbt och de första rätterna kom nästan omgående. Först ut var pimentos de padron, friterade gröna paprikor med alldeles lagom mycket havssalt. De fick sällskap av en liten bricka med de bästa av Spaniens chark och ost, bland annat serranoskinka och manchegoost. Därefter följde en friterad krabba med mjukt skal och stor skål musslor. Jag gillade särskilt krabbans spänande kombination av frasigt yttre och mjällt inre. För musslorna rekommenderas bröd så att den goda buljongen kan tas till vara. Slutligen kom menyns höjdpunkter, en sagolikt mör oxkind serverad med oxmärg och Boquerias egentillverkade korv. En fest för köttälskaren.

Dessertmenyn är betydligt kortare men likväl svår att välja från. Min ostkräm med limeglass och basilikasås visade sig vara ett bra val och en uppfriskande avslutning på en god och rejäl måltid.

Det hela tog bara en dryg timme och Boqueria är därmed ett utmärkt val för den som vill äta något snabbt och gott. De förtjänar dock en bättre lokal än en anonym galleria.

Jakobsbergsgatan 17
Tel: 08-30 74 00
www.boqueria.se


Besökt november 2013

Det indiska köket är ett av mina favoritkök men egentligen är det fel att tala om ETT indiskt kök då landet har så många olika regionala kök. Ett sådant kök är Punjab, i Stockholm representerat av den lite okända pärlan Punjabi Masala. Efter rekommendationer från både släkt och vänner begav vi oss så ut till Tensta för att själva smaka på maten.

Själva restaurangen är något stökig och opersonlig men menyn är desto mer lockande. Förrätterna (samosa, kebab) och grillrätterna (tikka, grillmix) lät goda men inte så spännande så vi hoppade direkt paradrätterna, punjabigrytorna. Enligt menyn tillagas dessa i handgjorda bronsgrytor under lång tid för att bil mustiga och smakrika och vi fastnade till slut för två av dem: tariwala murg med ben, en för Punjab typisk curryrätt, och husets helgspecial nehari, en långkokt lammgryta och också den med ben. In kom två ångande grytor där köttet var så mört att det föll av benen och gett smak åt hela grytan. Inte heller snålades det på kryddorna, vi valde starka rätter och trots att vi är vana vid stark mat så gick det åt många servetter under måltiden. Till det hela serverades stora portioner ris så det var ingen risk att vi skulle behöva gå hungriga därifrån.

Det indiska brödet är ett måste för mig när jag äter indisk mat och på Punjabi Masala finns såväl de klassiska naanbröden som det spännande Punjabbrödet lahori kulcha, ett mjukt och saftigt bröd fyllt med potatis, nötter och annat smått och gott.

På dryckessidan fanns min ständiga favorit mango lassi men också den krämiga punjabi lassin, försiktigt smaksatt med kanel och saffran. Den senare finns också i salt tappning men mina smaklökar är mer vana vid söta yoghurtdrinkar så jag valde den söta sorten, en välkommen svalka till den kryddstarka maten.

Som efterrätt slutligen valde vi ghulabjamen, en sorts ostbaserade friterade munkar i sockerlag, inte helt olika de cypriotiska Loukoumades. Tyvärr var den andra efterrätten, den söta kakan cham cham slut, men munkarna täckte mer än väl mitt sötbehov.

Vi lämnade restaurangen mätta och belåtna och hoppas att fler hittar hit.

Tensta allé 48
Tel: 08-760 40 70
www.punjabimasala.se


Besökt januari 2013

Första gången jag åt indisk mat var när jag frångick mina smörgåslunchvanor och följde med en kurskamrat till en lunchrestaurang mittemot Handelshögskolan. Efter att ha tvingat i mig de obestämbara bitarna i de intetsägande bruna såserna dröjde det länge innan jag åt indisk mat igen. När jag bodde i England lärde jag mig dock hur god indisk mat faktiskt är och numera kan man avnjuta ännu godare indisk mat i Stockholm. Jag talar om den prisbelönta Indian Garden som slår alla sina konkurrenter med hästlängder (och då har jag ändå prövat flera riktigt bra restauranger kring Katarina Bangata).

Vi besökte nyligen filialen på Västgötagatan där vi togs emot av välkomnande personal i välkomnande lokaler. I den digra menyn fastnade vi för den oemotståndliga rubriken Karim (restaurangens prisbelönte ägare) rekommenderar med ett tiotal rätter, den ena till synes godare än den andra. Till slut valde vi den mildare Sahahi Kyckling Mughlai, kycklingfilé fylld med spenat och täckt med grädd- och nötsås, och den kryddigare Lammlägg Rogan Josh, långkokt lamm med champinjoner och linser.

En risk med att beställa milda rätter på indiska restauranger är att kryddningen är anpassad till lokala smaker och att mild således är lika med mjäkig. Det hände mig nyligen när jag i Riga beställde min favoriträtt Korma på min favoritrestaurang Indian Raja, en sorgligt smaklös upplevelse. Det behövde vi inte riskera på Indian Garden där till och med en mild rätt som Sahahi Mughlai hade alldeles lagom sting i sig. Den normalt så tråkiga ingrediensen kycklingfilé lyftes av spenatsåsen till oanade kulinariska höjder. Lammlägget var så mört att det föll av benet och gifte sig utmärkt med den mustiga såsen. Hade vi tur i valet av dessa två rätter eller är alla lika goda? Vi tror på det senare!

Lika viktigt som en god sås, lika viktigt är ett gott bröd för att suga upp den med och nanbröden på Indian Garden gör ingen besviken. Vår vitlöksnan var precis så mjuk och fluffig som ett bra nanbröd ska vara medan vår peshwari nan med sin nöt- och russinfyllning var som en dessert - precis som den ska vara.

Om det är något vi ska "klaga" på så är det att portionerna är så rejäla att man knappt orkar med just en dessert. Dels på grund av det men framför allt på grund av tidsbrist så fick vi avstå från de lockande glass- och ostdesserterna på menyn. Men vi kommer tillbaka och då är vi hungrigare med mer tid!

För andra bra indiska restauranger kan de tre ovannämnda på Katarina bangata (Shanti, Samrat och Gandhi). Däremot har en annan favorit, den prisvärda Lilla Pakistan i slutet på Ringvägen, hyrt ut lokalen till en annan restaurang. Om Äkta Pakistan någon dag återvänder kommer Katarina Bangata med omnejd ha fem förstklassiga indiska restauranger!

Västgötagatan 18
Tel: 08-640 74 30
www.indiangarden.nu


Besökt alltför ofta

Missförstå mig inte nu, jag älskar grekisk och cypriotisk mat. Det är därför jag blir så bedrövad över Stockholms torftiga utbud. Tyvärr återvänder vi dit gång på gå eftersom mina föräldrar föredrar att bjuda oss dit. Dionysos, Restaurang Cypern, Faros, Greken på hörnet, Sonjas grek, Orion... det finns hur många som helst att välja bland men när väl tallriken kommer in så upphör alla skillnader. Det är grådassiga souvlakispett så torra att man undrar om grisen dött av törst, det är hårdstekta bifteki så kompakta att de måste komma från "roadkills" och tzatziki så vattnig att man skulle kunna dricka upp den. Till detta får man inget annat än skivad stekt potatis och, om man har tur, lite grönsallad.

På det nyligen beökta Dionysos kunde man för några år fortfarande få en god moussaka men så hände det något. Maten började staplas på höjden (något årtionde efter att det blivit omodernt), snabblagad vägkrogsmat ersatte de grekiska långkoken, de för medelhavskosten så karakteristiska grönsakerna försvann och baklavan började serveras med chokladsås och bara ett lager nötter mellan filodeg. Vad blir nästa steg, en ännu mer försvenskad IKEA-version med en hög nötter på ena sidan tallriken och en hög filodeg på andra? Att försöka beställa grekiskt kaffe till efterrätten är ett stående skämt då personalen knappt känner till det.

Var finns de traditionella husmansrätterna som pourgouri, koupes, keftedes, koupepia, kleftiko och pasticcio? Var är de rika mezeborden där varje ny rätt är en ny och godare smakupplevelse än den förra och man med glädje blir sittande över både lunch och middag? Varför kan vi inte få lika god husmanskost som senast hos mina föräldrar då vi avnjöt ägg- och spenatomelett, stekt kycklinglever, youvetsi (långkokt lamm med risoni) och mannagrynsbaklava? Nej, den som vill avnjuta det grekisk-cypriotiska kökets läckerheter får antingen laga maten själv eller resa utomlands.


Besökt december 2011

Peru sägs ha Sydamerikas bästa kök, något som vår Peruresa sannerligen bevisade. Varför finns det då ingen peruansk restaurang i det annars så mångkulturella Stockholm? Det undrade vi länge fram till nu, ty äntligen har Stockholm (och Skandinavien sägs det) fått sin första cevicheria, Cevicheria Aji Y Ajo i Hökarängen.

Vad är då ceviche? Jo, det är Perus svar på Japans sushi. I den peruanska tappningen marineras fisken i en syrlig sås som framhäver smakerna och skapar en ljuvlig upplevelse för gommen och ceviche blev vår främsta matupplevelse i Peru. Därför var det med stora förhoppningar vi tog oss till Hökarängen enbart för att få återuppleva denna peruanska paradrätt. Vi blev inte besvikna.

Det var lite svårt att hitta då cevicherian ligger lite diskret på en sidogata till Hökarängens centrumstråk. Väl inne fick vi dock ett varmt mottagande av ägaren själv och en presentation av de många olika varianterna. Traditionell ceviche är "bara" smaksatt med lime och koriander men det finns också kryddiga varianter med chili och söta varianter med till exempel mango. Vi valde en traditionell variant och en med gul chili och fick två stora och prisvärda portioner. Den första smakade precis som i Peru medan den andra hade rejält med sting. (Ändå var det bara den näststarkaste rätten på menyn!) Rätterna serverades med rostad majs och sötpotatispuré. På menyn finns också soppor och om man som vi kommer dit en kall dag kan den pikanta fisksoppan varmt rekommenderas.

Fullständiga rättigheter har cevicherian inte men vad gör det när man kan njuta av den hemgjorda och utsökta chichan, en peruansk nationaldryck gjord på majs som inte får missas. Efterrätter finns tyvärr inte på menyn ännu men ska komma snart. Den sötsugne kan i stället besöka det latinamerikanska kafét intill där såväl kakor som andra delikatesser erbjuds.

Hit kommer vi definitivt tillbaka för att prova oss igenom de olika cevichevarianterna och köpa med oss ett par flaskor chicha hem om vi får.

Hökarängsplan 5
Tel: 0733-20 09 31
sv-se.facebook.com/pages/CEVICHERIA-AJI-Y-AJO/133902523367985


Besökt november 2011

Under vårt besök i Kina njöt vi särskilt av den kinesiska maten. Ändå kändes den turistanpassad, ja ibland rent av mjäkig, och kulinariska berömdheter som det kryddstarka Sichuanköket lös helt med sin frånvaro. Tack och lov finns det nu flera restauranger i Stockholm som inte längre har sådana hämningar.

Till dem hör den nyöppnade Restaurang China, en mysig restaurang i turkiska Merhabas gamla lokaler. Chinas vällovliga syfte är att "föra in kinesisk mattradition och kultur i en miljö vi känner igen från Kina till Sverige, något som länge har saknats" och det gör man med besked. Här sitter man i avskilda bås omgiven av ankor och akvariefiskar (de förra upphängda i väntan på att ätas, de senare som prydnad). Menyn innehåller rätter från hela Kina och variationen är därmed stor. Här finns dumplings, grönsaker i många olika former, kött från vitt skilda djur och kroppsdelar (kineserna lär äta allt på fyra ben utom bord och stolar) men inga friterade bananer. Varje rätt är försedd med en text som sätter den i sitt historiska sammanhang och aldrig har det väl varit roligare att läsa en meny.

Hurdan är maten då? Vi började med de marinerade tusenårsäggen (intressanta och betydligt godare än sitt oförtjänt dåliga rykte), kokta färska sojabönor (en gratisrätt) samt Parets biffskivor, en härlig men stark köttkavalkad omfattande styckesdelar som hjärta, tunga och mage. Alla tre portioner var stora så vi gjorde rätt som nöjde oss med en huvudrätt, frasig gristarm (låt dig inte skrämmas av innehållet, denna krispiga och välsmakande rätt är lika god som "vanliga" kötträtter). Efterrättsmenyn är kort men alla rätter är intressanta. Vi fastnade för månkaka, ett härligt och mäktigt giftermål mellan ingredienser som röda bönor, nötter och sesamfrön. En utsökt avslutning på en utsökt middag. Inte ens i Kina åt vi så gott och då smakade vi ändå inte husets specialitet - Pekinganka. Men vi kommer definitivt igen!

En annan bra restaurang som vi varmt kan rekommendera är Restaurang Ho.

Uppdatering dec 2011: DN:s Krogkommissionen har också besökt Restaurang China men fick ett betydligt sämre intryck än vi. Recensionens rubrik, "Ojämnt och förvirrat", stämmer dock bättre på själva recensionen. Den enligt egen utsago så kosmopolitiska Krogkommissionen besvärades av Sichuankökets heta smaker och vågade inte testa en enda av de exotiska rätter som gör Restaurang China så unika. Inte ens paradrätten Peking Anka provsmakades utan de höll sig till dem som mest påminner om vår egen mat. Däremot lyckades de hitta glass och friterad banan, en dessert som vi aldrig någonsin sett på menyn. Vår respekt för Krogkommissionen har definitivt fått sig en törn och vi undrar stilla om de verkligen gått till rätt restaurang.

Uppdatering apr 2012: Vi firade bröllopsdagen med Pekinganka och kan bara konstatera att detta är en upplevelse i nivå med resten av köket. Krispigt skinn serverat med traditionella lotuspannkakor, saftig wok på resten av köttet och en smakrik soppa som avslutning. Den mättade mer än väl för oss två och kostade ändå bara 300 kr (halva priset på måndagar). Den som ändå kunde lyckas lika bra med fågel hemma. Tyvärr var servicen också ett måndagsexemplar - en halvtimmes väntan på en efterrättsmeny där de kinesiska efterrätterna visade sig vara slut följd av ytterligare en halvtimmes väntan på notan lade sordi på en annars trevlig kväll.

Ringvägen 110
Tel: 08-66 88 77 1
www.dragonhouse.se



Hemsidan har fått 201698 besök. Skriv gärna en rad innan du går. Välkommen åter!

Namn:

E-post:





www.000webhost.com