Innehåll

Reseberättelser - Sverige

Uppdaterad 2018-09-03

Den främsta lärdomen av mina många resor och utlandsvistelser är att jag uppskattar Sverige mer och mer men att jag känner landet alldeles för dåligt. Su-San och jag bestämde oss därför att försöka besöka minst ett nytt landskap varje år. Visst är Sverige varken störst, äldst eller mest spektakulärt utan snarare lagom. Men här finns lagom av allt som man kan önska sig nära och lättillgängligt. Sedan vi inledde vår Sverigeturné har vi bland annat njutit av skånsk mat, västgötsk historia och norrländsk natur och då har vi ändå många delar av vårt avlånga land kvar.


Besökt 2018

Förutom Norra Dalarna hann vi med ett litet besök på Blå Jungfrun också. Denna spektakulära ö utanför Oskarshamn är värd en egen liten reseberättelse (även om Carl von Linné tyckte den var "hiskelig" och "grym".

Blå Jungfrun

Till Blå Jungfrun tar man sig med båt från Oskarshamn. Turen tar nära två timmar och bjuder inte på många sevärdheter men det kompenseras när man väl är iland igen. Runt ön går en tre kilometer lång och stundtals brant och besvärlig vandringsled, som inte blev lättare av att detta råkade vara en av sommarens varmaste dagar med temperaturer upp mot trettio grader. Från bryggan vid Sikhamn leder ett medsols varv förbi flera intressanta platser.

Blå Jungfrun

Den första av dem är Lervikshamn, där Verner von Heidenstam gifte sig (enligt sägnen för att slippa släktingar på bröllopet). Därefter fortsatte vi upp mot öns högsta topp, 86 meter över havet. Efter det var det skönt att återvända till den lummiga skogens skugga med mäktiga grottor som Jungfrukammaren och Kyrkan. Turens sista del gick längs den södra stranden med sin märkliga labyrint Trojeborg och sina många rundslipade stenar och jättegrytor.

Labyrint

Tyvärr räckte inte tiden till ett annars välkommet havsdopp men fötterna fick lite svalka i alla fall innan det var dags att anträda returresan.

Lite mer smak av Blå Jungfrun fick vi även dagen efter i form av en bakelse formad efter öns stenar. Konditoriet bakom skapelsen var Nilsson Konditori & Bageri och kan varmt rekommenderas för sina bakverk. Dock höll deras glass inte samma höga klass, något som vi erfarit på andra bra konditorier men inte lärt oss läxan av. Hur som helst blev det en trevlig avslutning på en spektakulär men svettig upplevelse.

Bakelse


Besökt 2018

2018 års sommar blev ovanligt varm så valet av landskap för årets Sverigesemester fick ett kriterium: norrut! Valet föll på fjällen med fjällvandringar och samekultur som huvudattraktioner och i kampen mellan den sydligaste samebyn i Särna, Dalarna, och en nordligare i Lappland, vann den förra tack vare den kortare restiden.

Resan upp blev behaglig tack vare bilens luftkonditionering och ett depåstopp vid Gårdsglass utanför Leksand. Väl framme i Särna insåg vi dock att Norra Dalarna hade sin varmaste sommar i mannaminne och dagtemperaturen skulle komma att hålla sig kring 25 grader under hela vår vistelse. Nåväl, vi installerade oss i vårt boende, ett stort hus som vi på grund av en sen avbokning fick för oss själva, och gjorde oss i ordning för kvällen.

Såväl boende som aktiviteter bokade vi via det samiska familjeföretaget Renbiten. Det gällde också kvällens middag, "Smak på Sápmi", där vi bjöds på samiska delikatesser i en kåta ute på en stillsam myr. Tyvärr fick vi inte uppleva någon tillagning över öppen eld då eldningsförbud rådde, men den i förväg lagade maten var inte dum den heller. Förrätten utgjordes av en röra på rökt renhjärta och enbär serverad på barkknäckebröd. Därefter följde grillad renrostbiff och rökt reninnanlår tillsammans med sallad och fjällbjörksolja. Till desserten blev det sockerkaka smaksatt med kvanneblad och kanderade kvannestjälkar, torkade blåbär samt hjortron. Måltiden rundades av med samiskt kaffe, smaksatt med torkade charkprodukter såsom renhjärta, rentunga och renkorv, detta för att kompensera för det rena men inte särskilt mineralrika fjällvattnet. Mellan måltiderna fick vi oss till livs berättelser ur samisk historia och vardag.

Smak på Sapmi

För den första natten hade vi valt att övernatta på renskinn i en kåta. Det blev dock en ganska kall upplevelse på grund av eldningsförbudet men å andra sidan var det enda gången vi frös under vår resa.

Kåta

Följande dag var det så dags för vår första fjällvandring. Vi inledde med en kortare vandring kring Grövelsjön via sevärdheter som Linnés källa till det vackra Silverfallet. Värmen tog på krafterna men vi kunde åtminstone glädja oss åt en och annan svalkande vind.

Grövelsjön

Därmed hann vi tillbaka till Renbiten för aktiviteten "Vandra med renar", en i och för sig trevlig aktivitet men kanske mer tänkt för barn då det var fem gånger så många barn som renar på vandringen. Dock fick vi en känsla för hur tam renen är och hur mycket den också plågades av sommarhettan. Vi avslutade dagen med ett välkommet dopp i ett närliggande vattenfall och den spännande samiska delikatessen gurpi (renfärs inlindad i bukhinna), inköpt hos Renbiten och tillagad för egen hand.

Ren

Grövelsjön blev också startpunkten för nästa dags vandring men den här gången följde vi bäckar upp till Jakobshöjden med stundtals bedårande utsikt över den vackra sjön. På eftermiddag företog vi en kortare skogsvandring till sevärdheter som Lappvollen och Jotli kvarn.

För den sista vandringsdagen lämnade vi dock Grövelsjön och tog oss över norska gränsen för en vandring runt toppen Rundhögda. Landskapet var här stundtals mer dramatiskt med klippblock och raviner men vi fick också se en del djur, däribland en nyfiken hermelin.

Hermelin

Därmed närmade sig vår fjällresa sitt slut men på vägen hem stannade vi till vid nationalparken Fulufjället med det spektakulära Njupeskärs vattenfall. Vi stannade också till vid flera gårdsbutiker och förutom 4 kilo (!) bukhinna från Renbiten, tänkt för den cypriotiska rätten sheftalia, så köpte vi mer glass, rökt röding från Siljans lax, bärdrycker på Leksands knäcke (knäckebröd bakar vi ju själva själva men fick en hel del inspiration av deras fantasifulla smaker) samt honung från Dalahonung.

Kvanne Njupeskär

Sammantaget blev fjällresan lyckad men påfrestande, inte så mycket på grund av vandringarna som på grund av värmen. Vi hade kanske också hoppats på lite fler restauranger som tar till vara de många spännande lokala råvarorna istället för att behöva laga till all mat själva. Dock återvänder vi gärna någon dag, när sommaren inte är fullt så varm.


Besökt 2016

Med två nordiska gastronomiresor i år (Maaemo och Geranium) "nöjde" vi oss med det närliggande Östergötland för årets Sverigesemester. Resan inleddes med landskapets näststörsta stad Norrköping. På vägen dit passade vi dock på att göra att par sörmländska stopp i det charmiga men sömniga (=stängda) Trosa samt det för Nyköpingshus kända Nyköping (som dock inte hade några fler sevärdheter). Det var ändå tur att vi ägnade tid åt annat än Norrköping eftersom staden bara har 30 minuters fri parkering som mest. Efter ett kort stopp vid delikatesskvarteret vid Skolgatan (Fiskmagasinet, Britta och Lennarts Nära Kött samt Norins Ost) och ännu ett vid Halvars Glass (spännande rödbetssorbet men små kulor) avslutade vi dagen med en promenad i Himmelstalund, ett friluftsområde utanför Norrköping känt för sina hällristningar, när man väl hittat dem bland alla idrotts- och campinganläggningar.

Stegeborg

Den andra dagen vigde vi åt östra Östergötland. Efter en landsbygdstur via kyrkorna i Tingstad, Styrstad och Fyringstad valde vi att ta vägen öster om sjön Slätbaken och färjan över till borgruinen Stegeborg. Bättre är förstås att åka via Söderköping, men tack vare Smultronstället besöker vi denna charmiga småstad varje gång vi åker söderut och är bokstavligen mätta på staden. Dagens glass blev istället det lokala märket Sänkdalen innan vi fortsatte till pågående arkeologiska utgrävningar vid Skällviks borgruin. Däremot var Skällviks kyrka stängd så istället fortsatte vi till den östgötska skärgården i Gryt via Valdemarsvik. Här provianterade vi rökt flundra och skrak på Finnö Fisk.

Därefter vände vi inåt land igen genom natursköna sjörika områden med sevärdheter som Sturefors slott. Av huvudorten Åtvidabergs fyra sevärdheter Åtvidabergs gamla kyrka, Kopparvallen, Solkanonen och Rödsten hittade vi dock bara de två förstnämnda. Det blev istället en tidig ankomst till vårt boende för de kommande två nätterna på Liljeholmens herrgård.

Trollegater

Med Liljeholmen som bas utforskade vi de natursköna kommunerna Kinda och Ydre i sydvästra Östergötland. Färden inleddes med frukostköp på Kinda Gurka (saltgurka) och Fresons gårdsbutik (kalvdans) som vi avnjöt intill en vacker sjö. Efter ett besök i Kisa åkte vi runt sjön Sommen med nedslag vid Tidersrums vackra träkyrka, Smedstorps knuttimrade dubbelgård, Brostorps ostkakefabrik (vars butik dock var stängd), Boxholm (vars ostbutik var öppen), Malexander (i tid för en marknad med mer matinköp) samt Hargodlarna (där vi hittade både Brostorps ostkaka och sylt till). Rundturen avslutades med det spektakulära landskapet kring Trollegater och nedstigning i de trånga men fascinerande grottorna.

Vadstena

Följande dag var det dags för stads- och klosterbesök. Först ut var Linköping, med sevärdheter som den återuppbyggda stadsdelen Gamla Linköping och domkyrkan samt god glass på Bosses glassbar. Därnäst följde Vreta kloster, där vi fick utmärkt information om såväl kyrkan som klosterträdgården. Mindre intressanta var Bergs slussar och Cloettas fabrik så vi skyndade istället vidare till Skänninges vackra gamla stad via Gripenbergs gårdsbutik (jordgubbssaft och -sylt). Dagen avslutades i Vadstena med sevärdheter som klostret och slottet innan det var dags att åka till resans sista boende på Berggrens källare i Motala, denna gång via Grepstads gårdsbutik för påfyllning av korv, ost och jordgubssmoothie.

Platens grav

Därmed närmade sig vår resa sitt slut och det var dags att åka hem. Efter en morgonpromenad genom Motala och förbi Baltzar von Platens grav tog vi vägen genom bruksbygderna i norra Östergötland. Den gick via ganske ointressanta sevärdheter som Godegårds säteri med porslinsmuseum, Tjällmos anrika gästgiveri, Hällestads numera till Skansen flyttade klockstapel samt Finspångs slott som numera ägs av Siemens. Däremellan hann vi också med ett besök på en lammgård som sålde det mesta i lammväg utom mat. Vi sörjde därför inte att vi på grund av en trafikolycka på E4 behövde lämna Östergötland tidigare än planerat och ta oss till E20 istället. I gengäld fick vi avsluta semestern med ännu en god glass, den här gången hos Götlunda Glass utanför Arboga.


Besökt 2015

Kroppkakor

Vid vårt senaste besök i Skåne var vi lite besvikna över bristen på lokala matställen. Sedan dess har landskapet förärats flera Michelinstjärnor så vi bokade bord på två av dem inför vårt återbesök. Faktum är att vi även bokade bord på Daniel Berlin men då bokningssystemet vid närmare kontroll bara visade sig vara en väntelista strök vi den krogen från vår lista. Desto mer utrymme då för spontanbesök på gårdsbutiker och det visade sig behövas den här gången. Men låt oss börja från början.

Agdalund

För att inte behöva ägna en hel dag åt att resa mellanlandade vi hos min far i Oskarshamn. På vägen dit avnjöt vi en god glass på Smultronstället i Söderköping och hann även med stadspromenader i Västervik och Oskarshamn.

Fler omvägar blev det den andra dagen, då vi stannade till i Borgholm (både staden och slottet) samt smakade på öländska kroppkakor på Solliden. Efter ytterligare ett stopp i Karlskrona med den sevärda örlogsstaden landade vi så i Kivik, där vi än en gång tog in på det trevliga pensionatet Agdalund.

Ale stenar

Den tredje dagen ägnade vi så helt åt Skåne och den östra delen. Vi begav oss först norrut till glasstaden Åhus. Den visade sig dock vara en ganska trist fabriksstad med fabriksglass så vi fortsatte istället till Kristianstad med Sveriges lägsta punkt, 2,41 meter under havsytan. Efter Kristianstad vände vi inåt land och åkte via Hörby till Sjöbo, där vi lyckades pricka in en stor marknadsdag. Snart insåg vi dock att likadana stånd återkom gång på gång och fortsatte därför till Tomelilla, där ännu en stor marknadsdag pågick. Staden är annars mest känd för sitt 15 kvadratmeter stora Hasse och Tage-museum. Därefter kom vi åter till kusten och det vackra Ystad, där vi till slutligen hittade en god italiensk glass på Glassmakeriet. Därefter var det dags för mat på Olof Viktors, där vi bland alla läckerheter till slut fastnade för surdegsmackan med lammkorv och fruktbrödmackan med lokala ostar. Vägen tillbaka till Kivik gick sedan via den imponerande fornlämningen Ales stenar, nedanför vilken man hittar Kåsabergas många fina rökerier, det välbevarade slottet Glimmingehus, den charmiga fiskebyn Brantevik samt det restaurangtäta Simrishamn. Dagen avslutades med ett besök i Stenshuvuds nationalpark, varifrån man kan blicka ut över Östersjön ända bort till Bornholm.

Glimmingehus Turning Torso

Efter ett kallt och kort morgondopp samt påfyllning av äppelmust på Kiviks musteri lämnade vi Kivik med sikte på västra Skåne. Färden gick via S:t Olofs kyrka och slotten Kronovall, Christinehof och Marsvinsholm ner till den vackra kustvägen mellan Ystad och Trelleborg. Efter ett stopp på Smygehuk och ytterligare ett i Trelleborgen nådde vi så platsen för vår nästa övernattning: Elbetorp i Vellinge. Middagen avnjöt vi på resans första stjärnkrog: Ambiance.

Trelleborgen

Följande dag ägnades åt stadsvandringar i Lund och Malmö. I avsaknad av studenter var Lund en ganska sömnig stad så vi nöjde oss med ett besök i domkyrkan och en stor men isig glass på Glasskulturen. I Malmö promenerade vi längs gågatorna från Stortorget till Möllevången (och, visade det sig, missade ett skottdrama med någon timme). Efter en biltur förbi Malmöhus slott, Turning Torso och Rosengård besökte vi sedvanligt Ängavallen för att köpa leverpastej och ostar och tittade även in på Hallongården. Därefter var det dags för ännu en stjärnkrog: Bloom in the Park.

Med detta närmade sig vår Skåneresa sitt slut men genom ytterligare en mellanlandning i Oskarshamn kunde vi hinna med ytterligare resmål på vägen. Vi tog därför vägen om Dalby med sina gamla kyrkor och trolska bokskogar. Utanför Veberöd besökte vi friluftsmuseet Kulturens Östarp med sin bevarade Skånelänga och typiska boskapsdjur. Här hade vi också turen att få smaka på en utmärkt äggakaka på Gammelgårdens gästgiveri (bordsbokning rekommenderas). De vackra Övedskloster och Hovdala slott blev våra sista besök sevärdheter i Skåne innan vi så återvände till Småland.


Besökt 2014

Växbo krog

Årets Sverigesemester tidigarelades för att vi skulle slippa myggen. Målet var således Norrland, eller rättare sagt den södra delen. Det huvudsakliga målet var egentligen stjärnkrogen Fäviken Magasinet men vi passade på att kombinera resan dit med att besöka sevärdheter på vägen. Det första stoppet kom dock redan i Gästrikland med en paus och ett besök vid Älvkarlebys dammanläggning. Vi besökte också Bönans fiskeläger, känt för sin böckling, utanför Gävle men där var allt tyvärr stängt.

Mat blev det i stället på Växbo krog, där vi avnjöt en utmärkt påskmeny. Delikatesstallriken med korv, ost och skinka lovade gott inför en kommande hälsingeresa och det långstekta lammet smälte i munnen. Till efterrätt bjöds en buffé där man satsat mer på kvantitet än kvalitet men gott och prisvärt var det. Särskilt roligt var det att få smaka hälsingeostkaka, även om jag fortfarande föredrar den småländska varianten.

Höga Kustenbron

Resan fortsatte med korta stopp i Hudiksvall, Sundsvall och Härnösand (som tyvärr inte lämnade några bestående intryck) innan vi så nådde Bredbyns Gästgiveri och vår första övernattning. Att det var påsk märktes på att vi var de enda gästerna men vi fick åtminstone ha bastun för oss själva.

Den andra dagen ägnades helt åt Ångermanland men en biltur längs Ångermannaälven på förmiddagen (via Bollstabruk, Kramfors och Lunde, det sistnämnda plats för Ådalenmonumentet, och den prisbelönta vägen mellan Klockestrand och Nyadal) och Höga kusten med Skuleberget på eftermiddagen.

Skulebergets södra entré visade sig också vara stängd men från den norra entrén kunde vi klättra upp genom det dramatiska landskapet till en grotta och njuta av den vidsträckta utsikten över Höga kustens skärgård. Däremot var också världens "största" (antagligen i liten konkurrens) surströmmingsfabrik i Skagshamn stängd men vi hade redan tidigare bokat middagen på Köksbaren i Umeå.

Skuleberget

Köksbaren bjöd på resans andra kulinariska upplevelse med utsökta kötträtter. Såväl råbiffen med rökt majonnäs som de ost- och tryffelgratinerade makaronerna med kalvbrässnuggets var utsökta förrätter och kampen mellan den vällagrade entrecôten och det långstekta vårlammet slutade efter en mör kamp oavgjort. Däremot gjorde själva staden Umeå inte mycket för att välkomna oss genom att kombinera parkeringsavgifter på helgdagar med obefintliga parkeringsautomater.

Desto gladare blev vi när vi kom till det mysiga Wallhalla B&B, där vi sov ut i charmiga rum med gammaldags inredning och avnjöt en god hemlagad frukostbuffé morgonen efter.

Köksbaren

Resans tredje dag blev som väntat en transportsträcka genom Norrlands inland längs blå vägen (kallad så för att den korsar många älvar) förbi städer som Bjurholm, Fredrika, Dorotea, Åsele, Strömsund och Hammerdal. Väl framme i Jämtland hann vi med ett besök på Skärvångens bymejeri innan vi avslutade med en familjemiddag hos släktingar i Föllinge.

De kommande två nätterna tillbringade vi på det enkla hotellet Hotell Emma i Östersund. Frukosten blev dock en riktigt positiv överraskning då det mesta och det bästa av Jämtlands mathantverk dukades upp för oss, såsom knäckebröd från Huså, getost från Skärvången och gransirap från Krokom. Frukosten gav oss ytterligare inspiration till våra kommande turer genom Jämtland.

Tännforsen

Efter en joggingtur på Frösön gav vi oss av på en tur runt Storsjön via sevärdheter som den gamla kastalen i Brunflo, den vackra sjön Näkten, Hoverbergets fascinerande klippgrotta och de intressanta fångstgroparna och hällristningarna vid Glösa. Den andra dagen i Jämtland var helt inriktad på mathantverk med besök hos Skogens gröna sköna (gransirap), Ingmos naturprodukter (älgörtsdryck) och Åre chokladfabrik (praliner med getmesefyllning). Däremot var flera butiker antingen stängda eller endast inriktade på grossistförsäljning och vi blev flera gånger besvikna på den tidigare så användbara appen Mathantverk. Efter korta stopp vid Tännforsen och Karolinermonumentet välkomnades vi dock till Naturens mästerverk, där vi fick en lektion i kokning av björksirap och ytterligare en produkt till vår digra samling. Vi köpte också med oss avkok på chaga eller sprängticka, den svamp som växer på skadade björkar.

Gårdsprodukter

Så var det då dags för resans höjdpunkt: Besöket på Fäviken Magasinet. Om detta berättas i detalj under Fritid / Stjärnkrogar men vi kan avslöja att våra högt ställda förväntningar överträffades.

Hemresan blev sedan ännu en lång transportsträcka längs Ljusnan i Härjedalen och Tidernas väg i Hälsingland. Mer mat fick vi med oss från Oviken Ost och lamm från Daniels gårdsbutik. Sevärdheter fann vi bara vid Stenegårds hälsingegårdar, Kårböles skans och det något surrealistiska Dragon Gate längs E4:an söder om Gävle. En lång matresa som inte mättade ögonen så mycket som smaksinnet var över.


Besökt 2013

Årets Sverigesemester gick till Värmland och Dalsland, två för oss ganska anonyma landskap som vi såg fram emot att få lära känna bättre. Tyvärr hittade vi inte så många tips om sevärdheter men två saker återkom ofta - herrgårdar och mat. Vi bokade därför boende via Bo på lantgård och använde oss av Mathantverks app i planeringen av vår rutt.

Den första dagen gick åt till ditresan. Lunch intog vi i form av goda ostar från Ostbiten och väl inne i Värmland hann vi med att besöka Karlskoga och Karlstad. I Karlskoga var Nobelmuséet och den vackra träkyrkan av intresse medan Karlstad med sitt läge vid Klarälven inbjöd till en välbehövlig promenad efter den långa bilresan.

Nygårds herrgård Vår första logi blev Alstrums gård. Gården ligger i natursköna omgivningar norr om Karlstad men själva boningshuset skulle behöva lite ytskiktsrenovering. Bättre tyckte vi då om Nygårds herrgård där vi tillbringade vår andra natt. Här serverades vi en riktig herrgårdsfrukost i biblioteket där vi bland de vackert upplagda rätterna återfann goda hemgjorda sylter.

Men mellan Alstrum och Nygård väntade Värmlands sevärdheter och vi började med att åka till den främsta av dem - Mårbacka utanför Sunne. Färden gick via Höje vedugnsbageri, där vi förutom bröd också hittade lax från Gustavalax. Det tog vi med oss till Lakene ostgård, där vi kompletterade vår lunch med glass, ost och getyoghurt. Vi hann också med ett besök på Stöpafors kvarn, där vi kunde följa tillverkningen från havre via rostning, skalning och malning till färdigt skrädmjöl. Vi fick också med oss ett par påsar som jag ska använda till att laga den värmländska nationalrätten nävgröt - gröt på skrädmjöl serverad med fläsk och lingonsylt.

Stöpafors kvarn Värmlands sevärdheter då? Jo, det vackra Mårbacka med sina trädgårdar och utställningar är väl värt ett besök och man förstår att Selma Lagerlöf kämpade för att kunna köpa tillbaka gården. Skulpturparken Rottneros däremot avstod vi från då inträdet låg på 120 kr och vi redan sett flera skulptörers verk på annat håll, till exempel i den större och bättre Vigelandsparken i Oslo. Vi hade behövt en dag till för att se mer avlägsna delar av Värmland som Torsby och Arvika men Värmlandsbesöket var nu över och turen kommen till Dalsland.

Hällristningar Dalsland presenterade sig först genom Åmål. Tyvärr förstår man varför landskapets största stad inspirerat till filmen Fucking Åmål. Under vår kvällspromenad såg vi sex restauranger - samtliga pizzerior - och flera raggarbilar. Betydligt bättre är då resten av Dalsland. I Fengersfors stannade vi till vid konstområdet Not quite, i Bengtsfors besökte vi Gammelgårdens hembygdsmuseum med gamla gårdar och halmmuseum, i Stenby förundrades vi över de stora jättegrytorna och utanför Högsfors beundrade vi de imponerande hällristningarna. Mellan dessa platser färdades vi genom ett fascinerande landskap av berg, dalar, lövskogar och sjöar. Naturligtvis missade vi inte Dalslands kanals akvedukt vid Håverud, den imponerande plats där bil-, tåg- och båttrafik möts i tre olika nivåer. Däremot blev Håfveruds rökeri en besvikelse då all fisk visade sig vara importerad trots att Vänern ligger alldeles intill. Vi tog istället en väl värd omväg via Dalsspira mejeri där vi förutom att förköpa oss på goda getostar också hittade getsalsiccia och glass gjord på getmjölk.

BidrottningEfter Dalsland gjorde vi en liten avstickare till några goda vänners landställe i Mjöbäck, där vi bland annat lärde oss lite om biodling och kopplade av i en badtunna mellan de rikliga måltiderna. Mera mat blev det när vi återvände till Värmland för semesterns tänkta höjdpunkt, en gourmetmiddag på Grythyttans gästgivaregård. På vägen dit tittade vi förbi Degerfors med sitt fotbollsmuseum och Kristinehamn med sin Picassostaty, ingendera värd en omväg. Den planerade ostbuffén i Falköping hoppade vi över då vi helt enkelt var för mätta men kunde ändå inte låta bli att köpa med oss bisonkött från Bisoncamp.

VakteläggVäl i Grythyttan avnjöt vi en god fyrarättersmiddag där vi särskilt minns det krämiga vaktelägget med väldoftande tryffel på en rik skiva brioche. Boendet på den varsamt renoverade gästgivaregården höll också hög klass, om än inte riktigt i nivå med det höga priset. Den efterföljande frukosten var dock förvånansvärt torftig och saknade helt lokala produkter från de många omgivande gårdarna. Helhetsintrycket förblir visserligen positivt men vi var nöjdare med Nygårds herrgård.

Hemresan gick via småvägar i Närke och Västmanland med bland annat ett besök i Noras charmiga gamla stad och ett smakprov på NoraGlass. En bröllopsmiddag i Täby blev vår sista anhalt innan vi återvände hem, trötta men nöjda.


Besökt 2012

I år var det dags för semester i vårt eget landskap Uppland. Det blev en resa med många historiska sevärdheter och en hel del god mat. Historiska böcker som Det medeltida Uppland av Anund och Qviström samt Mats G. Larssons Färder till Sveriges födelse blev våra historiska cicceroner på resan och Matkartan över Uppland vår kulinariska vägvisare. Drottningholm

Den första dagen ägnades åt en dagsutflykt till världsarvet Hovgården och Birka, om med vissa besvär. För att ta sig från Hovgården på Adelsö till Birka på Björkö måste man nämligen åka med Strömma Kanalbolagets färja och den färjan måste förbeställas och den förbeställningen göras innan telefonväxeln öppnat för dagen - allt enligt väl dold information på hemsidan. Nåja, lyckligtvis fick vi åka med ändå efter att först ha vandrat runt bland Alsnö hus ruiner och gravhögar. Biljettpriset till Birka inkluderade guidning av en kunnig arkeolog samt inträde till ett museum där uppgrävda föremål varvades med intressanta modeller av hur den gamla handelsstaden en gång sett ut. Dagen avslutades med en trevlig fika på Rosenhills trädgårdscafé och en vandring i Drottningsholms slottsträdgårdar.

Vaxholm

Därefter var det dags för en längre tur. Vi började med Gustavsbergs porslinsfabrik och tog sedan färjan via Rindö till Vaxholm. Till de historiska sevärdheterna på denna tur hörde Fredriksborgs och Vaxholms fästningar samt de gamla trähusen kring Vaxholms norra hamn (betydligt mysigare än den själlösa södra hamnen). Vi upptäckte också det intressanta Ostmakeriet på Rindö men det var tyvärr stängt när vi passerade. Efter Vaxholm fortsatte vi genom Bogesund med stopp vid Bogesunds slott samt den så kallade skelettskogen, en konstgjord sjö med nu döda björkar som skapades i samband med anläggandet av en golfbana. Det känns bra att golfen bidrar till öppna landskap...

Härnäst hade vi planerat ett besök på det väl dolda Tunagården i Åkersberga. För att komma hit måste man låna en nyckel på det nästan lika väl dolda biblioteket i centrum och naturligtvis var den enda nyckeln utlånad. Något mer i Åkersberga var vi inte intresserade av så vi åkte raskt vidare mot Norrtälje, med stopp vid Wira bruks intressanta smidesutställning samt Penningby slott. I Norrtälje tog vi in på det mysiga Pensionat Granparken och avslutade sedan dagen med lite ost från Collins ostbod och ett besök på en stor loppmarknad vid kajen.

Mora stenar

Den tredje resdagen inledde vi med en joggingtur längs vattnet kring Borgmästarholmen och avslutade med ett svalkande dopp. Nästa stopp var En liten smula men tyvärr visade sig detta prisbelönta konditori numera vara ett golfcafé och kakorna var torra och just smuliga. Vi fortsätte i stället mot historiska resmål i Finsta (heliga Birgittas bönegrotta), Malmby (järnåldersbygd levande beskriven av Mats G. Larsson) och Mörby slottsruin (dramatisk men svårtillgänglig och tyvärr stängd på grund av rasrisk). Mer mat blev det sedan på Åby kött, där vi särskilt fastnade för de goda sweet chili-korvarna. Före Uppsala stannade vi sedan till vid Mora stenar. Dessa historiska stenar är överraskande svårtillgängliga och inte helt lätta att hitta från E4:ans rastplats med samma namn. Bättre är att ta vägen mellan Linnés Hammarby och väg 77. Väl framme i Uppsala insöp vi atmosfären på stadens gågator innan vi avnjöt en läcker middag på Hambergs fisk.

Gamla Uppsala

Följande förmiddag ägnade vi helt åt Uppsala med omnejd. Först på listan var naturligtvis domkyrkan med höjdpunkter som Erik den heliges relikskrin och Gustav Vasas grav. Carolina Rediviva är också värt ett besök eftersom det är där som Silverbibeln förvaras. Uppsala slott och saluhall var däremot av mindre intresse. Trevligare var det då att vandra runt i Gamla Uppsala med de mäktiga gravhögarna, den gamla fina kyrkan och Disagårdens gamla bondstugor. Därefter tog vi farväl av Uppsala, hittade med lite besvär E4:an och satte kurs mot Runriket. På vägen gjorde vi ett kortare stopp på Linnés Hammarby och ett längre stopp på Åby kött igen där vi proppade vår frysväska full. Runriket är ett område i Täby och Vallentuna, där särskilt socknarna Markim och Orkesta samt trakten kring Vallentunasjön är full av runstenar och järnåldersgravar. Dagens sista besök blev Täby kyrka, där bland annat målningen där döden spelar schack finns, och Jarlabankebro i närheten och efter det var vi nästan hemma igen.

Gårdsbutiksprodukter

Den sista semesterdagen ägnade vi åt Sigtuna och Skokloster. På vägen passerade vi Upplands Väsby med sevärdheter som Gunnegården (inte så spännande när man varit i Birka) och Runsa (med en lång promenad till skeppssättningarna och fornborgen men utsikten över Sigtunas inlopp är väl värd ansträngningen). I Sigtuna tittade vi på de många kyrkorna och runstenarna och fortsatte sedan till den gamla biskopsgården på Biskops-Arnö, numera en ganska intetsägande folkhögskola. I Skokloster tittade vi på kyrkan, slottet och Flasta kyrkoruin innan vi hastade hemåt för att hinna med fler gårdsbutiker före stängning. Efter att tidigare förvånats över hur få gårdsbutiker vi såg längs vägarna så hittade vi nu hela tre stycken. På vägen till Löfsta gårdsmejeri, där vi köpte massvis med goda ostar, hittade vi nämligen färska ägg. Dessutom fick vi tips om Hökeriet på Granby, mittemot ett gravfält som vi besökt föregående dag, där vi köpte mer kött. Väl försedda återvände vi så hem och avslutade semestern med ostbricka och hemkokta sylter i hemmet.

Uppsala har många sevärdheter, särskilt för den historieintresserade, som förtjänar mer tid än vad vi gav dem. God mat saknas det inte heller och vi kommer definitivt att pricka in landskapets gårdsbutiker när vi passerar nästa gång.


Besökt 2011

Efter flera långresor i Sverige var det dags för ett mer närliggande resmål - Mälardalen (exklusive Stockholm och Uppland som blir senare resmål men inklusive Hjälmaren och Närke). Vårt varv gick motsols och första anhalten blev trädgårdsstaden Enköping. Med sina många vackra trädgårdar gör staden skäl för sitt smeknamn och trädgårdarna inbjuder till långa och sköna promenader efter en lång bilresa. Från Enköping fortsatte vi via Irsta, där många av ätten Lewenhaupt ligger begravda till Anunds högar, den imponerande samlingen av gravhögar och skeppssättningar utanför Västerås. Västerås blev också platsen för vår första övernattning och en god middag på Restaurang Frank, där vi bland annat minns de goda tonfiskrullarna och den trevliga och engagerade servicen. Till stadens sevärdheter hör Västerås slott och för den joggingintresserade erbjuder sedan Svartån bra stråk förbi välskötta koloniträdgårdar och dignande hallonbuskar. Tyvärr väcktes vi tidigt av raggares högljudda och svårstartade motorer men det kanske hör till stadens atmosfär?

Runsten

Vår vistelse i Västerås avslutades med ett tidigt besök i Vallby, ett "mini-Skansen" där stadens gamla byggnader finns utställda, allt från soldattorp till herrgårdar. Den shoppingintresserade kan också besöka Skultuna mässingsbruk där både metall- och porslinsföremål säljs billigt men vi valde att fortsätta längs Tidö kulturväg, en väg som kantas av fornborgar, järnåldersgravar, slott och mycket mer. Kulturvägen slutar med Hallstahammar och Strömsholms kanal men vi var framför allt intresserade av Åsby kött, en kött- och vilthandel med mycket goda charkprodukter som vi åt oss mätta på under bilresan. (Dessutom fanns det ännu fler hallon i Hallstahammar och jag fick slita Su-San därifrån.)

Vår resa fortsatte med korta stopp i de gamla stadskärnorna i Köping och Arboga innan vi avslutade dagen i Örebro. Vår mat på A mano hörde till resans bästa med utmärkt pasta och spännande bröd. (Friterat tunnbröd blir nästa brödexperiment.) Vårt hotellrum hade utsikt över Örebro slott men på köpet fick vi mycket oljud från slottskrogarna och det blev ännu en dålig nattsömn. Örebrobesöket fortsatte med en promenad genom stadsparken och den bevarade gamla stadsdelen Wadköping.

Örebro slott

Efter Örebro var det dags att vända hemåt söder om Hjälmaren och Mälaren och nästa anhalt blev industristaden Eskilstuna. Vi stannade dock inte länge utan föredrog det mindre men charmigare Torshälla (där man också hittar billigt godis). Resans sista middag avnjöt vi på Julita Wärdshus, den enligt White Guide bästa av våra restauranger. Bortsett från den hänförande utsikten över Mälaren blev vi dock besvikna. Trots att det här var vår dyraste middag så var maten något slätstruken och det måste vara första gången som kyparen faktiskt frågar om vi vill ha in notan i stället för att vänta tills vi ber om den, som om hon ville bli av med oss.

Kakbuffé

Vår sista resdag fylldes av slott - det vackra Sundbyholm (missa inte den fina Sigurdristningen på vägen dit), Oxenstiernas ofullbordade Fiholm, det pampiga Gripsholm och "kakslottet" Taxinge - samt stadsvandringar i charmiga Strängnäs och Mariefred. Taxinges berömda kakbuffé blev dock lite av en besvikelse. Dels är det alls inte någon buffé utan styckpriser och dels är det si och så med skyltning och prissättning av kakorna. Själva kakorna är dessutom så överlastade med smör och socker att det är svårt att känna någon skillnad mellan dem. Lite Delicatokänsla alltså.

Desto nöjdare blev vi med vårt besök på Hornuddens trädgård, en vackert belägen gårdsbutik och gårdsrestaurang. Vi hade "bara" tänkt köpa lite grönsaker men blev sittande med både lunch och fika. Rätterna innehåller ekologiska ingredienser såsom många sorters tomater och sallad samt vildhavre. Rabarber- och marängpaj var en inspirerande dessert men mest minnesvärd var ändå tomatsorbeten med basilikamousse. Väl värt en omväg!

Överlag har Mälardalen mycket att erbjuda, vare sig man är intresserad av natur, historia, stadsliv eller mat. Vi minns särskilt det sistnämnda och kommer att pricka in såväl Åsby kött som Hornuddens trädgård på kommande resor genom Sverige!


Besökt 2010

Den här sommaren var det dags att besöka Sveriges andra stad Göteborg. Huvudsyftet med besöket var att uppleva det kulinariska Göteborg, främst då några av stadens stjärnkrogar samt färsk fisk och skaldjur. Vi tjuvstartade redan under bilresan genom att stanna till vid Spikens fiskeläger vid Vänerns strand (nära Läckö slott) och avnjuta rökt sik och forell. Det är en omväg på över fem mil tur och retur men det är det faktiskt värt.

Väl framme i Göteborg fick vi bekanta oss med en mindre gästvänlig sida av staden: trafikförhållandena. Av någon anledning skyltar man för sent i Göteborg, ofta inte förrän vid avfarten och ibland först efter avfarten. Det kan hända att man skyltar för tidigt också, så tidigt att man luras av vägen för tidigt. Att parkera bilen är inte heller lätt, avgifter på 25 kr i timmen och P-automater som bara tar bensinkort gör ingen besökare glad. Vem under 50 använder bensinkort idag? Inte ens som fotgängare kan man slappna av, spårvagnarnas utdragna kurvor skapar stora korsningar fulla av refuger bortom vilka de stora fordonen kan dyka upp var som helst och när som helst. Undra på att de försvann från Stockholm (och bäva cityborna när Hamngatans spårvagn börjar rulla). Nåja, till Göteborgs fördel ska ändå sägas att vi under hela vistelsen inte fick en enda ilsken blick eller tutning från övriga trafikanter. Det hände också flera gånger att göteborgare erbjöd sig att visa de vilsna stockholmarna vägen. Här har huvudstadsborna mycket att lära.

Masthugget

Vi tillbringade fyra dagar i Göteborg, varav två dagar ägnades åt innerstaden och två dagar åt omgivningarna. Första dagens stadsvandring gick längs södra älvstranden, där man bland annat kan beskåda Operahuset (en ful skapelse som ser ut att ha ritats av tio olika arkiteketer - samtidigt och oberoende av varandra) och Maritiman (Göteborgs marina historia berättad av olika skepp). Mer historia upplevde vi vid de gamla Kronhusbodarna, bland dem några av stadens äldsta byggnader, och i de många fina kyrkorna, däribland Masthugget med sin storslagna utsikt. Vår stadsvandring fortsatte i Majorna, en trendig arbetarstadsdel som dock har en bit kvar till vårt eget Söder, och avslutades i Klippans vackra kulturreservat innan det var dags för middag på stjärnkrogen Sjömagasinet (mer om denna senare).

Dag två började med trädgårdar, först den vackert anlagda Trädgådsföreningen och därefter den praktfulla och prunkande Botaniska trädgården. Vår egen trädgård har en bra bit kvar till dessa nivåer. Därefter flanerade vi runt bland butikerna och kaféerna i Haga och Vasastaden, där vi särskilt fastnade för Haga nygata och marsipanglassen på Bräutigams. Dagens mål mat blev färsk fisk och färska skaldjur, inköpta på Feskekörka och avnjutna längs vallgraven. Så bra räkor som i Göteborg får man aldrig i Stockholm.

Bohus fästning

Den tredje dagen bar det av till västkusten. På vägen stannade vi till vid den vackra trädgårdsstaden Kungälv. Bohus storslagna fästning och Göteborgs kex prisvärda bräckbutik hör också till stadens sevärdheter. Däremot förlorade västkusten slaget mot vår egen östkust. Marstrand visade sig vara en överbefolkad plats där det var smått omöjligt att parkera, maneter och de kalla havsvindar avskräcker från bad. Inte heller finns där någon mysig skärgårdskänsla i form av fiskekrogar och gårdsbutiker utan mest bara kiosker och affärer för båttillbehör. Båtägare kanske trivs här men vi gjorde det inte. För den sista dagen var vårt mål det vackra Gunnebo slott med dess natursköna omgivningar innan det var dags för finalen, en middag på stjärnkrogen Kock & Vin.

Kock & vin

Huvudsyftet med vår resa var som sagt det kulinariska Göteborg och efter resan kan vi konstatera att göteborgarna kan havsmat. Fisken och skaldjuren i saluhallarna håller mycket hög kvalitet och både Sjömagasinet och Kock & Vin utnyttjar detta. Från Sjömagasinet minns vi bland annat en varsamt inkokt lax som bibehåller laxens rena smak och en romtallrik där Kalixrom möter Vänerrom (knapp seger för Kalix). Tyvärr går Sjömagasinet ibland bort sig och överlastar de fina råvarorna med ingredienser som inte passar eller till och med konkurrerar med fisken. Kock & Vin däremot har en mycket hög lägstanivå och inte på någon av de nio kulinariska rätterna i deras "Sverigeresa" finns det något att anmärka på. Man behärskar hela skalan av råvaror och koktekniker och såväl den halstrade rödingen som den bakade äggulan och det knaperstekta sidfläsket är perfekta. Mest spännande är dock efterrätterna, där man framgångsrikt använder sig av grönsaker. Till exempel så serverades en hjortrondessert tillsammans med gyllene morötter och en överraskande len gräddfilsparfait. Däremot saknar vi den här riktiga smaksensationen som vi upplevt på de allra bästa restaurangerna i Stockholm. Om Kock & Vin lyckas med detta så kommer Göteborg snart att få en tvåstjärnig krog!

Sammantaget vinner nog Stockholm stadskampen mot Göteborg men för den som vill uppleva god marin mat är Sveriges andra stad väl värd ett besök.


Besökt 2009

Vid vårt förra besök i Västergötland hann vi bara med Skaraborg. När så Su-Sans vän, som bor nära Fristad, skulle gifta sig så passade vi på att kombinera bröllopet med ett besök i Älvsborgs län (förutom Göteborg som får en egen resa senare).

Förberedelserna blev dock en utmaning. Att döma av de turistbroschyrer som vi fick så har trakten få sevärdheter. Ulricehamn skickade ingenting alls medan Bollebygd sent omsider bara skickade en karta. Vi ägnade därför första dagen åt att utforska den lokala maten kring Herrljunga. Såväl Gäsene Mejeris ostar som Bitterna Lamms produkter kan rekommenderas. Vi besökte också Jällbys gamla träkyrka och Nycklabackens gravfält. Däremot var såväl Gästene tingshus som Eriksbergs kyrka stängda och kunde bara betraktas från utsidan. Middagen avnjöt vi sedan på Svenska krogen i Borås, där bouillabaissen och sommarmarängen med glass, jordgubbar och passionsfruktsås var särskilt minnesvärda.

Följande dag ägnades helt åt bröllopet, en enkel men vacker ceremoni i hemmet, men dag tre bar det av igen. Efter en joggingtur i natursköna men svårsprunga spår runt Borås skidstadion styrde vi kosan mot Alingsås. På vägen hade vi turen att åka förbi Sveriges enda stavkyrka i Hedared, en mycket vacker och välskött kyrka som av någon anledning inte omnämns i turistbroschyrerna. Mer motion blev det på naturleden i Brobackas, där vi bland annat kunde titta på jättegrytor. Nästa stopp blev Gräfsnäs borgruin, där vi hade turen eller oturen att komma på Hjulets dag, en bilutställning som tycktes ha lockat till sig halva Alingsås, med all den trängsel och de parkeringsproblem som det förde med sig. Dagen avslutades med själva Alingsås, där vi strosade runt bland stadens många kaféer och den vackra Nolhaga park.

Resans sista dag ägnade vi åt en vandring i Molla bokskogar samt fler kyrkor, gravfält och borgruiner kring Hökerum (som dock inte kunde mäta sig med dem vi sett tidigare under resan). För middagen var vi tillbaka i Borås och den utmärkta sushirestaurangen Eest, vars kockar verkligen behärskar den svåra konsten att göra sushiris.

Sammanfattningsvis så kan Älvsborg inte tävla med Skaraborg i kulturupplevelser men väl i naturupplevelser och god mat där Borås restauranger är värda en omväg.


Besökt 2008

Det är inte svårt att förstå varför Gotland är ett populärt resmål för stockholmarna. Visserligen är ön lite svårtillgänglig, då man först måste ta sig till Nynäshamn och sedan åka tre och en halv timme med färja. Resmålet är dock väl värt den långa resan. Vi hade förmånen att kunna bo i en väns lägenhet strax utanför ringmuren och hade därmed nära till den charmiga staden.

Den första dagen inleddes med en uppfriskande joggingtur längs den vackra strandvägen. Även för den mindre sportige rekommenderas en promenad här. Sedan var det dags att upptäcka själva Visby. Staden bjuder på många intressanta byggnader, såsom gamla kyrkoruiner, ståtliga köpmannahus och vackra utsiktspunkter, varifrån man kan blicka ut över hustaken bort mot Östersjön. Dagen avslutades med en fantastisk middag på 50 kvadrat.

Visby

Följande dag var det dags för en promenad runt Visby. Den välbevarade ringmuren är en historielektion i sig och det är fascinerade att se hur historien har satt sina spår i den. Dagen fortsatte med promenader längs shoppinggatorna. För den som är intresserad av kläder och souvenirer har Adelsgatan mycket att erbjuda. För gourmander som oss var dock Hästgatan betydligt mer intressant. Förutom 50 kvadrat hittar man här också tebutiken Kränku, Wisby ost med sina gotländska gårdsostar och Wisby glass med härlig hemlagad glass. I hård konkurrens blev osten Stava ockra och glassen sesamknäcke blev våra favoriter.

Just maten var kanske det bästa med Visby. Visbyborna är med rätta stolta över sina lokala produkter och det är lätt att njuta av gotländska specialiteter här. Vi njöt bland annat av lamm och grönsaker på 50 kvadrat, strömming och räkor på Bakfickan och saffranspannkaka på Ryska gården. Det var nog tur att vi kunde jogga på mornarna...

Visby räcker mer än väl för en helg och vi återvänder gärna för att upptäcka resten av denna vackra ö också.


Besökt 2007

Varnhem

Målet för sommarens Sverigeresa var Västergötland, med fokus på Skaraborgs län. Resan gick via Oskarshamn för ett besök hos släkten. På vägen stannade vi till i den lilla pärlan Söderköping, där vi njöt av vacker miljö, härlig rökt sik och ljuvlig egentillverkad glass från på torget. I Oskarshamn hann vi också med ett besök på det utmärkta Döderhultarmuséet, där film och planscher gav en bra bakgrund till de många träfigurer som ställdes ut. Dagen därpå fortsatte resan mot Skövde med ett stopp i den vackra trästaden Eksjö. I Skövde bodde vi hos en av Su-Sans kompisar och med denna stad som bas utforskade vi Skaraborgs län.

Lackö

Den första dagen hann vi med Varnhems klosterruiner, Skara, Lidköping med Rörstrandsfabriken och Läckö slott vid Vänern. Skara och Lidköping har inte så mycket att erbjuda, om man inte vill shoppa billigt porslin, men såväl Varnhem som Läckö är intressanta besöksmål för den historieintresserade. På Läckö ges mycket informativa guidningar väl värda biljettpriset som man bör passa in för att få ut det mesta av besöket. På vägen till Läckö stannade vi till i det idylliska fiskeläget Spiken och avnjöt mer rökt fisk, vår vanligaste måltid denna resa (tillsammans med de många vildhallon vi hittade överallt).

Kinnekulle

Dag två ägnades också åt Väneromgivningarna, närmare bestämt de vackra omgivningarna runt Kinnekulle. Färden dit gick via domarringen i Askedal och Mariestads trästadsidyll (som dock inte kan jämföras med Eksjö och andra trästäder). Förutom vackra promenadstigar och fantastisk utsikt över Vänern kan man på Kinnekulle också koppla av vid det vackert belägna Hellekis trädgårdscafe. Vi valde dock att inta dagens måltid på det något exotiska Broby Struts, en av omkring tjugo strutsfarmer i Sverige. Strutskött är mörkt med lite viltkänsla och kan rekommenderas. Bland strutssouvenirer som lampor av strutsäggskal och liknande fastnade vi för en dammvippa av strutsfjädrar. Dagen avslutades med en promenad i Skövde och på berget Billingen.

Göta kanal

Sveriges näststörsta sjö Vättern blev målet för den tredje dagen. Under resan stannade vi till vid Göta Kanals äldsta sluss i Forsvik samt Karlsborgs fästning. Däremot avstod vi från såväl Forsviks industrimuseum som Karlsborgs armémuseum, som inte verkade värda det höga biljettpriset. Istället ägnade vi tid åt det mysiga Hjo. Tyvärr var Vätternmuséet delvis stängt men vi hittade ännu ett ställe med egentillverkad glass, Österhagen glass, och köpte med oss rökt Vätternröding från hamnen. På vägen tillbaka mot Skövde stannade vi till vid några av Falbygdens många fornminnen: Husaby med Olof Skötkonungs dopkälla, Karleby gånggrifter, Kungslena slottsruin och Äsle backstugubebyggelse. Särskilt Åsle kan rekommenderas, där de väl bevarade backstugorna från artonhundratalets Sverige ger en levande bild av de fattigas liv och leverne.

Den sista dagen tillbringade vi i Falbygden, där vi bland annat besökte klosterruinen i Gudhem, Ekornavallens många fornlämningar, Flobys vackra arboretum, den intressanta forntidsbyn Ekehagen utanför Äsarp samt den stora gånggriften vid Luttra. Dagen sista besök var Falköping, där vi avnjöt en läcker ostbricka på Falbygdens ost och köpte på oss massor av ost. Jag hade dock väntat mig lite fler ostbaserade produkter. Förutom ost erbjöds nu bara ostpaj och ostkaka, den sistnämnda fabriksgjord i Småland(?). Dagen avslutades med en promenad på Mösseberg.

Åsle backstugor Falbygdens ost

Västergötland har många intressanta sevärdheter från olika perioder i Sveriges historia och vackra naturupplevelser finns det gott om, särskilt kring Vänern och Vättern. Avstånden är som alltid ett problem i Sverige men genom att hålla sig till de ofta utmärkta småvägarna kan man se mycket vackert också mellan resmålen. Däremot saknade jag det lokala köket; så många fina råvaror men så få bra restauranger som tar vara på dem. Nog borde det finnas en härlig västgötsk matkultur att visa upp.


Besökt 2006

FågelskådningDen här sommaren tillbringade vi på Island och hade därför ingen tid över för vår traditionella Sverigesemester. Däremot kom vi i september iväg på en guidad fågelskådarhelg på Segerstads fyr på Öland. Fyren var min farmors farmors födelseplats och helgen var en bröllopspresent från mina släktingar som vi äntligen fick tid för. Man behövde inte vara en inbiten fågelskådare för att uppskatta vistelsen. Fyren är ett populärt riktmärke för flyttfåglar och med vår kunnige guides hjälp såg vi över hundra arter (!). Vi hann också med ett par utflykter för att se på andra djur, såsom sälar och sällsynta insekter vid Ottenby. Vädret var dessutom fantastiskt och vi kunde njuta av alla måltider utomhus. På fyren serverades såväl italienska som öländska delikatesser av guidens fru och måltiderna blev pricken över i:et denna härliga sensommarhelg.


Besökt 2005

Vår Sverigeturné förde oss denna sommar till Norrland för första gången, närmare bestämt till Skyttmon i Jämtland för att besöka mina släktingar. Resan dit är tyvärr lång men de härliga fiskrätterna och den vackra utsikten på Axmarbrygga havskrog var värda resan.

Väl i Jämtland finns det många sevärdheter, men avstånden mellan dem är långa. Den exotiska Thaipaviljongen är i alla fall ett måste, ett stycke Thailand mitt i den norrländska naturen i form av en paviljong uppförd till minne av Kung Chulalongkorns besök. Själva Skyttmon är också en sevärdhet med sina pampiga gamla träbyggnader. Östersund är också en trevlig stad mysiga gågator och vacker vy mot Storsjön.

Det bästa med Jämtland är ändå den vackra naturen den goda lokala maten (som jämtarna föredömligt nog är stolta över och gärna bjuder på). Våra släktingar bjöd på härliga älg- och fiskrätter och goda tunnbröd och getostar säljs överallt.

Mer vacker natur såg vi på vägen hem längs inlandsvägen, om än något enahanda i längden. Tyvärr bekräftade de få städerna längs vägen fördomarna om norrländska städer som trista hålor. Svegs centrum bestod till exempel av en korvkiosk på ett öde torg.

Sammantaget ska man nog vara jakt- eller fiskeintresserad för att till fullo njuta av Jämtland, annars blir det mer transportsträckor än sightseeing.


Besökt 2004

Silverbergets gruvbrott

Dalarna sägs vara Sveriges främsta turistlandskap och vid första anblicken kan man förstå det. Den vackra naturen med sin blandning av gröna ängar, djupa löv- och barrskogar och blåa sjöar känns verkligen som hämtad från det bästa av Sveriges övriga landskap. En nackdel med Dalarna är dock att det är väldigt långt mellan sevärdheterna så man får planera sina dagsutflykter noga.

För den historieintresserade har södra Dalarna mycket att erbjuda. Bergslagen är fullt av gamla gruvor och hyttor som står kvar som minnesmärken över Sveriges gruvproduktion. Bland annat besökte vi Flogbergets gruva, där malmen grävdes fram ur djupa dagbrott, och mörka gruvgångar och Flatenbergs hytta, där malmen bearbetades till tackjärn. Södra dalarna har också många bevarade byar och stadskärnor, som till exempel Grangärde, Avestas gamla arbetarkvarter och Säters stadskärna.

Vanbo herrgård

Dalarna är också många konstnärers landskap och såväl Zornmuséet i Mora som Karlfeltgården utanför Avesta är värda ett besök. Däremot är tyvärr andra gårdar som Zorngården och Carl Larssongården bara öppna för guidade visningar. Dalahästtillverkningen i Nusnäs kan dock rekommenderas.

För den mer naturintresserade har Siljansområdet mer att erbjuda. De mindre vägarna rekommenderas för den som vill uppleva traditionella Dalabyar med faluröda stugor men se upp för de många dåliga grusvägarna. Turistorten Tällberg är också sevärd men inte för sin vackra natur utan för att de många faluröda hotellen och souvenirbutikerna med dalahästar som gör att byn ser ut som en svensk parodi på Aiya Napa.

Sveriges största dalahäst

Dalarnas stora besvikelse är dock öppettiderna och restaurangerna. Många turistmål hade begränsade öppettider, ofta i form av "öppet mot beställning", vilket gör det svårt att göra spontana utflykter. Dalarnas kulinariska specialitet tycks vara pizza - varannan restaurang var en pizzeria. Våra försök att hitta något bättre misslyckades ofta; Den "lokala specialiteten" i Noppikoski i Orsa Finnmark visade sig vara pyttipanna medan Vansbros omtalade flottarpanna bara serverades på en av tre annonserande restauranger och det på lördagar mellan ett och tre. Däremot fick vi utmärkt björnstek på Bykrogen i Orsa. Bättre lycka har man annars på någon av de många fäbodarna. Till exempel hade Ärteråsen utmärkta varor som korv, ost och långfil. Dessutom finns den lokala Gustafskorven i de flesta affärerna.

Sammanfattningsvis har Dalarna visserligen mycket att erbjuda men det krävs att man är beredd att åka mycket och ringa runt till de olika utflyktsmålen först samt att man tillagar de flesta av sina måltider själv på de lokala råvarorna.


Besökt 2003

Skåne ligger visserligen en bra bit från Stockholm men när man väl är på plats når man lätt landskapets många sevärdheter. Skåne är väl mest känt för sin mat och för den som gillar att köpa goda råvaror direkt från gårdar finns är Skåne ett enda smörgåsbord. Ängavallen kan varmt rekommenderas, inte minst för deras utmärkta leverpastej, och naturligtvis också Kivik med dess härliga äppelprodukter. Däremot tycks restaurangerna skämmas för den genuina skånska maten och man serverar hellre rätter influerade av det franska köket än rätter som ål, äggakaka och gåsamiddag.

En annan stor fördel med Skåne är närheten till Köpenhamn. Tack vare Öresundsbron är det numera lätt att göra både ett och två dagsbesök i den danska huvudstaden. Sightseeingturer till fots (Strøget med dess många affärer och ännu hellre Strædet med mer udda affärer) och till sjöss (med någon av de många sightseeingbåtarna) rekommenderas och även fristaden Christiania bör ses. Däremot får den som vill äta äkta danskt smörrebröd tyvärr leta någon annanstans.

För boende i Skåne finns det många intressanta slott och herrgårdar men tyvärr visade det sig vara fullt på de flesta av dem. Däremot hittade vi det mysiga pensionatet Agdalund. Personlig service, en lugn trädgård och en fantastisk frukostbuffé gjorde det till resans höjdpunkt!


Besökt 2002

Småland är mitt födelselandskap så kanske är jag lite partisk. Dock är Småland ett stort landskap som har mycket att bjuda på för de flesta. Vår resa genom Småland gick först söderut längs östkusten, sedan genom Småland via glasbruken och sedan tillbaka längs E4-an. Astrid Lindgrens Vimmerby fick det första besöket, även om nöjesparken tyvärr tycks rikta sig mer till "unga" barn än till "äldre" barn som vi som fortfarande minns hennes böcker. Västervik och Kalmar hör till östsidans vackrare städer och särskilt Kalmar har många sevärdheter såsom Kalmar slott. Min födelsestad Oskarshamn däremot är tyvärr fortfarande mer av en industristad än en turiststad.

Glasbruken är naturligtvis värda ett besök, även om vi tyvärr kom under fel säsong. Under sommaren erbjuder många av bruken besök hos glasblåsarna men vi reste under Kristi Himmelsfärdshelgen då tyvärr det mesta var stängt. Detta gällde för övrigt många andra sevärdheter såsom Frödinge ostkakefabrik och ubåten U137 i Kalmar.

Västra Småland hade inte så mycket att erbjuda så vi lämnade snabbt Växjö och Jönköping bakom oss. Däremot stannade vi länge i vackra Gränna, ett eldorado för den godissugne, och passade också på att ta oss över till Visingsö.

Sammanfattningsvis har Småland en del att erbjuda för en kortare rundresa men det gäller att åka under turistsäsongen när de flesta sevärdheterna är öppna. En besvikelse var dock att det var väldigt svårt att hitta restauranger med genuin småländsk mat. Jag hade sett fram emot kroppkakor, raggmunkar, ostkaka och mycket annat gott men det enda småländska inslaget på restaurangerna var att de tog betalt för vattnet.



Hemsidan har fått 201704 besök. Skriv gärna en rad innan du går. Välkommen åter!

Namn:

E-post:





www.000webhost.com