Senast besökta

Stjärnkrogar

Uppdaterad 2018-08-19

Su-San och jag har blivit mer kräsna med åren och vi lagar hellre god mat hemma än äter medioker mat ute. Men hur mycket vi än tycker om vår egen mat så kan vi inte tävla med den gastronomiska eliten. Vid högtidliga tillfällen unnar vi oss därför ett besök på en riktigt bra restaurang för att njuta av de kulinariska smaksensationer som där serveras.

Stockholm kan stoltsera med ett stort antal stjärnkrogar och vi har besökt dem allesamman. Vi har också besökt stjärnkrogar utomlands, bara för att konstatera att svenska krogar jobbar mycket hårdare för sina stjärnor med betydligt bättre resultat. Som exempel kan den tvåstjärniga restaurangen Patrick Guilbaud i Dublin nämnas. Torrgrillat kött, potatiskaka och haricots-verts hade aldrig platsat på ett svenskt stjärnbord.

Att njuta av god mat handlar om att njuta med flera sinnen (i till exempel Frantzén & Lindebergs fall alla fem) så varje rangordning blir subjektiv. Här är i alla fall några av Stockholms och världens bästa restauranger när Su-Sans och mina sinnen tyckt till:


Besökt augusti 2018

Med samtliga Stockholms stjärnkrogar besökta har vi börjat söka upp blivande stjärnor på kroghimlen. Skulle Hantverket kunna var en sådan? Vi begav oss till de spatiösa lokalerna på Östermalm och fick plats på "första parkett" vid bardisken. Någon fast meny erbjöds inte utan valet stod bland ett stort antal mellanstora rätter där fyra-fem per person rekommenderades. Vi beställde därför in nio olika för att få uppleva så många smaker som möjligt.

Som förrätter valde vi lufttorkat och rökt ankbröst med rotselleri, tryffel och ångat bröd samt osötade struvor fyllda med vispad portvinsspetsad anklever toppade med parmesan. Ankbröstet kom i sju mäktiga munsbitar där många smaker blandades utan att konkurrera medan struvans krispighet matchades väl av den krämiga anklevern. En utmärkt start!

En lättare men minst lika smakrik rätt var den lena kylda soppan av gröna tomater med gurka, sotad avokado, kålrabbi och krasse, kryddad med bara en aning jalapeño. Mer lekfull var den pastaliknande rätten strimlad bläckfisk med rättika, ostronmajonäs och lagrad riven fetaost. Brödrätten var heller inte att förglömma - nystekt tuttul (tunnbröd på potatis från Siljansbygden) serverad med hemkärnat smör och sylta på fläsklägg. En aning fet men syndigt god.

Därnäst följde två goda kötträtter. Den ena var en råbiff som serverades som en rulle fylld gruyèrekräm och toppad med tunna skivor jordärtsskocka och hasselnötter. I hård konkurrens blev det kvällens vackraste rätt. Lammisterbandet med rödbetor, picklade senapsfrön, dillstuvad spetskål och dillolja var möjligen lite väl syrlig men riktigt god den med.

Middagen avslutades med två läckra efterrätter, en lite lättare granskottsglass med björksmul, tallsirap, ängsyra och rostat bovete samt en lite tyngre nyfriterad munk med bananglass, chokladkräm och pistagenötter.

Hantverket visade prov på höga ambitioner. Kanske siktar man inte på en stjärna ännu men kapaciteten finns där och mer prisvärd mat i denna klass är svår att hitta.

Sturegatan 15
Tel: 121 321 60
https://restauranghantverket.se


Besökt juni 2018

Det japanska köket har haft ett starkt år i Stockholm med många bra representationer. Det har dock inte hindrat nykomlingen Ichi från att anta utmaningen att kombinera detta med nordiska smaker. Innanför den diskreta entrén på Söder döljer sig en stramt men elegant inredd restaurang i mörka och sobra toner. Den första amusen stod på bordet redan vid vår ankomst: en vacker kreation av potatischips med vetekorn och örtpulver.

Som så många andra restauranger med ambitioner erbjöd Ichi en fast meny med såväl ett vinpaket som ett alkoholfritt alternativ till. Först ut var en läcker sparrissoppa med ramslök och strandkålsolja som satte fart på smaklökarna. Därefter kom en lika god som vacker bentolåda med fyra rätter: rödbeta med dragonkräm och matchatepulver, saltad gurka med yuba (tofuskinn) och friterad salvia, pocherad majrova med umeshukräm samt tomatmarmelad med körsbärsvinäger.

Den rådande kåltrenden gjorde sig gällande i nästa rätt, en till perfekt krispighet grillad kirskål med torkad och riven äggula, saltad rabarber samt mältat ris. Till detta bjöds vi på en frisk sake junmai ginjo samt en juice på äpple, citron och rosmarin. Mer sälta blev det i den lilla skålen med stenbitsrom som följde därefter tillsammans med lite färskost och ogräs serverad med en annan liten skål med banchate, olja på jordärtsskocka samt vassle. En frisk Rheinschiefer schätzel passade utmärkt till detta medan det i och för sig goda japanska plommonvinet kanske hade gjort sig bättre med en annan rätt.

Kvällens "brödkorg" bestod av egen rätt i form av grillat och sojaglaserat bröd tillsammans med ett smör på citron och peppar. Som sig bör fick brödet sällskap av det japanska ölet Asai samt kallbryggt mugi-cha (kornte).

Därefter var det dags för kvällens paradrätt, en tunn och underbart mör (35 dygn!) skiva entrecote hastigt grillad på hög värme och serverad med potatiskräm, libbsticka och chips. Till den drack vi en fyllig Clos de Carties samt en något för söt dryck på äpple, blåbär, citron och dragon. Efter köttet kom fisken representerad av en mjäll bit piggvar serverad med rädisa, slaget på piggvaren samt en buljong på huvudet, skrovet, dashi och kombucha. Piggvaren lyftes ytterligare av en sake Kikisakari på rödris samt en frisk rabarberdryck.

Vi valde att lägga till en ostbricka och bjöds då på fyra goda men kanske inte så spännande exklusiva Arlaostar; Sirius torkad blåmögelost, Trifold vakuumlagrad vitmögelost samt hårdostarna Gammal Klas och Kry. Ostarna serverades med en blandning på kastanjeolja och honung.

Efter den rika menyn svalkades våra smaklökar av en uppfriskande rätt på hyvlad is med älgört innan det var dags för desserten. En underbart god kräm på vit choklad och fänkål serverades med granité på ängsbitar och ostbitar. De söta dryckerna umeshu (plommonlikör) och Yata-An (juice) matchade desserten utmärkt.

En vacker konfektbricka bestående av misokola med frystorkad lingon, petit chou med grädde och matchatepulver, marmelad på jordgubb och backsmultron samt fudge på choklad och lakrits avslutade en vacker och smakrik upplevelse.

Överlag är det skönheten mer än smakerna vi minns från Ichi. Starkast var restaurangen när de japanska influenserna fick fritt spelrum men de borde kanske ha vågat låta kreativiteten omfatta också brödet och osten och särskilt de alkoholfria dryckerna istället för att lita på färdiga juicer som inte alltid passade lika bra. Detta är dock bara detaljer i en underbar och otroligt prisvärd matupplevelse.

Timmermansgatan 38b
Tel: 88 91 30
https://ichisthlm.se


Besökt mars 2018

I år blev jag inbjuden till UKSTAR i London för att hålla mitt testföredrag och vi passade då på att besöka någon av Londons stjärnkrogar. Valet föll på den närliggande The Clove Club.

Restaurangen var enkelt inredd med sparsmakade detaljer och öppen vy mot köket och påminde därmed om sina nordiska kolleger. Även maten var inspirerad av nordligare breddgrader med betoning på enkla närproducerade råvaror. Först ut av amuserna var en klick rökt gäddrom med matchatepulver. Den följdes av en bit friterad kyckling med kärnmjölk och tallpulver. Den skotska nationalrätten haggis fanns också representerad i den sista amusen i form av små haggisbullar smaksatta med äppelcidervinäger.

Den nordiska trenden med alkoholfria dryckespaket tycks ha nått England också. Den alternativa drycken till en frisk Ata Rangi var en likaledes frisk juice på gurka och äppelskal.

Att haven runt brittiska öarna har god fisk bevisades av den första rätten, hörökt forell med kärnmjölk, vattenkrasse, fransk kaviar, rostad mandel och lök. Lika god var den vackra sardintrilogin, där hela fisken tagits till vara i de tre formerna krispig stekt stjärt, filé med wasabi och lök samt sardinbuljong.

Sardinen följdes av en utsökt svamprätt av olika murklor samt vitlök och morot. Den enkla kompositionen lyfte fram svampsmaken i sin fulla styrka och rätten blev min personliga favorit. Till den serverades det orange vinet Radikon och ett te på bovete.

Därefter kom en ny havsrätt som tog vara på alla råvaror: en långkokt krabbsoppa där såväl klon som de vita och de bruna delarna kokat med och som kompletterats med brunt ris och citron. En Junmai, sake på opolerat ris, samt en morotsjuice balanserad med selleri ackompanjerade med beröm denna mustiga rätt. Med soppan kom också kvällens bröd, ett smakrikt surdegsbröd som fylldes på hela kvällen. Mer havsmat kom det sedan i form av en rejäl bit mjäll marulk med broccoli, grönkål och senapsfrön. Fisken matchades fint av en Grüner Veltliner respektive en äppeljuice spetsad med lite salvia.

Menyn gick sedan över till kötträtterna och först ut var en riktigt saftig kycklingfilé med kycklingleversås och puré på persiljerot, toppad med lakritspulver och rikligt med tryffel. Den följdes av en likaledes saftig bit fläsklägg med en knaprig bit svål, fermenterad rödkålspuré samt rödbeta. Till den förra rätten fick vi gissa druvan och jag lyckades oväntat gissa rätt (en mustig Pinot Noir, Chambolle-Musigny) och till den senare en lite tyngre Cabernet Sauvignon. De alkoholfria alternativen var en infusion på timjan och fänkål samt en grapefruktjuice.

Sålunda övergick vi till efterrätterna. En mousse på Amalfilemonad med pepparmynta och citron svalkade gommen inför den efterföljande varma chokladkakan med glass och karamellsås. En vällagrad Madeira passade utmärkt till denna medan den alkoholfria stouten för en gångs skull inte kändes lika välplacerad. Måltiden avslutades sedan med lite godis i form av kornmuffins med karamelliserad apelsin, tryffel med apelsinchoklad, tryffel med salt karamell samt pastiller med myntasmak enligt ett gammalt recept.

The Clove Club bjuder på rustika rätter där råvarorna får komma till tals och det alkoholfria dryckespaketet är väl i nivå med nordiska motsvarigheter. Restaurangen har kanske en bit kvar till ytterligare stjärnor men sin enda Michelinstjärna är man väl förtjänt av.

Shoreditch Town Hall, London
Tel: +44 (0) 20 7729 6496
http://thecloveclub.com


Besökt februari 2018

Frantzén belönades nyligen med Michelinstjärnor och passande nog hade vi bokat bord samma vecka. Det var därför med högt ställda förväntningar vi begav oss till de nya lokalerna i Klarakvarteren. Bakom den diskreta entrédörren döljer sig en liten hall där några av råvarorna fanns utställda bakom glasmontrar. Via en liten korridor kantad av ett vatten- och orkidéarrangemang förs vi till en hiss och vidare upp till "vardagsrummet", en lyxigt inredd lounge där vi bjöds att sjunka ner i bekväma fåtöljer och sippa på fördrink och amuser framför en sprakande brasa. Mottagandet påminde om det vi fick hos Fäviken och "hemma hos"-upplevelsen förstärktes ytterligare av att många i personalen kom och presenterade sig med namn och skakade hand.

Fördrinken gav en föraning om Frantzéns ambitioner att hitta högklassiga drycker såväl med som utan alkohol. Champagnen matchades därför med en utmärkt mousserande äppelcider från Eric Bordelet. Amuserna kom sedan in i behaglig takt och inleddes med macaroner fyllda med en utsökt blandning av anklever, apelsinmarmelad, pumpa och grön paprika. Därefter kom en krustad på sojamjölkskinn fylld med blomkålspuré, ål, ponzu och picklad gurka. Vår favorit blev dock den efterföljande friterade rårakan med crème fraîche, löjrom och picklad rödlök. En liten soppa på kålrabbi, perigodtryffel och comtéost avslutade amuserna innan det var dags att ledsagas in till själva restaurangen fick vi en presentation av kvällens råvaror.

Som bilden visar låg fokus på det främsta havet kan erbjuda, såsom pilgrimsmussla, havskräfta och kungskrabba men även vaktel och dovhjort fick plats på menyn. Efter en kort rundvandring genom de olika köksdelarna kom vi så in till matsalen, där vi från en bardisk kunde blicka ut över de sista momenten i matlagningen. Dock var musiknivån något för hög för vår smak.

Menyn inleddes med kvällens kanske vackraste rätt, en pilgrimsmussla inlindad i tunt skuren majrova som formats som en ros och serverad med romsäckssåsen blandad med japansk senap, picklade ingefärsblommor samt vinaigrette på rökt och fermenterad olivolja. Till den avnjöt vi en sake och en juice på hjortron och Lapsangte.

Den följdes av en tempurainspirerad havskräfta som friterats som hastigast i 10-12 sekunder, gjorts krispigare med puffat ris och serverades med skirat smör, ingefärsrot och gräslökspulver för att ytterligare förhöja smaken. En Riesling Kabinett Johann Josef Prüm samt en krusbärsjuice med smak av syren gjorde den utmärkt sällskap. Mer japanskt blev det i form av en spännande chawanmushi, en ångad äggröra med långsamt rökt griskött, dashibuljong och störkaviar. Till den som serverades en spröd friterad bit svål. Chardonnay Corton Charlemagne Grand Cru samt oxiderad äppeljuice med Oolongte fyllde glasen till denna rätt.

Från skaldjuren övergick vi till fisk och fick en underbart mjäll bit piggvar som tillagats i en timme i den exakta temperaturen 49,2 grader och serverades med en sås på svart trumpetsvamp, smör, groddad valnöt, blond miso samt oxiderat gult vin som påminde om sherry. Än längre hade kungskrabban grillats, en hel dag. Den fick sällskap av rå sjöborre, krysantemumblommor, fingerlime samt sås à la Frantzén på vitlök, chili, fermenterad krabba, risvin, pumpa och morot. Till denna bjöds vi också på ett egenbryggt och lättdrucket öl.

Kvällens grönsaksrätt kom därefter, en fräsch blandning av syrade och dashimarinerade grönsaker som majrova och endiv med en dipp på kärnmjölk, mortlade örter samt fiskfjäll. Den övertrumfades dock av en spektakulär "fattig riddare" på surdegsbröd på dinkel toppad med en kräm på parmesanost lagrad i 24 månader. På det hela arrangerades ohemula mängder tunt skivad perigodtryffel som tyvärr blev så mörk att bilder inte gör den rättvisa men syndigt gott var det. En Cote Rotie Ogier samt en morotsjuice med rökt lönnsirap passade utmärkt till detta.

Så var tiden kommen till kvällens kötträtter. En mör bit dovhjort serverades på en tunn skiva blodapelsin tillsammans med mäktigt ankleversmör, sichuanpeppar, timjan, vitlök, vanilj samt te på grillade dovhjortsben, fermenterad svampbuljong, rött sjögräs, silkestofu.

Minst lika god, om än lite svår att äta, var den lagrade och helgrillade vakteln med sås på skrovet och tryfferad endive. För att få upp all sås bjöds på en rejäl bit parker house roll, ett slags äggfri brioche, och till det hela avnjöt vi en Pinot Noir Sonoma Coast samt en björnbärsjuice med lavendel, nejlika och kakaonibs.

Menyn avslutades med en svalkande dessert på torkad, fryst och saltinbakad rödbeta med vispad lakrits, spritade körsbär och violvinäger. En utsökt Macvin Rouge samt frisk hallondryck med dragon blev kronan på verket.

Men kvällen var inte slut i och med detta. Vi bjöds tillbaka till "vardagsrummet" för att i en lugnare atmosfär avnjuta en crème brûlée med anklever, sherrysirap och jordnötter samt havtornssorbet med maräng, chiliolja och sichuanpeppar. De följdes av en skiva nätmelon garnerad med bladguld och karamelliserade tallskott, en ångande nygräddad kardeummabulle samt en rejäl bricka konfekt, däribland fudge på svart vitlök och brunost, macaroner med smak av saffran/kanel, pistage/miso och jordgubbar/rosor samt gelégodis och tryfflar.

Frantzén bjöd på den dyraste middagsupplevelse vi avnjutit hittills men så var det också en helhetsupplevelse med perfektion in i minsta detalj utan några som helst dalar. Är restaurangen värd sina tre stjärnor? Ja definitivt. Restauranger som El Celler de Can Roca, Le Calandre och Noma är visserligen fortfarande de som gjort störst intryck på oss men bättre än så här äter man inte i Sverige.

Klara Norra kyrkogata 26
Tel: 20 85 80
http://www.restaurantfrantzen.com


Besökt januari 2018

Årets första gastronomiska upplevelse blev en bokstavlig toppkrog: Unn i samma lokaler som Tak högst upp vid Brunkebergs torg. Vi visades förbi Taks bullriga miljö och in till ett lugnt och avskilt rum med blott sju platser kring en teppanyakihäll. Med oss hela kvällen var en kock och en sommelier som med bra samspel berättade om kvällens mat och dryck allt eftersom vi serverades. Varje rätt inleddes med att råvarorna presenterades i en vacker eklåda och därefter tillagades framför våra ögon. Dessutom fick varje rätt en egen noga utvald dryck, med eller utan alkohol, som också den fick en utförlig presentation. Långtråkigt blev det aldrig under vårt besök.

Hur var själva maten då? Vi låter maträtterna (och dryckerna) tala för sig själva. Kavalkaden inleddes med ett rejält ostron serverat med persiljeolja, bitar av kålrabbi och timutpeppar. Till det avnjöt vi champagne Pinot Noir respektive vit vinbärsmust med lime. Den följdes av en hälleflundra i kombu serverad med hjärtmusslor i en buljong på bovete och avkok på hjärtmussla samt fermenterad kålrabbi, dill och citronjuice. Det tillhörande veteölet hade smaksatts med koriander och lime medan det alkoholfria alternativet utgjordes av en dryck på rostad bovete och äpple.

Min personliga favorit följde därefter, den köttiga plattfisken bergtunga tillsammans med sushisu, finstrimlad zucchini och gurka samt en sås på den oväntade men mycket lyckade blandningen tahini, lime, wasabi och vattenkrasseolja. Till detta serverades en grüner veltliner parad med en alkoholfri dryck på gurka och wasabiblomvatten. Efter detta mästerverk kom en kungskrabba, vars smaker förstärkts genom halstring i ankfett, tillbehör i form av dashibuljong och tre sorters svamp (enoki, vit shimeji och brun shimeji) samt kryddning med jalapeño och bergamott. Det alkoholfria alternativet för den högklassiga Haenukisaken var en spännande dryck på kastanjevatten och earl grey.

Det asiatiska temat fortsatte med en tofu som marinerats i vit sojalag, framhävts med rökt fläskfett och garnerats med en rejäl klick uruguayansk störkaviar, granskott och fermenterad majsjuice. Chardonnay samt kombucha med fläder matchade väl denna läckerhet. Därefter dök vår kock ner i havet igen och tillagade en havskräfta gånger tre (pochering, bränning och glacering) för att sedan lägga upp den med tång, kräm på hampafrön samt olja på karamelliserad apelsin och tomatreduktion. Sommeliern fortsatte att hänga med i svängarna genom att para ihop Loimer Ruländer med en kaffeinfusion smaksatt med lime och salt.

En "mellanrätt", om man nu kan säga så om rätterna, blev en fräsch sallad på flera olika sorters kål uppiffad med nötter och mandelolja. Denna rätts sake, den lite sötare Yamadanishi, fick sällskap av en lingondryck smaksatt med socker, salt och rött te. Därefter fick teppanyakihällen verkligen visa vad den gick för då rejäla portioner "rib finger", det kött som återfinns mellan revbenen och som sällan tas tillvara, halstrades i hängmörat oxfett och sedan serverades med fermenterad svampjuice. Mer än så behövdes inte för att skapa ett gudomligt gott kött! Svamp återfanns även i den alkoholfria drycken, tranbärsjuice och svampmaceration, som kom in tillsammans med en Pinot Noir.

På många håll i Ostasien har det blivit tradition att avsluta med ris och så också på Unn. Här kom dock riset inte ensamt utan tillsammans med en utsökt kyckling- och svampbuljong med inlagd enoki, äggröra, japansk vårlök, torkad karljohan, friterad potatis, spetskål samt (som om det inte var tillräckligt) närmast obscena mängder tryffel. Chardonnay samt äppelmust och kaffevatten ställdes fram för denna härliga rätt.

Efter de många hisnande smaksensationerna kom en svalkande gratiné på isflagor serverad med drycker på Chartreuse och gin samt en örtinfusion med kryddor. Desserten blev ett udda men mycket lyckat giftermål mellan asiatiskt och nordiskt i form av getosttofu i fläderlag med norsk brunost, sesamfrö, citron och ingefära. Den så ofta goda plommonsaken, i kväll en Umeshu, fick god konkurrens av flädersaft med ingefärsjuice och bränt socker. En liten fudge på kakaonibs och yuzu samt sherry från Bodegas Baron respektive en maceration på kakaonibs och honung blev en utmärkt avrundning på en fantastisk kväll.

Unn serverade genomgående utmärkta och relativt enkelt tillagade råvaror där svängarna togs ut rejält i form av oväntade men mycket lyckade smakkombinationer. Minst lika minnesvärt var den familjära stämningen där såväl kock som sommelier fått full frihet att berätta om och visa upp sina färdigheter. Unn är ingen billig upplevelse men det är en svårslagen gastronomisk helhetsupplevelse.

Brunkebergs torg 2-4
Tel: Saknas
https://unnrestaurant.com


Besökt oktober 2017

Osteria Francescana ligger i topp bland världens bästa restauranger och var huvudmålet för vår Italienresa. Efter ett mycket uppskattat besök på en annan italiensk topprestaurang, Le Calandre, var förväntningarna högt ställda. Hur väl uppfylldes de då?

Nja, det började lite trevande då de varken kunde erbjuda ett ett alkolholfritt dryckespaket eller ett reducerat vinpaket. Det visade sig visserligen bero på att vinpaketet delvis utgjordes av drinkar men vi löste det genom att dela på ett.

Desto gladare blev vi när amuserna började komma in. Först ut var en utsökt glass på vitvinsvinäger på en krispig platta. Den följdes av frasiga fiskfyllda kuddar och ett konstgjort sillskinn fyllt med ål och gröna örter. Havstemat avslutades med macaroner fyllda med en kräm på lodda, kapris och tomat serverade med panerad parmesanost.

Till amuserna serverades ett rustikt surdegsbröd som visade på att italienarna inte bara behärskar vita mjuka bröd men till vår besvikelse togs det bort innan vi ätit upp allt. Kanske var det därför som de följande brödkorgen med ljus och mörk ciabatta samt spröda grissinis stannade kvar på bordet hela middagen.

Menyn inleddes sedan med en liten krispig sallad med bläckfisk och kaviar följd av "Angel's Hair", en pastarätt på kall spaghetti, hummer, scampi, räkor och gazpacho. Den följdes av en lustig mellanrätt där "papper" gjort på vatten och salt dolde mjäll bit sjötunga med sås på tomat, ansjovis, örter, citron och olivolja. En av kvällens vackraste rätter kom därefter, en tredelad risotto smaksatt med grönsaksbuljong (grönt), svamp (brunt) och bläckfisk (svart). Än en gång visade italienarna hur risotto ska smaka!

Det som skulle bli Su-Sans favorit följde därefter, "New York-äpple" där de många olika kulturerna representerades av en kavalkad i smaker och kontraster samsades: äpple, potatis, pickles i dashibuljong på äpple. Den följdes av en fantastisk osträtt där parmesanost i fem olika former och mognadsgrader möttes i en underbar smakupplevelse. På en sås på ost lagrad 24 månader fanns en kräm på ost lagrad 12 månader och sufflé på ost lagrad 36 månader, toppat av skum på ost lagrad 50 månader och krisp på ost lagrad 14 månader. Makalöst!

Ännu en spännande variant på italiensk tradition blev lasagnen, där det "godaste på lasagnen", den krispiga ytan, formats och tillagats så att den fått den italienska flaggans färger. Till och med detta konstverk lyckades dock finalen överträffa. En "kamouflerad" duva serverades både som filé och färs tillsammans med citrus och pickles.

Därmed var det dags för efterrätterna. De inleddes med en uppfriskande rätt på körsbär i tre versioner: glass, krisp och pulver, toppat med kaffekrisp och vit kräm. Därefter kom en lite mäktigare millefoglie med vit tryffel, vit och mörk choklad samt pumpa i form av dekorativa blad. Mest spektakulär var dock desserten "Oops, I dropped the lemon tart", en spröd kaka fylld med intensivt smakande citronkräm med citronbitar som lagts upp just som om den tappats precis innan servering.

Måltiden avslutades med en kavalkad av små konfektbitar. Mest minnesvärda bland dem var miniglasspinnar med krispigt hölje, macaroner med hasselnötsfyllning och en tunn chokladtryffel i form av ett körsbär fylld med körsbärslikör.

Vårt besök på Osteria Francescana var en fröjd såväl för gommen som för ögat. Går det då att jämföra denna upplevelse med den vi fick på Le Calandre några dagar tidigare? Det var en jämn kamp, där den förra höll en hög och jämn konstnärlig nivå medan den senare var lite mer lekfull och personlig. Vi måste helt enkelt rekommendera bägge restaurangerna till resenärer till norra Italien.

Via Stella 22 41121 Modena MO
Tel: +39 059 223912
https://www.osteriafrancescana.it/


Besökt oktober 2017

Är Osteria Francescana Le Calandre Italiens bästa restaurang? Vi lyckades få bord på båda och reste därför till norra Italien för att bedöma det. Först ut var Le Calandre.

Att Le Calandre ligger nära Venedig märktes direkt på de vackra och djärvt formade glasen. Till vår glädje var betjäningen flexibel nog att fylla den med såväl alkoholfria drycker som en reducerad mängd av det ordinarie vinpaketet. På bordet fanns också tre sorters spröda och välsmakande grissinis (dessa torra brödpinnar kan alltså smaka gott) som ständigt fylldes på. Vi beställde deras klassiska meny och såg fram emot en härlig upplevelse.

Först ut bland maträtterna var en kavalkad av små amuser med osttema, såsom krämig ricottaost och friterad parmesanost. De följdes av "fu mare", en spännande fiskrätt med rökt makrill, kaviar och glass på tonfiskmage som ska symbolisera mötet mellan flera av naturens krafter. Den följdes av ännu en kontrast i form av mjuk krabba i krispigt frityrskal med sås på gurkmeja. Dessa rätter överträffades dock av en av Le Calandres mest klassiska rätter: "cappuccino" på bläckfisk (kaffe) och len potatiskräm med olivolja (mjölk). Enkelt på papperet men svår att få till, enligt kyparen som själv försökt.

Därmed var antipasti avklarad men fler traditionella italienska rätter skulle följa. Primo inleddes med cannelloni, som i Le Calandres tappning var en frasig rulle med ricotta- och mozarellafyllning serverad med en välsmakande tomatsås med basilika. Stoltheten över de italienska tomaterna var berättigad och vi fick också en burk tomater i present efteråt. Passande nog kom också brödet in, två sorters surdegsbröd på fint och grovt mjöl, med en uppmaning att suga upp såsen på italienskt vis. Det gjorde vi så gärna.

Mer pasta kom i form av en i kycklingbuljong perfekt kokad taglioni med torkat och tunt skivad äggula med rökt skinka. Den följdes av en lika al dente saffransrisotto med lakrits, rosmarin, kantareller och kungsmussling. Su-San tyckte den var för al dente för hennes smak medan jag tyckte det var den bästa risotto jag någonsin ätit.

Därmed lämnade vi primo och övergick till secondo. En i sammanhanget enkel tartar med äggsås och smörstekt bröd lutade sig på den utmärkta råvaran, mör Piedmontbiff, och lyftes till än högre höjder av rikligt med vit tryffel. Efter det delade sig menyn i två spår, dels ett örtbakat märgben och dels grillade rotfrukter. De senare är vi kanske lite bortskämda med på svenska restauranger men märgbenet var en ny upplevelse. Desto godare var då den krispiga spädgrisen med kaffesås, puré på vintersquash och vit tryffel. Secondo avslutades med en mör bit rådjursstek med kräm på jordärtsskocka, svart vitlök, sauterad svamp samt än mer vit tryffel.

Mätta och belåtna såg vi så fram emot dolce. Genom att beställa fem olika ostar var fick vi dela på tio olika italienska ostar - alla av yppersta kvalitet. De serverades med en lite pepprig äppelmarmelad samt stekt polenta med kaffepulver. Mer lekfull blev nästa dessert, där en tom tallrik ställdes fram med uppmaningen att vi själva skulle hitta desserten. Vi gick bet på att den dolts under tallriken i form av en len vaniljkräm som hölls på plats av bladguld.

Efter ett litet mellanspel i form av diverse konfektbitar var det så dags för finalen i form av två utmärkta tolkningar av italienska klassiker. Dels serverades vi en Monte Bianco, där choklad, kaffe och hasselnöt skapade en syndigt god kombination, och dels en tunn maräng i form av en mozzarellaost fylld med en lika oväntad som sagolik blandning av mandel, honung, skummad äggvita, socker, vatten, olivolja och basilika.

Därmed var en fantastisk kväll över och vi var mycket mätta och belåtna när vi lämnade Le Calandre. Med oss fick vi ett personligt avsked av kocken Massimiliano Alajmo samt en receptbok med några de många rätter han serverat genom åren. Vi kommer säkert att pröva på en eller två av dem men har inga förhoppningar om att lyckas lika bra.

Via Liguria 135030 Rubano (PD)
Tel: +39 049.635402
https://www.alajmo.it/it/sezione/le-calandre/le-calandre


Besökt augusti 2017

Stockholm har begåvats med två stjärnbelönade sushirestauranger. Sushi Sho besökte vi tidigare i år så nu var det dags för Imouto. Precis som Sushi Sho fick vi sitta på första parkett och avnjuta såväl god mat som kockarnas hantverk på nära håll. Den fasta menyn inleddes med en kavalkad av spännande aptitretare. Det började med vaktelägg inlagda i soja, aubergine i en spröd rulle av torkad rotselleri, frasigt torskskinn med en dipp av ägg och chilisås samt en intressant skapelse av sojamjölkskinn fylld med rökt krabba, ponzusås och finländsk kaviar. Därefter följde en mjäll sashimibit på Mälargös serverad med ponzusås och färsk wasabi innan det hela avslutades med egentillverkad silkestofu, torkad blomkål, torkad ostronskivling samt lav serverad i en mustig svampbuljong.

Medan serveringen pågick förbereddes kommande rätter, såsom en forell som varsamt upphettades med kokt vatten till den första nigiribiten. Kockarna förklarade att samtliga fiskar till nigiribitarna var svenska och de serverades också med två sorters sushiris, först ett gjort på rödvinsvinäger och därefter ett på vitvinsvinäger. En annan snygg touch var att varje fiskbit penslades lätt med soja och därmed inte behövde doppas (med risk för att förstöra det hela med för mycket soja). Forellen följdes av röding, halstrad ål (som också blev vår favorit) makrill från Smögen. En liten algrulle med sojamarinerad stenbitsrom var möjligen lite för salt men mycket vacker den också. Den sista rätten rött sushiris blev en halstrad havskräfta från Fjällbacka med rökt salt och biffett.

Det vita sushiriset invigdes med abborre, följd av uer, grillad piggvar med spenatolja, rödtunga samt knorrhane. En klar soppa på huvud från havskräfta rundade av det hela.


 

Under tiden fortsatte kockarna med sina spännande förberedelser och till deras bänkar bars huvudena på de tidigare serverade gösen, uern och piggvaren. Från dessa avlägsnades kinderna och lades i en algrulle tillsammans havskräftans hjärna (!) samt laxrom. En märklig kombination kan tyckas men ett gudomligt gott möte mellan de köttiga kinderna, det feta inkråmet och den salta rommen.

Precis som på Soyokaze erbjöds sedan gästerna en repris på deras favoritfisk och vi valde båda ålen, en av våra favoritfiskar som av den perfekt avvägda halstringen lyfts till en än högre nivå.

Efterrätter är väl inte lika starkt förknippade med det japanska köket men även här visade sig kockarna skickliga. Först serverades en krämig glass på kärnmjölk tillsammans med en rik bit körsbärstartin och därefter rundades det hela av med en liten bit ingefärskola pudrad med matchapulver och inslagen i tunt rödbetspapper.

Bättre sushi har vi inte ätit i Sverige och kommer antagligen inte att få äta någon annanstans heller, åtminstone inte om den ska göras på svensk fisk. (När vi under ett besök i Sydkorea åt sushi visade sig den norska laxen vara sämst, antagligen då den var den minst färska.) Imouto är väl förtjänt av sin stjärna och om svensk sushi någon gång når en andra stjärna så är det hit den kommer först.

Kungstensgatan 2
Tel: 08-696 23 23
http://www.imouto.se/hem/


Besökt juli 2017

På listan över världens 50 bästa restauranger placerade sig i år danska Relæ bäst bland de tvåstjärniga nordiska restaurangerna. Det var med andra ord dags att än en gång korsa Öresundsbron för att bilda oss en egen uppfattning. Relæ är en liten modernt inredd restaurang strax utanför centrala Köpenhamn och vi hade turen att få plats vid bardisken med god utsikt över det välkoordinerade köket. Av de två menyer som fanns valde vi den större "upplevelsemenyn". Relæ erbjöd också både vinmeny och alkoholfri meny och vi såg fram emot en trevlig kväll.

Menyn inleddes med en tartar på mild getost som balanserades utmärkt av finskurna bitar gurka och squash. Därefter följde ett par spröda squashblommor. Till dessa serverades en tjock bit matigt surdegsbröd med siciliansk olivolja som räckte nästan hela kvällen (men som tyvärr inte fylldes på). Grönsakskavalkaden fortsatte med överraskande krispiga gurkstavar (hur lyckades de med detta?) på en bädd av mandelkräm, timjan och olivolja.

Menyns första protein blev sedan en liten blandning av marinerad gös, kålrot och alger. Efter en mellanrätt bestående av fyra sorters tomat kom en ny och än godare fisk: en mjäll bit gös med knaprigt skinn på en spegel av brynt smör. Fler grönsaker följde sedan i form av råa bondbönor i fänkålsbuljong samt små morötter med smak av brynt smör och vitlök och serverade med en "dipp" på hollandaisesås och torkad äggula.

Därefter var det dags för kötträtter. Först ut var en läcker tartar på lamm i en emulsion av alger. Den följdes av en bit perfekt grillad lammsadel med sallad och buljong.

Menyn avslutades med tre efterrätter. Efter en liten bit färskost med knäckebröd kom en svalkande och uppfriskande karamelliserad vassle på kärnmjölk med pulvriserad körvel och kamomill. En lika överraskande som god efterrätt. Mer ordinär i jämförelse kändes då finalrätten salviaparfait mellan lager av smördeg och toppad med hallon. Några avslutande godbitar bjöd inte Relæ och kvällen var därmed avslutad efter ett ganska högt tempo.

Kockarna på Relæ visar på stor kreativitet och skicklighet i valet och hanteringen av råvaror. Portionerna är inte stora men desto smakrikare. Dock blev avslutningen lite av ett antiklimax och den där upplevelsen att svepas iväg av smaksensationer, såsom på Noma eller El Celler de can Roca, infann sig aldrig. Värt en omväg är Relæ definitivt men trots höga placeringar på topplistorna så är det är nog inte hit den tredje Michelinstjärnan hittar.

Jægersborggade 41
Tel: +45 3696 6609
http://www.restaurant-relae.dk


Besökt juli 2017

I fjol passade vi på att besöka PM & Vänner under vår Sverigeresa och i år var det dags för en annan stjärnrestaurang utanför storstadsregionerna: Hotell Borgholm. Restaurangen ligger centralt i Borgholm, om än i något bullriga lokaler, och erbjuder såväl en liten som en stor meny (och naturligtvis valde vi den senare).

Menyn inleddes med en uppfriskande förrätt på kålrabbi, rädisa, tomatvatten och chili. Den följdes av en läcker "bufférätt" med kungskrabba med avrugakaviar, ostron samt havskräfta med ärtskott. Samtidigt kom en brödkorg in som fylldes på generöst under kvällen och bestod av tre bröd: tomatfocaccia, dinkelbulle med lakritssmak och anisknäckebröd. Till detta serverades smör på syrad grädde och krämig getost. En utmärkt start!

Den första "riktiga" rätten på menyn blev sedan en utmärkt tillagad pilgrimsmussla med persiljerot, päron och brynt smör.

Också mycket god, om än något överstekt, var den följande abborren med smöremulsion, bönor, tomattartar, getostbakad vitlök och torkad tomat serverad med en kyndelbuljong.

Perfekt rödrosa var däremot duvan med rotselleri, skum på blekselleri, anklever och libbsticka. Duvan var mör och fin och anklevern smälte i munnen.

Efter duvan kom en liten mellanrätt i form av en tartar på rödbeta med skivor av polkarödbeta, hallon, kapris och tryffelvinägrett. Därefter var det dags för finalrätten med lamm gånger två: lammracks med sommarkål, kantarell och rosmarinsky samt wallenbergare på lamm med potatispuré, kålrot och lingon.

Kvällens ostbricka bestod av tre distinkta ostar: krämig getost, mogen koost samt en vällagrad knastrig blåmögelost. Till dessa serverades aprikos, fikonmarmelad och örthonung samt en skiva frukt- och nötbröd.
 

Ostbrickan följdes av en till mellanrätt i forma av en svalkande citruskräm med thaibasilika, frostat basilikablad, mandel, tomat och olivolja. Menyn avslutades med jordgubbsglass med jordgubbar och jordgubbskräm ackompanjerad av en varm fläderkaka med vit choklad, krusmynta, vita vinbär och lavendel.

Överlag bjöd Hotell Borgholm på vällagad mat i generösa portioner och trots den långa sittningen (4 timmar) blev vi riktigt mätta. Ett stort plus var också det alkoholfria dryckespaket som erbjöds med egna juicer varvade med kvalitetsdrycker från kända leverantörer. Dock var det ingen rätt som stack ut på allvar och möjligen skulle man kunna ha vågat ta ut svängarna lite mer då kunnandet definitivt finns. För en andra stjärna krävs dessutom att serveringen blir lite bättre än vad vi såg i form av spillda vindroppar och tallrikar borttagna vid fel tidpunkt. För besökare på Öland är dock restaurang Borgholm ett måste.

Trädgårdsgatan 15-19, Borgholm
Tel: 0485-770 60
http://www.hotellborgholm.com


Besökt juni 2017

Det är sushiälskarnas år i år i Stockholm med flera stjärnbelönta restauranger att välja på. Nyöppnade Soyokaze har inte fått någon stjärna men frågan är om det inte kommer en nästa år. Soyokaze serverade en fast meny till alla gäster samt ett sakepaket som vi naturligtvis valde.

Den fasta menyn inleddes med en kavalkad av vackra smårätter. Först ut var en äggkräm toppad med shitakesvamp, följd av en bit braxen med tvåårig soja. I skönhet slogs de dock av ett fat med sex sorters färgglada bitar rättika, varav fem var inlagda och den sjätte rökt. Nästan lika vacker var tomaten med sjögräs, som kom i samma servering. Därefter följde en pinfärsk hummer som delades och togs ur framför gästerna och serverades med belugakaviar. Som sig bör avslutades förrätterna med en risrätt med forellrom, söt och sur soja samt sjögräs och apelsinskal. Till förrätterna serverades en utmärkt sake på persika. En fantastisk inledning och bättre skulle det bli.

Huvudrätterna bestod av nigiribitar serverade en i taget och företrädesvis gjorda på svenska fiskar. Den första fisken var aborre från Hjälmaren, följd av en fjärsing från Västkusten. En mjäll pilgrimsmussla gjorde ett mellanspel innan vi först återvände till Hjälmaren för en utmärkt bit gös och Västkusten för en bit knorrhane. Från Smögen kom sedan en kvällens favoriter, en tioarmad bläckfisk. Den fick dock hård konkurrens från en annan Smögenfisk, en makrill marinerad i risvinäger. Dessa rätters sake var gjord på två sorters ris.

En sake på fullkornris inledde näst rad av nigiribitar. Nu varvades svenska fiskar med mer exotiska i form av en gulfenad och en blåfenad tonfisk, en svenskodlad ål och den fetaste bukdelen av en blåfenad tonfisk. Den sistnämnda måste det vara närmaste man kommer gåslever från havet. Den allra sista biten hämtades från djurriket, en halstrad bit Linderödsgris. En trevlig gest var sedan att alla gäster erbjöds en favorit i repris, varvid vi valde bläckfisken och den blåfenade tonfisken.

Efter en fyllig och värmande buljong på dashi och purjolök var det så dags för den lättare desserten: lite grönt te samt glass på sojamjölk. En sake på aprikos rundade av både serveringen och sakepaketet.

Av de sushirestauranger vi besökt hör Soyokaze till både de bästa och mest personliga. Nigiribitarna visade på en imponerande bredd av högklassiga råvaror och var alla vackert arrangerade. Av kocken fick vi också många personliga berättelser om hur han upptäckt sushi sent i livet och därefter helt bytt bana för att efter diverse nedslag i världen ha landat i Stockholm (för gott, hoppades vi och flera av gästerna). Med tanke på vilka andra sushirestauranger i Stockholm som lyckats få en stjärna så förtjänar också Soyokaze en.

Frejgatan 3
Tel: 59 99 54 73
https://www.soyokaze.se


Besökt maj 2017

I år förde vår jakt på trestjärniga restauranger oss till Wien och Steirereck im Stadtpark, Wiens bästa restaurang vackert belägen i den lummiga stadsparken. Med stora och delvis öppna fönster var det nästan som att sitta i en berså och njuta av solsken och fläktande bris. Besöket föregicks av några semesterdagar i Wien, vars mat dittills inte gjort något större intryck på oss och vars bröd gjort mig synnerligen besviken. Desto gladare blev jag då när Steirereck välkomnade oss med en brödvagn med inte mindre än tjugo (!) högklassiga bröd. Jag tror inte vi lyckades smaka oss igenom alla men flera var bakade på surdeg och samtliga var rustika sorter där spannmålet snarare än eventuella fyllningar fått träda fram och ge brödet karaktär.

Men det var ju inte (enbart) för brödet som vi kommit dit. Steirerecks ordinarie meny var tillgänglig också under vår lunchtid så vi valde varsin sjurättersmeny samt det tillhörande vinpaketet. För varje rätt fanns det två val så naturligtvis valde vi olika rätter för att få smaka på så mycket som möjligt. Menyerna föregicks som brukligt med en grupp amuser i form av en krämig saffranssoppa, Steirerecks variant på nationalrätten tafelspitz, dumplings fyllda med surkål, små knäckebröd med en grönsaksröra, havskatt inlindad i kål samt "vegetariska bacon" gjorda på rökt aubergine. Vi kunde inte enas om vilken som var godast.

Menyns första rätter var ångat "munkskägg" (cikoria) med limquat (en korsning mellan lime och kumquat) samt sik med primörärter. I den senare återsåg vi de "knäckebröd" på förvällda linfrön som vi lärde känna på Fäviken. Därefter kom vit sparris med kronärtsskocka samt kronärtsskocka och melon med helgonört. Samtliga rätter var lika fräscha som de var vackra.

Efter grönsaksrätterna gjorde fiskarna entré i form av ångad gädda från Attersee med bönor och rovor samt karp med romansallad och fermenterad svart vitlök. Att österrikarna saknar kust hindrar dem inte från att tillaga fisk med bravur och deras mjälla smak ackompanjerades utmärkt av de krispiga grönsakerna.

Efter fisken var det dags för kötträtterna och först ut var getnjure med kålrabbi och persisk lime samt kalvfot med majs och kantareller. De följdes av en mör bit alpbiff med jordärtsskocka och makadamnötter samt ragu på kalv med mäld, grön sparris och perilla. Precis som fiskrätterna så var kötträtterna väl balanserade med tillbehör som lyfte fram de många olika bidragen från köttriket men tvingas vi välja så var ändå fiskrätterna snäppet vassare.

Efter de många läckra rätterna var det dags för ostbrickan och den kom på en vagn som till och med överträffade brödvagnen med minst ett trettiotal ostar. Till kyparens glädje avgränsade vi oss till inhemska alpostar och serverades fyra sorter från en vit krämig färskost till en starkare blåmögelost med alldeles lagom karaktär. Den andra osträtten var en ost på färsk surmjölk som fick rinna av i en sil, under vilken en frisk rabarberrätt med ingefära, anis och kanderad selleri väntade.

Efterrätterna följde samma fräscha och friska tema med en sorbet på krasse med jordmandel och fläder samt jordgubbar med pelargon och gurka. Det hela avslutades med en liten godisbricka med småkakor och kanderade citrusskivor. Tyvärr närmade sig vid det här laget vår flygavgång och vi hann därför inte avnjuta av en sista wienerkaffe.

I en jämförelse med andra trestjärniga restauranger vi besökt kan vi konstatera att Steirereck väl förtjänar sina stjärnor. Den må inte nå upp till El Celler de can Rocas höjder men nivån är jämn och hög och snäppet vassare än de flesta av våra nordiska stjärnkrogar.



Am Heumarkt 2A / im Stadtpark, Wien
Tel: +43 1 713 31 68
https://www.steirereck.at


Besökt april 2017

Om man ska tro Michelinguiden tillhör japansk mat det absoluta toppskiktet och numera har Stockholm två sushirestauranger som förärats med en stjärna. Med högt ställda förväntningar begav vi oss därför till den ena av dem: Sushi Sho.

Sushi Sho ligger inklämd i en liten lokal i Vasastan där de få gästerna får samsas runt bardisken och på första parkett beundra kockarnas hantverk under den gemensamma serveringen. Intrycket förtogs något av den höga musiken och bullriga lokalen men personalens entusiasm gick det inte att ta miste på. Det gällde särskilt saken, som i det rekommenderade dryckespaketet serverades från lätta (där större delen av riskornet polerats bort) till tyngre sorter.

Menyn bestod av femton serveringar och inleddes med fyra små förrätter. Normandiemusslan i söt soja, den inkokta rättikan i miso och den sojagravade äggulan med tonfisk stegrade våra förväntningar än mer. Bäst i den hårda konkurrensen tyckte vi dock att marulkslevern i sakemarinad med vårlök var och den förtjänade epitetet "havets foie gras".

Därefter var det dags för nigirirullarna att göra entré. Exotiska fiskar som sjöabborre och havsruda varvades med inhemska sorter som jämtländsk fjällröding och saltmarinerad sill. Samtliga fiskar var mjälla och fina men måste vi välja tyckte vi bäst om sillen, kanske för att den är så ovanlig i sushisammanhang. Ett sakepocherat ostron halstrat precis före serveringen gjorde ett litet avbrott i kavalkaden. Därefter fortsatte det med den japanska fisken hamachi (vars ryggrad avlägsnas direkt efter fångsten för att undvika stelhet), marulk från Västkusten, sojamarinerad tonfisk samt halstrad lax marinerad i söt soja.

Efter nigiriullarna blev det dags för en liten makirulle med jämtländsk fjällröding och inlagd rättika och slutligen ett 64-gradersägg med rostat bovete och torkad och riven romsäck. De hågade kunde sedan lägga till en tatar på tonfiskmage med karelsk störkaviar. Rekommendationen var att låta de feta bitarna smälta lite på munnen för att få ut det mesta av smaken, en smak som gjorde den här rätten till vår knappa favorit.

Sushi Sho förtjänar att uppmärksammas för sin förmåga att lyfta fram både inhemska och utländska fiskar. Möjligen kan vi förvånas över att sushibitarna i sig inte har den perfekta form som riktiga sushikockar sägs förespråka (även om idén om att alla riskorn ska peka åt samma håll låter överdriven) men det uppvägs av den familjära stämningen och närheten till kockarna.

Upplandsgatan 45
Tel: 08-30 30 30
http://www.sushisho.se/


Besökt december 2016

Varje gång man tror att Stockholms krogmarknad är mättad så kommer det nya uppstickare med unika perspektiv på god mat. En av de senaste är Derelict, som namnet antyder en avigt belägen krog i en lokal som ännu präglas av dess slitna förflutna med bord av gamla trädörrar och armaturer av avloppsrör. Menyn består av tre delar; "Mindre" med vegetariska rätter, "Mer" med tillägg av kötträtter och "Alldeles för mycket" med tillägg av hummerrätter. Till detta erbjuds såväl vinpaket som juicepaket. Vårt val föll på hela menyn med juicepaketet, någonting vi inte behövde ångra.

Först ut var en grupp aptitretare med rätter som mustig blomkålssoppa, förföriskt len blomkålspuré, färska bakade rödbetor, pinnbröd med egengjort smör samt bakat ostron med syrat krusbär. En fest för alla smaklökar!

Flera bakade rotfrukter blev det i form av en gulbeta i sällskap med bland annat rostat bovete. De följdes av färska tomater med friterad purjolök, rökt potatis med strimlad purjolök samt bakat ägg med tre former av lök - stekt, friterad och confiterad.

Övergången från grönsaks- till köttriket gick via en sotad strömming som klarade sig alldeles utmärkt med bara några droppar vinäger som framhävde den grillade smaken och krispiga konsistensen. Den följdes av hummer gånger tre. Först kom en liten "shot" i form av en mjäll bit serverad i sitt eget skal, sedan en tempurafriterad krispig bit och slutligen den gratinerade stjärten i sin egen buljong med nybakat bröd att suga upp allt det goda med. Ännu ett tretal kom när vildanden gjorde entré i form av lever, hjärta och bröstfilé serverade med tagetes, kantareller och en puré på majrova.

Anden var god nog för en finalrätt men det kom ännu mer. Lammet serverades med jordärtsskocka, jordärtsskockpuré och rårörda svarta vinbär medan vildsvinet nöjde sig med en skummande sås och fler kantareller.

Övergången till desserterna gick via en len och mild getost. Den första desserten var en äppelrätt med paradisäpple, sabayonne och kaksmulor och den andra en stor och fluffig hjortronsufflé. En liten rönnbärsgelé avrundade den rejäla måltiden.

Dryckerna följde matens röda tråd med sina enkla och rena smaker. Mest spännande var en juice på äpple, broccoli, selleri och fänkål medan en juice på rödbeta, äpple och selleri hade lite för stark eftersmak av sellerin. Bäst var päronjuicen i hård konkurrens med juicen på vattenmelon och lingon där sötman och syrligheten balanserade varandra perfekt.

Det bestående intrycket av Derelict är en krog som med få och relativt okonstlade ingredienser lyckas skapa stor variation och leverera överraskningar i varje ny rätt. Höjdpunkterna har kanske en bit kvar till stjärnnivå men helhetsupplevelsen lämnar inte mycket övrigt att önska.

Norra Stationsgatan 51
Tel: 08-10 10 70
http://www.derelict.se


Besökt augusti 2016

För en tid sedan besökte vi den första av Nordens två trestjärniga restaurang: Maaemo. Nu var det dags att se om norrmännen kunde matchas på Geranium.

Inför vårt besök fick vi lite information skickad till oss, däribland en varning om att en fotbollsmatch på Parken skulle göra det svårt att hitta parkeringsplatser. Lyckligtvis var vi tidiga och fick en plats för att sedan i lugn och ro promenera i parken tills restaurangen öppnade.

Geranium ligger på åttonde våningen med fin utsikt över Köpenhamn (även om stolarna var vända inåt mot restaurangen med utsikt över kockarnas sista touch på maten). Den fasta menyn inleddes med en rad amuser där det gemensamma temat var få men koncentrerade smaker. Eller vad sägs om hummer i mjölk och juice av fermenterade morötter, kronärtskocka, valnötsolja och rågvinäger, tomatsoppa med skinkfett och aromatiska kryddor, kolsvedda potatisar med bark- och fårsmör samt rädisa med fryst juice av inlagd dill? Men vackrast var ändå "knivmusslan" där musslan utgjorde själva innehållet blandad med syrad grädde medan skalet förfärdigats av algplattor. Ett riktigt konstverk!

Huvudrätterna inleddes sedan med tartletter fyllda med en smakrik blandning av pilgrimsmussla och torkad forell serverade med en selleribuljong. Den följdes en spännande blandning av kummel, persilja, finsk kaviar och kärnmjölk. Brödkorgen, som stannade kvar på bordet och fylldes på flera gånger, innehöll tre bröd: Ostbröd formade som sädesax, surdegsbröd och glutenfritt bröd.

Måltiden fortsatte med två smakrika grönskaksrätter: först en krämig grönsaksblandning med ostron, ärter och inlagd fläder och sedan en blandning av örter, purjolök, rökt grisfett och smält ost. Därefter följde en rätt på kungskrabba, kål och sjögräs innan det var dags för kvällens enda kötträtt, grillat och saltat fläsk med inlagda tallbarr och svartvinbärsblad.

Till rätterna serverades ett frikostigt juicepaket med goda om än inte alltid så djärva frukt- och bärblandningar. Godast var den inledande friska äppeljuicen medan den ambitiösa talljuicen var lite för svag för att kunna matcha matens smaker.

Tre efterrätter avslutade menyn. Rödbeta med rabarber, yoghurt och tagetes var en överraskande god smakkombination och likaså glass på bivax, pollen och honung serverad med björnbär. En liten trädskulptur med harsyra och myska tävlade slutligen med knivmusslan om titeln kvällens vackraste rätt.

Efter måltiden bjöds vi att slå oss ner i fåtöljer för att avnjuta ett gott kaffe med mandelkakor och chokladtryfflar.

Den höga jämna nivån förklarar varför Geranium har tre stjärnor. Ändå kändes det som om något fattades. Kanske har vi blivit bortskämda av de stundtals hisnande färderna på restauranger som Noma och El Celler de can Roca? Kanske hade vi velat se fler hyllningar till det egna köket, såsom Maaemo och många svenska restauranger är bra på? Det är talande att det är de vackra rätterna vi kommer att minnas snarare än de spännande smaksensationerna. Geranium är värda sina tre stjärnor men är "bara" en i mängden av de trestjärniga restaurangerna.

Per Henrik Lings Allé 4, 8, Köpenhamn, Danmark
Tel: +45 6996 0020
http://www.geranium.dk/en/


Besökt augusti 2016

Många turister som kommer till Stockholm under sommaren måste undra vari det nordiska matundret består i då de flesta bra restauranger har semesterstängt. Då är det tacksamt med restauranger som Adam/Albin. Här erbjöds vi en meny på fyra serveringar med två-tre valbara rätter i varje. Valet var svårt då alltig lät mycket gott så vi valde därför som vanligt olika rätter till varje servering.

Middagen inleddes med en grupp amuser i form av friterad broccoli, rödbeta med kikärtskräm och vintertryffel, krisp med brillat savarin-ost samt råa rädisor med bonitoflagor och kimchi. Menyns bröd bestod av friterat rågbröd som dippades i en röra av löjrom, ägghack och gräslök. De redan höga förväntningarna höjdes därmed rejält.

Till menyn kunde man lägga till två rätter, något som varmt rekommenderas. Den första tilläggsrätten var nämligen ett Bretagne-ostron som serverades i sitt skal tillsammans med karelsk kaviar och "kycklinggrädde" (grädde med reducerad kycklingfond). En smakupplevelse man inte får missa!

Bland den första serveringens rätter valde vi tunna skivor hälleflundra med avokado, gurka och färsk koriander samt sicilianska tomater med fänkålsgranité och syrad grädde. Tomaterna har av andra recensenter hyllats men själva tyckte vi att hälleflundrans råvaror förmådde lyfta varandra snäppet bättre. Därefter bröt tilläggsrätt två in: en härlig Karl Johan-svamp med vichyssoise, mejram och vitlök. Svamp blir inte bättre än så (något som dock överbevisades av en senare rätt).

I den andra serveringen avnjöt vi confiterade och friterade vaktellår med kalvbräss, polentakräm och krossad majs samt tunnbröds-taco med friterad piggvar, vårlökssalsa och råstrimlad spetskål. Dessa följdes av en pasta av bläckfisk med zucchini och ängsyra samt gudomliga kantareller med syrat ris, majrova och vintertryffel. Det blir svårt att gå tillbaka till "vanliga" smörstekta kantareller efter en sådan rätt.

Till dessert kunde man välja antingen de lättare och friskare persikorna med basilikaglass och marängskiva eller de mäktigare äppelbitarna med mjölkglass, bränd sojamaräng, lönnsirap, brynt smör och knaprigt rågkrisp. Vi gladdes åt att slippa välja bort någon av dessa smakfulla rätter.

Om det är något man kan anmärka på så är det att det alkoholfria valen inte matchar maten så väl, även om vi nöjda med rödvinbärsnektar och ingefärsdricka. Vad maten beträffar var dock varje rätt av genomgående hög kvalitet, där såväl råvaror som tillagning och uppläggning vittnade om kockarnas sinne för kombinationer och krav på perfektion.

Rådmansgatan 16
Tel: 08-411 55 35
http://adamalbin.se


Besökt juni 2016

För fyra år sedan gästspelade Maaemo hos Restaurang Jonas och redan då blev vi förtjusta. När nu Maaemo fått tre stjärnor blev Oslo ett givet resmål, om än bara för en dag. Maaemo ligger alldeles intill centralstationen, vilket gjorde det svårt att hitta parkeringsplats, och de moderna och renskalade lokalerna något bullriga. Detta var dock småsaker i sammanhanget och glömdes snabbt bort när maten kom in.

I lugn takt kom tallrik efter tallrik in i den tjugo rätter långa serveringen. Först kom de små aptitretarna. Luftiga småkakor fyllda med kantarellkräm, spröda strutar med rostad jäst och löjrom, maräng med grillad vårvitlök och langustin med fläder och krabbkött gav en föraning om de många smaksensationer som väntade.

Maaemo vinnlägger sig om att låta det norska köket och dess råvaror representeras i maten. Följaktligen kom de flesta ingredienserna från havsriket, varifrån de varsamt lyfts till Maaemos höjder. Den i purjolök inlindade forellen hade fermenterats för framhäva smaken, den köttiga och enligt uppgift mycket gamla mahognymusslan fick utmärkt sällskap av shiitakesvamp och bläckfisken serverades med en sås på gröna jordgubbar.

I ett mellanspel visades de ännu levande pilgrimsmusslor som väntade i kommande rätter upp men först kom en av Maaemos paradrätter och en av många favoriter: emulsion av ostron med en rik mussel- och dillsås. Godare ostron än så kan man nog inte få. Pilgrimsmusslan kom sedan i två tappningar, först med sås på rökt grädde, ljung och vita vinbär och sedan grillad med vinteräpplen och selleri. Havskavalkaden avslutades med kvällens kanske vackraste rätt, inlagd makrill med ramslök och almskott. Den var möjligen något för syrlig men då måste man vara petig.

Någon brödkorg förekom inte utan brödet fick en egen servering genom små lomper eller potatisbröd med får- och grisfett till. Ljuvligt lätta och luftiga men kanske inte i klass med riktigt bra surdegsbröd. De följdes av ännu en vacker rätt, sparris i en miso på bovete, rosor och nässlor. En mer oväntad men spännande rätt var Maaemos version av den traditionella rømmegröten med surgrädde och rivet rökt renhjärta samt plommonvinäger. Huvudrätterna avslutades med den enda riktiga kötträtten i form av mörat fårkött serverat med vaktelägg kokt i märg, lökvinägrett och citrontimjan.

Efter osträtten i form av fryst blåmögelost med puré på inlagd svart trumpetsvamp följde en kort paus då vi bjöds att titta in i det välorganiserade köket och språka med chefskocken Espen Holmboe Bang, som mycket väl mindes sitt gästspel på Restaurang Jonas (och förvånades över att vi kommit enbart för hans skull).

Desserterna inleddes sedan med rabarber i fyra tappningar: kompott, kanderade bitar, sylt och glacé. En skvätt råmjölk med smak av rostat hö var den enda ledsagare den utsökta desserten behövde. Det hela avslutades med ännu en paradrätt och en favorit i repris, glassen på brynt smör tillsammans med melass och rostade hasselnötter. Till kaffet serverades en liten friterad våffla med flytande innehåll, en tartelette med brunost och en "chokladbit" gjord på rostat bovete och torkade jordgubbar - allt för att hålla fast vid de norska ingredienserna. Ett värdigt avslut på en genomgående fantastisk kulinarisk upplevelse.

Då har vi ändå inte nämnt något om drycken. Maaemo har också tagit till sig juicetrenden och erbjöd goda och passande juicer till samtliga rätter efter aptitretarna. Bland dem minns vi bäst äppeljuicen med rostat hö till pilgrimsmusslan men också den ovanliga kombinationen gurkjuicen med fläder, som passade utmärkt till sparrisen. Till och med avecen fick en juiceersättare i form av hasselnötsmjölk. Med sådana juicepaket är det svårt att gå tillbaka till vinpaket.

Maaemo är väl värda sina tre stjärnor och frågan är om vi ätit godare mat någon annanstans bortsett från El Celler de Can Roca.

Schweigaardsgate 15b
Oslo
Endast onlinebokning
http://www.maaemo.no/


Besökt maj 2016

Förutsättningarna för vårt besök på den nyligen stjärnbelönade restaurangen PM & Vänner kunde inte ha varit bättre. I den strålande vårsolen passade vi på att vänta in vårt bord över en drink på deras takterass. Något förvånade blev vi dock när vi sedan hänvisades till ett ganska bullrigt bord och à la carte-menyer istället för den väntade tolvrättersmenyn. Det visade sig dock vara ett missförstånd och snart satt vi vid vårt riktiga bord.

Sittningen inleddes med ett originellt men kanske inte så vältajmat grepp: en meditativ varm sten för att låta händerna känna den dröjande vårvärmen (som ju faktiskt kommit men det är väl tanken som räknas). Själva middagen inleddes sedan med fyra amuser: ett potatischips med rädisa, ett ostron, ett palsternackschips samt en liten strut med valnötskräm och störkaviar. Därefter kom så brödkorgen in med tre sorters bröd (ett ljusare mannagrynsbröd, ett mörkare med vallmofrön och ett knäckebröd) och tre sorters pålägg (lantsmör, ister och potatiskräm). Sympatiskt nog fylldes brödkorgen på två gånger under kvällen.

Temat för middagen var rätter från det småländska köket och den första representanten för det blev en försvinnande god bit strömming från Lammhult serverad med vaktelägg, purjolök, ramslök och yoghurt. Den fick hård konkurrens av en havskräfta från Fjällbacka som ackompanjerades av harsyra, rapsskott och kräftemulsion. Havsrikets sista representant blev en gös tillsammans med humleskott, spetskål och äppelpuré samt riven tryffel ovanpå det hela.

Kötträtterna inleddes så med en mousse på anklever tillsammans med äppelpuré och inlagd polkabeta. Den följdes av lamm i två omgångar. Först ut var en lammtartar i krispigt bröd och därefter följde en himmelskt mör bit primörlamm från Apeltorp i sällskap av morötter, örter, plommon och sås på senapsfrön.

Övergången till desserterna gick via "en gets mjölks ost", en len sked färskostglass intill en liten friterad ostboll. Med vinpaketet följde till detta en av PM:s egna snapsar, där valet "Mörka Småland" visade sig vara en intressant och smörig smakupplevelse. Den följande ostbrickan innehöll överraskande nog inga svenska ostar men ett gott urval var det likväl. Den första desserten blev sedan en lekfull skapelse av en naturtrogen stubbe i choklad fylld med körsbär. Finalen blev sedan hasselnöt i fem tappningar: glass, maräng, kräm, kross och olja. Så gott att de tillhörande vinterpäronen och punschen kändes överflödiga.

Efter den trevliga kvällen kan vi bara lyckönska smålänningarna till en välförtjänt Michelinstjärna.

Västergatan 10
Växjö
Tel: 031-708 82 00
http://www.pmrestauranger.se/sv/


Besökt mars 2016

Göteborg förärades en ny Michelinstjärna nyligen så i samband med ett besök på GothCon nyligen passade vi på att besöka Upper House också. (Vi övervägde även Thörnströms kök, men den visade sig ha bara två timmars sittid.)

Att ta sig till Upper House var inte det lättaste. Restaurangen ligger i Gothia Towers men parkeringsmöjligheterna var obefintliga och hissen gick inte dit med mindre än att man bad någon i receptionen om hjälp. Väl på plats fick vi dock ett bord med vidunderlig utsikt.

Först ut var en rad trevliga amuser, såsom ångad maräng med forellrom och rökt te, getfärskostfyllda frasiga "kuddar", krispig fönsterlav med löjrom, råräka med räkemulsion på torkad räkbuljong, friterad vitlök med färskost och tryffel samt anklever med hasselnöt, tranbär och yoghurtkräm. Huvudrätterna inleddes sedan med en smakkavalkad i form av rödbetstartar med silverål, krämig äggula och rökta brödsmulor. Den följdes havskräfta med silverlök och gräslökssoppa. Kvällens mest spektakulära rätt kom sedan: ett tunt briochebröd som gräddades på en het sten direkt vid bordet och serverades med ankmese, svart kaviar och kvitten.

Huvudrätterna, om man nu kan tala om sådana bland alla läckerheter, inleddes en mjäll bit skrei serverad med ostron, puré på majrova samt grönkålssoppa. Övergången till kött gick via en "surf and turf" med många oväntade men trevliga möten mellan råvaror: torsk med friterat torskskinn jämte en terrin på grisfot. Till det hela serverades potatispuré, slanggurka, syrad dill och fläsksky. Sista huvudrätten blev en hängmörad biff med puré på persiljerot, sotad purjolök och fermenterade lingon.

En liten tartlette på ost och syltad kantarell banade väg för de två desserterna. En vit chokladglass på marängskiva och täckt av basilikagranité svalkade smaklökarna inför en pumpafest i form av bavaroise och sorbet på pumpa på en kaka av pumpakärnor och garnerad pumpaskivor. De tillhörande lakritsflarnen kände överflödiga i sammanhanget. Det avslutande kaffegodiset bjöd bland annat på ett "fågelbo" av tvinnad choklad med choklad- och svartvinbärsägg, makroner med dragonkräm och pralin på svart vitlök.

Sammanfattningsvis bjöd Upper House på en trevlig kväll med en hög lägstanivå. De hisnande smaksensationer som flerstjärniga krogar kan överraska med infann sig kanske inte riktigt här men såväl ögon som smaklökar blev nöjda och vi återvänder gärna.

Mässans gata 24, 25:e våningen
Göteborg
Tel: 031-708 82 00
http://upperhouse.se


Besökt mars 2016

Det finns många nya restauranger som låter menyn helt bestämmas av säsongens råvaror. På Agrikultur har man gått så långt att man enligt egen utsago ändrar menyn dagligen och att gästen därmed blir den förste att prova många rätter. Lovvärt och ambitiöst men hur väl fungerar det i praktiken?

Första svaret på den frågan kom i form av en liten "dim sum" med grönsaksfyllning som aptitretare. Smakerna blandade sig väl och rätten var bokstavlligen försvinnande god. Därefter följde en annan moderätt, en långkokt buljong på kålrot och ramslök som var ett rikt koncentrat på smaker. Brödet dröjde till efter buljongen men det nygräddade pitabrödet direkt från vedugnen och serverat med högkvalitativt smör var lika enkelt som gott. Förväntningarna var därmed höga inför de tre huvudrätterna.

Först ut var en vildandbröst men talande nog var det tillbehören som angavs först i menyn och som också dominerade smakerna: potatis med smaken framhävd av talg och syrad grädde, krispig grönkål och libbsticka samt rivet kycklinghjärta. Därefter kom en skrei som efter ett föredömligt kort besök i vedugnen skivade sig fint på tallriken i sällskap med ostronskivling, lök och buljong.

Den sista rätten var något av en klassiker, inspirerad av Ostindiefararen Götheborg och de matförutsättningar som rådde på skeppet. Jag tvivlar på att den tidens sjömän fick lika goda syrade jordärtsskockor. Med "vedugnsgrädde" (ugnsgräddad grädde), svartkål och rostade malda sesamfrön förstår vi att rätten blivit ett återkommande inslag på menyn.

Till efterrätt serverades krispig äppelkaka ackompanjerad av len gräddglass och buffelyoghurt med honungsmousse och rostade solrosfrön. Det hela avslutades med mer nygräddat i form av en liten hallongrotta.

Vinlistan på Agrikultur är lång men mest spännande är det fermenterade teet kombucha. Ett besök på Agrikultur kan alltså varmt rekommenderas, i synnerhet om ni har turen att få hamna vid bardisken och språka med kockarna medan de utför sitt mathantverk.

Roslagsgatan 43
Tel: 08-15 02 02
http://www.agrikultur.se


Besökt oktober 2015

Det är inte bara innanför tullarna som man kan hitta bra restauranger. Det är det nyöppnade Aloë ett bra exempel på. Restaurangen gömmer sig i en anonym byggnad i ett villakvarter men efter att ha hittat ingången kom vi in en luftig och elegant lokal. Som de flesta andra lyxkrogarna erbjuder Aloë en fast meny av rätter med små amuser instoppade här och där. Den första amusen var dock en rejäl rätt som inte hade behövt skämmas på den fasta menyn: en mäktig kikärtspannkaka med karamelliserad lök, surkål och parmesan. Mindre men minst lika god var sabayonen med brynt smör och rom, där de olika råvarorna lyfte varandra till oanade höjder.

Förväntningarna var därmed rejält höjda inför den första "riktiga" rätten som trots det lyckades överträffa dem. I en kavalkad av olika smaker möttes langoustine, tahini, yuzu (en citrusfrukt), ingefära, olivolja, gurka och rättika. Rätten blev min knappa favorit och var också talande för Aloës kokkonst: oväntade men ändå lyckade möten av vitt skilda upplevelser. En (väl) tempererad biff med ostronremoulade, lardo och potatiskrisp följde därefter innan menyn vände tillbaka till havsriket med en perfekt bit röding. Den hade saltats och rökts alldeles lagom för att låta både fisksmaken och den rökta smaken komma till sin rätt och serverades med kaviar, silverlök och potatissås. Den spänstiga pilgrimsmusslan är populär på lyxkrogar och Aloë tronade den på en brioche och lyftes till oanade höjder av ett syndigt gott tryffelsmör.

En liten gratiné på äpple med marängknäcke, torkad och riven oliv samt olivolja rensade smaklökarna inför inträdet till kötträtterna. Först ut av dem var en mör bit rådjur med jordärtsskocka, höstäpple, tryffel och ponzu (ännu en citrusfrukt) samt friterad svartkål och champinjoner - många härliga höstsmaker som alla fick spela en framträdande roll. Kvällens final blev en blodduva med så till synes omaka följeslagare som glacerad kastanj, fikon, kakao, gåslever samt saffrans- och pepparsås. På rekommendation avnjöt vi duvan med ett tillbehör i taget och lät varje smak lyfta fram den på sitt eget unika sätt.

Menyn fick en värdig avslutning i form av en saftig mazarin med söt ingefärskola och uppfriskande banan- och passionsfruktglass. Det var i och för sig inte helt rätt eftersom det också bjöds på "kaffegodis", men inte de vanliga små pralinerna och marmeladbitarna utan en rejäl brioche indränkt i kolasås. Den var visserligen god men en aning stabbig och inte så elegant som sina företrädare. Briochen, som ju förekom också två andra rätter, visade sig för övrigt vara kvällens enda bröd. En indikation på att det goda surdegsbrödet är på väg bort från restaurangerna? Det förtar hur som helst inte intrycket att Aloë är en stark kandidat till en Michelinstjärna i vår!

Svartlösavägen 52
Tel: 08-556 361 68
http://aloerestaurant.se


Besökt september 2015

Det går knappt en dag utan att en ny spännande krog slår upp dörrarna i Stockholm. Vår senaste bekantskap blev Omakase köttslöjd, en restaurang som utmärker sig genom att i varje rätt servera kött av högsta kvalitet. Den långa avsmakningsmenyn kockarnas dagliga val bland köttråvaror och vid vårt besök var det kött från gårdarna Halla och Rafna som dominerade.

Köttfesten började med en charktallrik bestående av tunna skivor fläsk (nacke), nöt (bog) och något så ovanligt som bäver. Samtliga smälte i munnen och gav en föraning om vad som väntade. Efter denna inledning fick köttet sällskap av tillbehör och först ut var tallrik med fyra spännande små rätter:

  • Skinka med potatispuré smaksatt med skinkans buljong.
  • Kryddig fänkålskorv ackompanjerad av en utsökt blåmussla.
  • "Charksvansar" (styckrester) tillagade med Karljohanssvamp.
  • Morotsinlindad hästbiff med röda vinbär och älgört som väl balanserade hästens lite vilda smak.

Nästa rätt blev en av mina favoriter, en havskräfta som lyfts till oanade höjder av ett papperstunt lager späck och serverad med vaxbönor. Den följdes av tunna skivor fläskkotlett serverade på en varm sten med tomat- och örtsoppa till. De efterföljande rätterna ytterlår på hjort med märg och fläder, syrad korv med bondbönor och fläskfilé med pilgrimsmussla var alla exempel på rätter där kockarnas fingertoppskänsla hittat utmärkta partners till de utmärkta köttråvarorna.

En råvara som nästan kom i skymundan av sitt tillbehör var den utmärkta skinkan som serverades med den innovativa asterixpotatisen, en potatis som marinerats i yoghurt i fyra dagar, torkats och råstekts till en spänstig konsistens. Den följdes av fläsksida med bergtunga, älghjärta med ägg och sprängticka och slutligen en rejäl och saftig ryggbiff med broccoli och fermenterad svamp.


Kvällens enda rätt utan kött blev en svalkande gratiné på svarta vinbär innan det så var dags för efterrätten: en mousse på blåbär och lingon inlindad i en skiva ytterlår. Efterrätten låter konstigare än vad den smakade - blåbär och lingon är trots allt vanliga köttillbehör. Lagom mätta trots allt kött men mycket belåtna med de många kreativa kombinationerna kunde vi så lämna Omakase. Hit återvänder vi gärna!

Yxsmedsgränd 12
Tel: 08-506 400 80
http://www.omakasekottslojd.se


Besökt augusti 2015

Stockholm förärades en ny stjärnkrog i våras när Volt fick sin första stjärna. Restaurangen blev därför vårt mål så fort den öppnade igen efter sommarledigheten. Två fasta kompositioner, "fyra" och "sex", stod på menyn och vi valde den större av dem. Den inleddes med en liten amuse i form av färska bondbönor och olivinlagda plommon, det senare en ny men trevlig bekantskap. Några fler amuser skulle det inte bli visade det sig då Volts tema går mer mot det enkla och återhållsamma där några få råvaror får huvudrollen.

Det visade Volt redan med brödet, ett enda bröd bakat på surdeg och rostad råg med smör som fått sin sälta av makrillrom. Därefter kom det första av många bevis på hur väl Volt hanterar grönsaker: varsamt tillagad spetskål med musslor och yoghurt. Lika fin var den färsklök som ackompanjerade en mjäll bit makrill. Moroten med getmjölk och vinbär var Volts svar på den klassiska rätten rödbetor med chèvre, men frågan är om inte det senare är en snäppet bättre kombination.

Desto bättre var då den rikliga portionen fänkål smaksatt med späck och mandel - enkla, fåtaliga råvaror tillagade till perfektion. Våra huvudrätter skilde sig åt då vi bad om att få prova såväl kummeln med gurka och granskott som biffen med majrova och inlagda vitlöksstjälkar. Såväl fisken som köttet var utsökta men grönsakerna var definitivt mer än "bara" sidorätter till dem.

Ostbrickan var en lite annorlunda upplevelse då getosten serverades smulad tillsammans med en klick honung att få upp det hela med. Middagen kröntes så av en uppfriskande flädersorbet med fil och inlagda fläderblommor. Det hela avslutades med sötsaker som följde grönsakstemat väl: hallon med rostade fänkålsfrön.

En upplevelse på Volt skiljer sig lite från många andra stjärnkrogar. Såväl lekfulla kompositioner som hisnande smaksensationer uteblir till en förmån för en stilla upplevelse där en råvara i taget presenterar sig och som närmast för tankarna till Mistral. Värda sin stjärna är de dock!

Kommendörsgatan 16
Tel: 08-662 34 00
http://www.restaurangvolt.se


Besökt juli 2015

Den andra stjärnkrogen vi besökte under vårt Skånebesök var Bloom in the Park. Som namnet antyder ligger restaurangen mycket vackert i Pildammsparken och vi avnjöt en fördrink på en brygga mot Pildammen. Skillnaden mot Ambiance gjorde sig snabbt gällande: medan Ambiance satsade på det rustika och familjära så mötte oss på Bloom in the Park klassisk elegans parad med kreativa överraskningar. Det var såväl de vackert upplagda rätterna som det spännande brödet färgat med medicinskt kol exempel på.

Något tveksamma var vi dock inför andra överraskningar. En sådan var att vårt "nej" på frågan om vi hade några invändningar mot vin ledde till att vi fick varsitt vinpaket. Detta åtgärdades dock snyggt under middagen genom att Su-Sans glas minskades och priset på notan efteråt likaså. En annan överraskning var att maten inte presenterades, vare sig före eller efter måltiden, för att vi själva skulle "upptäcka" maten. Istället fick vi en kod till en hemsida för att kunna se menyn online men den visade sig bara gälla 24 timmar. Vi vet alltså att vi åt gott men inte vad vi åt.

Först ut var i alla fall en bläckfisktrilogi med olika delar av bläckfisk följd av lax med gurka och pilgrimsmussla med rödbetor. Övergången till kötträtter gick via en tatar med svartrot och en amus i form av en friterad bit vitfisk till mört kött av vildsvin (tror vi) serverad med rättika.

Ostbrickan bestod av ett intressant ostfyllt kex med jordgubbar, följt av en uppfriskande kolsyreiskyld dryck på mynta och ingefära innan det var dags för den avslutande glassen på grönt te. Efter de sedvanliga sötsakerna, marmeladgodis och chokladpraliner, var ännu en minnesvärd måltid över.

Den höga nivån på maten och serveringen gör att Bloom in the Park förtjänar sin stjärna. Men hur ska man jämföra den med kollegerna på Ambiance? Kanske höjer elegansen Bloom in the Park över Ambiance i Michelinjuryns ögon men personligen undrar jag om jag inte föredrar de senare (och då inte bara för den stora ostvagnen). Det bästa rådet är att göra som vi: besök båda!

Pildammsvägen 17, Malmö
Tel: 040 - 793 63
http://bloominthepark.se


Besökt juli 2015

Malmö fick nyligen sina första Michelinstjärnor och staden blev därför ett givet mål för årets Sverigeresa. Först ut var Ambiance strax utanför Malmö. Restaurangen ligger allt annat än centralt ute på en gård på den skånska landsbygden. Inredningen är rustik och personalen familjär - krögaren hälsade oss välkomna personligen och dottern passade upp vid bordet. Restaurangen marknadsför sig som "A piece of France in Skåne" och det var verkligen Frankrikes bästa sida som visades upp med enkla men perfekt tillagade råvaror.

Vi förbeställde "The Grand Menu" (med viss möda då personen i luren inte tycktes veta att denna behövde förbeställas) och fick en fantastisk upplevelse för under tusenlappen. Det började med ett par amuser, först ett ostron där sältan balanserades av lök och vinäger och sedan en Crème Brûlée på anklever (!). En varsamt tillagad tonfisk med syltade tomater inledde sedan huvudrätterna. Den följdes av den obligatoriska gåslevern, som i Ambiance serverades stekt med en lätt knaprig skorpa som motvikt till den mjälla levern. Skaldjuren representerades av en hummerklo i sällskap med sparris och kaviar på ett vaktelägg. Ett vaktelägg gjorde även havsaborren sällskap och så också en morot där hela rotfrukten tagits till vara, inklusive blasten som serverades friterad. Mer friterade rotfrukt blev det i den sista huvudrätten, rosastekt kalvkött med kantarell.

En fransk middag är inte komplett utan ost och på Ambiance rullades en hel vagn fram med ett fantastiskt urval av ostar. Att den återvände för påfyllning gör inte saken sämre! En svalkande garnité rensade smaklökarna inför den härliga glassen på jordgubbsyoghurt. Bland de avslutande godisbitarna återfanns naturligtvis också små chokladmakroner.

Sist men sannerligen inte minst så innehöll vinpaketet de kanske godaste vinerna vi druckit på en stjärnkrog: smakrika och angenäma utan att konkurrera med maten. Särskilt bra tyckte vi om Ratafia de Champagne.

Är då Ambiance värda sin stjärna? Definitivt! Aspirerar de på en andra stjärna? Servicen kanske behöver bli lite mer formell och uppläggningen lite mer varierad men det kompenserar mer än väl av den goda maten och den översvallande entusiasmen som den presenteras med. Ambiance är ett måste för Skåneresenärer!

Vindåkravägen 3, Tygelsjö
Tel: 070-838 04 72
http://www.ambiancerestaurant.se


Besökt juni 2015

Stockholm får fler och fler förstklassiga krogar som inte siktar på Michelinstjärnor utan nöjer sig med att erbjuda en riktigt bra upplevelse. Kort efter besöket på Lilla Ego var det dags att stifta bekantskap med ännu en spännande nykomling: Punk Royale.

Som namnet kanske antyder blandar Punk Royale medvetet lyx och kaxighet. Menyn bestod bara av en sak: "Överleverans (Gastronomisk dekadens)". Det visade sig vara en avsmakningsmeny med en mängd spännande amuser och huvudrätter med stundtals lekfull uppläggning men genomgående hög kvalitet.

Först bland amuserna var en klick kaviar, serverad direkt på handen (!) tillsammans med ett glas vodka. Därefter följde en mer traditionell vaktelomelett med ål och rostad lök innan det blev lekfullt igen med en panerad räka med pistage serverad på en slickepinne.

Efter det följde pilgrimsmussla i potatissås, lika perfekt tillagad som på den bästa stjärnkrog. Smaklökarna fick sedan vila lite med snacks i form av torkade räkor beströdda med pulvriserat lingon innan de fick åka berg- och dalbana med ostron, blodpudding och anklever serverade på brioche (med små ansikten påmålade med rabarbersylt). En fantastisk upplevelse - och då hade huvudrätterna ännu inte anlänt (även om en antydan om vad som väntade kom då kocken kikade ut iförd en hästmask...)

Först ut var en uppfriskande rätt på blåmusslor med ättika, gurka och forellrom. Den följdes av saltade små norsar som dippades med en klädnypa innan fiskkavalkaden fortsatte med havsöring i smakrik buljong och piggvar med grädde på karamelliserad kräfta och "jävligt omogna" jordgubbar.

Den sista havsrätten var svensk bläckfisk kombinerad med vit sparris och isterband för att signalera övergången till kötträtterna.

Den första kötträtten var också den kaxigaste och mest minnesvärda: panerad hästtartar toppad med cigarettaska och serverad på en V75-kupong (!). Lite riven skogschampinjon ledde den gastronomiska upplevelsen vidare till den avslutande kalvrätten.

Kvällens ost bestod av friterad epoisses serverad i en låda med en musfälla och följdes av "kanelbulle med mjölk", en frasig vetebulle toppad med kanelglass.

Hur kan man sammanfatta ett besök på Punk Royale? Ja, om man vill både roas och njuta av god mat så finns det få mer prisvärda (bara 600 kr) restauranger i Stockholm.

Folkungagatan 128
http://www.punkroyale.se


Besökt maj 2015

En av Stockholms populäraste krog just nu är inte en stjärnkrog utan Lilla Ego. Det var därför med höga förväntningar som vi begav oss dit efter att äntligen lyckats få ett bord.

Till det yttre ser Lilla Ego ut som vilken kvarterskrog som helst. Små och tätt placerade bord, grova tegelväggar och rätterna handskrivna på en tavla. Bakom den enkla fasaden döljer sig dock rätter som kanske bäst kan beskrivas som en fartfylld åktur. Lilla Ego tar nämligen ut svängarna rejält och blandar friskt olika smaker men lyckas ändå balansera dem och bjuda på en upplevelse ända in i mål.

Vi började med förrätterna sotad lax med soja, brynt smör och wasabimajonäs samt hästtartar med hasselnötter. Den sotade laxen var utmärkt tillagad och den sotade smaken vägdes mycket väl upp av majonäsen medan hästtartaren var så mör och fin att den klarade sig bra på egen hand. Till detta serverades ett härligt levainbröd med rivet smör.

Till huvudrätter valde vi kalvrygg med grön sparris och toppmurklor samt en "annorlunda" ratatouille med tupplår och tuppsky. Kalvryggen var oklanderlig och snyggt upplagd med kavlat örtsmör. Vad som var annorlunda med ratatouillen vet jag inte men det var många goda grönsaker som fick komma till tals i den och tuppen var mör och saftig.

Till efterrätt bjöds vi så dels på en "hjärtinfarkt" i form av en rik chokladdessert med kolasås, som inte skulle ha skämts bredvid El Celler de Can Rocas "chokladanarki", och dels på en ugnsbakad vaniljkräm med sälta av makadamnötter och getost.

Lilla Ego är väl värt sin popularitet. Maten är i nivå med flera stjärnkrogar men till ett betydligt lägre pris och atmosfären är avslappnad och välkomnande. Det enda som saknas är möjligheten att spontant kunna glida in och ta sig en bit mat, men så är också Lilla Ego betydligt mer än en vanlig kvarterskrog.

Västmannagatan 69
Tel: 08-27 44 55
http://www.lillaego.com


Besökt april 2015

Den 30 april i år firade vi tennbröllop och var kan man väl bättre fira än på världens bästa restaurang: El Celler de Can Roca i Katalonien. Det var därför med högt ställda förväntningar som vi reste till Katalonien för att avnjuta de tre bröderna Rocas smaksensationer. Men bara att boka bord är en resa. Borden släpps 11 månader i förväg och platserna går åt på nolltid så vi satt beredda med varsin dator och kastade oss in på sidan så fort klockan slagit midnatt natten till 1 maj 2014(!). Trots det fick vi inte bord den 30 april men väl 29 april och eftersom den katalanska middagen börjar klockan nio så kunde vi åtminstone fira in bemärkelsedagen.

El Celler de Can Roca ligger i anspråkslösa kvarter i staden Girona norr om Barcelona. Invändigt är det dock en stor och modern lokal med en glasomgärdad ljusgård i mitten som dämpar ljudnivån. Middagen inleddes med ett glas mousserande vin på husets bekostnad och vi fick därefter välja mellan en mindre och en större avsmakningsmeny. (Gissa vilken vi valde.) Däremot kunde kyparen inte tillmötesgå vårt önskemål om ett halvt vinpaket, något som tidigare stjärnkrogar alltid lyckats med. Vi delade därför på ett, något som var nödvändigt då antalet glas uppgick till fjorton(!).

Desto gladare blev vi när amuserna började komma. Först ut var en "världsmeny" bestående av lekfulla smakbitar från alla världens hörn. Eller vad sägs om en minitacos, en vinbladsdolme med linser, aubergine och yoghurt och en vårrulle med inlagda grönsaker och plommonkräm? Favoriten av dem blev dock det koreanska bidraget: en pankofriterad bit kimchi med bacon och sesamolja.

Dessa följdes av ett lekfullt pop-up-kort föreställandes de tre bröderna som barn i en bar i Girona. Smakbitarna kom nu från Katalonien i form av panerad bläckfisk, njure i sherry, potatisomelett samt ansjovisben på ristempura. Därefter kom det en liten bonsai på bordet, i vilken karamelliserade oliver hängde. Därefter följde en ceviche på sjöaborre innan det var dags för den fantastiska finalen: en fantastiskt god Sankt George-svamp inbakad dels i en pralin och dels i ett briochebröd.

Något överraskande höll inte brödet samma höga klass. Trots sju olika sorter så kunde inget mäta sig med de goda surdegsbröd som numera är standard på svenska krogar av klass. Å andra sidan förmådde inte avsaknaden av gott bröd förta något av matens höga klass.

Men dittills hade vi alltså bara sett amuserna. Den första "riktiga" rätten började med en praktfull grönsakssoppa där de fått in många färger i en och samma rätt. Från den blev det ett tvärt kast till en majsglass i tre olika smaker. Kataloniens välrenommerade havsmat representerades i rätterna därefter. En spänstig bläckfisk med ärter och pesto följdes av marinerad makrill på fiskrom, en räkrätt där hela räkan tagits tillvara (juice på huvudet och benen krispigt friterade) och ett ostron med sjögräs. Möjligen konkurrerade för många smaker i den sistnämnda rätten men det visar bara hur hög "lägstanivån" var på El Celler de Can Roca. Havskavalkaden avslutades med en perfekt konfiterad rocka med aromatiska senapssåser.

Övergången till kött gick via "surf and turf" på sardinskinn och spädgris. Mer spädgris blev det i rätten efter, där kockarna i en och samma bit fick till både kött som smälte i munnen och knaprigt skinn. Därefter följde kalv med märg och svampsås innan det hela rundades av med en duvtrilogi: hjärta, bröst och buljong.

Våra vid det här laget överlastade smaklökar fick sedan en avsvalkande marängliknande rätt på mjölk, lime och pisco innan två smått otroliga efterrätter avslutade middagen: en orange "färgologi" (sorbet på en mängd olika orange frukter) och en "chokladanarki" med över fyrtio(!) olika varianter av choklad.

Vad blir då slutomdömet om den enligt många bästa restaurangen i världen? Är den bättre än Noma och Fäviken? Det är sannerligen inte lätt att skilja dem åt. Noma överväldigade oss med sina många fantasifulla amuser och deras välkompenerade juicepaket har ännu ingen slagit. Fävikens helhetsupplevelse med den vackra jämtländska naturen och det hembonade omhändertagandet är också svårslaget. Men sett enbart till maten (och bortsett från brödet) tar nog ändå de katalanska bröderna hem förstaplatsen. Det här var en matupplevelse att minnas!

Can Sunyer 48, Girona
Tel: +34 972 222 157
http://cellercanroca.com/index.htm


Besökt april 2014

Hur beskriver man i ord en helhetsupplevelse som Fäviken Magasinet? Att besöka denna restaurang uppe i de jämtländska fjällen är mer än att bara äta god mat, det är magi från ankomst till avresa. Men låt oss försöka och börja från början. Ankomsten var visserligen något förvirrad då avsaknaden av skyltar gjorde att vi höll på att kliva in till Patrik Brummer först. Därefter blev vi dock väl omhändertagna, visades till det mysiga rummet i rustik fjällstil och välkomnades till en uppvärmd bastu med snacks i form av lufttorkad korv och syrade morötter. Bara omsorg om eventuella andra gäster avhöll oss från att äta upp allting. Men det var bara början.

Middagen började i en gillestuga framför en öppen spis där små aptitretare serverades. Mest minnesvärda var linfrökexen, tunt bakade chips som hölls ihop av linfrönas egen gel och serverades med en härlig äggdipp, men godast var nog ändå öringrommen i ett varmt skal av torkat grisblod. Jämtländsk buljong i japansk stil, flottyrkokt grishuvud med picklat krusbär, lufttorkad korv av sugga och saltsill lagrad i tre år kompletterade middagens första del.

Därefter visades vi upp till matsalen där huvudrätterna serverades. Först ut var en enorm kolgrillad pilgrimsmussla, serverad direkt i skalet, tätt följd av en likaledes enorm kungskrabba med nästan bränd grädde. Båda rätterna var så perfekta i konsistensen att de formligen smälte i munnen. De följdes av torsk gånger två, den första serverad med solros och en andra med kärnmjölk, båda så mjälla och fina att bitarna skivade sig själva.

Efter havsrätterna kom ett par vegetariska rätter, först svedd brysselkål och därefter kornplättar fyllda med sur lök och gräddat korn. Här var Su-San och jag något delade men jag uppskattade de knapriga små kålbladen medan Su-San föredrog plättarna.

Mer spektakulära var följande rätter eller vad sägs om ett vaktelägg konserverat i fårskitsaska(!) som skalades och åts i en munsbit eller en gröt av jämtländska gryn med en köttbuljong silad genom mossa.

De avslutande kötträtterna var paltbröd med älgkok och en halv vaktel med häggbär. Den sistnämnda var god men upplevelsen förtogs något av svårigheterna med att bena ur den lilla fågeln.

Innan efterrätterna kom en liten mellanrätt med färskost och hackade grönsaker. Efterrätterna inleddes sedan med ljuvligt god kalvdans med blåbär, serverad i ett "äggskal" av maräng, följd av lingon med tjockgrädde och blåbärsis. Ägg var temat för de två avslutande efterrätterna: en äggula konserverad i sockerlag och smaksatt med gran samt ett vispat ankägg med hallonsylt och mjölksorbet. (Som kuriosa kan vi nämna att vi såg just dessa ägg, ämnade för Fäviken, i gårdsbutiken Naturens mästerverk på vår väg upp.) Gemensamt för de fyra rätterna var deras lätta och svalkande karaktär, utan den söta överlastning som lätt blir fallet, och de var en utmärkt avslutning på middagen.

Men än var inte kvällen slut. Vi visades åter ner till gillestugan där vi serverades en liten "godislåda" innehållandes godbitar som köttpaj, tjärpastill, älgörtskaramell, torkade bär, solrosfrönougat, vildhallonis, rökt knäck, tuggkåda, honusdragerad anis samt en lätt och luftig sockerkaka som föll till och med Su-San i smaken. Snusen fermenterad i bitterfat avstod vi dock från.

Eftersom vi valde att sova över på Fäviken fick vi också avnjuta deras frukost, en betydligt enklare men ändå fantastiskt god måltid den också. Vi fick välja mellan krämig långmjölk och gröt på diverse gryn och serverades sedan en "liten" buffé bestående av nybakat bröd, färskt ägg med torskrom, smörad öring, viltpaté, färskost och getost, rökt skinka och renstek samt hjortron. Vi behövde inte äta mer den dagen...

Det sägs om trestjärniga restauranger att de är värda en resa i sig och det kan definitivt sägas om Fäviken Magasinet. Vi kan inte säga hur restaurangen står sig i jämförelse med trestjärniga restuaranger men den håller definitivt samma klass som de tvåstjärniga Noma och Mattias Dahlgren. Vare sig du är intresserad av fjällen eller inte så kan Fäviken Magasinet varmt rekommenderas!

Fäviken 216
Tel: 0647 401 77
http://www.favikenmagasinet.nu/


Besökt mars 2014

Ekstedt belönades nyligen med en Michelinstjärna för sin okonventionella matlagning över öppen eld. Det var därför med stor nyfikenhet som vi besökte hans på många sätt väldoftande restaurang.

Ekstedt serverade en fyrarättersmeny och en sexrättersmeny, den senare med mindre portioner men två extra rätter. Vårt val av sexrättersmenyn skulle visa sig klokt ty det var där vi fann middagens två bästa rätter. Men låt oss ta det från början. Först in på bordet var nämligen "finger food" i form av två himmelskt goda vedugnsbakade minipizzor på surdeg. Konsistensen var perfekt rakt igenom och surdegsbrödets många aromer fullkomligen exploderade i munnen. (Men kanske är jag partisk, brödälskare som jag är.) Själva brödkorgen var dock mindre inspirerande med ett lite blekt knäckebröd och en något bränd sötlimpa. Lite slöseri på en så fin bakugn.

Men det var ju inte bara brödet utan också maten vi kom för. Första rätten var en smakrik havsblandning av sjögurka, ostron, avokado och mandel. Den följdes av rökt rödtunga och havskräfta, serverad med lök i fyra former: karamelliserad lök, friterade lökringar, inlagd lök och lökkräm. Be oss inte välja vilken form som var godast.

Havsdelen avslutades med en av de godaste bläckfiskarna vi ätit. Med sin mjälla och fina konsistens, fjärran från de sega bitar man är van vid, borde kunna omvända också skeptiker till detta blötdjur. Till den serverades chorizo och paprikakräm, en till synes udda kombination som dock fungerade alldeles utmärkt.

Köttdelen inleddes med den andra av våra två favoriter, en utsökt tartar på ko varvad med rikliga mängder gräddstuvad tryffel, syltade trattkantareller och märg samt serverad mellan lövtunna friterade briocheskivor. Tartaren följdes av en delikatessplanka på anka med smörstekt hjärta, kallrökt lever och precis lagom knaprig bacon. Ribban hade höjts rejält till desserten!

Tyvärr blev den, trots goda förutsättningar, lite av en besvikelse. I en stor panna serverades socca, en slags pannkaka på kikärtsmjöl tillsammans med läckerheter som romrussin, nougat, hasselnötter och kaffeglass. Sött och mäktigt men lite för många smaker som både konkurrerade och dränktes av sötman och det blev inte bättre av att kanten smakade lite bränt.

På det hela taget är vi nöjda med upplevelsen hos Ekstedts men det känns ändå som om det är upplevelsen mer än smakerna som gett restaruangen dess stjärna.

Humlegårdsgatan 17
Tel: 08-611 12 10
http://www.ekstedt.nu/


Besökt augusti 2013

För en tid sedan stängde Oaxen sin restaurang på skärgårdsön med samma namn för att flytta in till sta'n. Eftersom vi tyckte om vårt första besök var vi förstås mycket nyfikna på resultatet.

I valet mellan sex och tio rätter föll vi till slut för det senare jämte ett vinpaket med matchande antal viner. På de flesta stjärnkrogar är dock antalet rätter fler än så och Oaxen vill inte vara sämre. Inledning påminde om Noma med en rivstart i form av amuser. Läckerheter som knaprigt friterat grisöra, bakad lök med len zucchinipuré, krämigt vaktelägg i rökt ostvassle och husets egen lufttorkade skinka. Det mest bestående smakminnet (om man måste välja) var den lilla klicken kantarellkräm med smak av en hel skog.

Amuserna följdes av brödkorgen, ett ljust och ett mörkt bröd samt ett mjukvispat och ett hårdvispat smör - enkelt men utsökt. Det ljusa surdegsbrödet gladde mig med att vara bakat på det alltför sällan använda sädesslaget havre medan det mörka var en möjligen för söt men saftig och beroendeframkallande kavring. Förväntningarna var därmed högst ställda inför själva tiorättersmenyn.

Först ut var dillinkokt spindelkrabba i en spännande youghurt- och vasslekräm, en kombination som tilltalade såväl ögon som smaklökar. Än bättre blev gösen och hjärtmusslorna, så mjälla att de smälte i munnen och serverade med säsongens grönsaker såsom lök, svartrot och kirskål. Bland havsrätterna smög sig sedan ett mört innanlår in, om än i sällskap med stenbitsrom, en oväntad men lyckad kombination. Än fler smakar möttes i den rätt som blev vår favorit för kvällen: örthalstrad pilgrimsmussla och romsäck med kantareller, surgrädde och en lövtunn skiva av smakrikt svampspäck. Var och en av komponenterna i denna rätt var en smaksensation i sig.

Menyn fortsatte sedan med en vegetarisk rätt i form av en bönpuré så mjuk att jag trodde att den skulle kunna omvända också en bönskeptiker som Su-San. Nu blev det inte riktigt så men rätten glömdes snabbt när ännu en mjäll fisk kom in, den här gången en piggvar som sällan smakat så gott som här. Den följdes av kvällens mest spektakulära rätt: hängmörad oxfilé som vid bordet befriades från den näver som den bakats i. En fest både för lukt- och smaksinnen. Kvällens sista rätt före desserterna var också den modigaste, nämligen hackat kalvhjärta med oxmärg. Förhoppningsvis får vi se mer av denna underskattade köttdel på tallrikarna framöver, särskilt om den tillagas så bra som på Oxaen.

Två desserter avslutade tiorättersmenyn. Egen glass är en uppskattad trend på stjärnkrogarna och på Oaxen gjorde man den på myskmadra och serverade med hjortron och krispigt surdegsbröd. Men trots goda förutsättningar med såväl kontraster som spännande brytningar så ville den här desserten inte riktigt lyfta. Detsamma gällde dessert nummer två, en puré på stensöta med vit chokladmousse. Oaxen ska ha en eloge för att de vågar ta in den nordiska naturen i efterrätterna men det måste till mer för att de ska konkurrera med de traditionella och mäktigare dessertsmakerna. Avslutningen blev dock magnifik med nio härliga praliner vardera, den ena smaken mer spännande än den andra. Su-Sans favorit var marmeladkonfekten medan jag själv (i hård konkurrens) blev mest överraskad över den oväntade kombinationen av choklad och ättika.

Oaxen har höga ambitioner och siktar uppenbarligen på en stjärna. De många smakrika komponenterna behöver kombineras lite bättre för att uppnå den där perfekta sensationen som bara får en att tappa andan och glömma allt annat. Vårt samlade intryck är ändå att de är på god väg och det ska bli intressant att följa kommande stjärnutdelning.

Beckholmsvägen 26
Tel: 08 551 531 05
http://www.oaxen.com/


Besökt november 2012

Tvåstjärniga Maaemo är en av de mest omtalade nordiska restaurangerna just nu, men för att avnjuta dess mat måste man först komma till Oslo. Vi blev därför glada när vi fick höra att Maaemo skulle komma till Stockholm för ett gästspel på Restaurang Jonas och bokade omgående bord, något vi inte skulle komma att ångra.

Gästspelet bestod av en femrättersmeny med tillhörande dryckespaket, men innan vi kom dit serverades tre läckra amuser. Först ut var en len kycklinglever som serverades tillsammans med en rostad potatis med smak av skog. Därnäst följde den norska mejeriprodukten nyr, utmärkt balanserat av salt löjrom och kycklingkrisp. En läcker ostronemulsion med en sås på dill och bränt vetegräs avslutade amuserna och våra redan höga förväntningar hade nu höjts ytterligare.

Först ut på menyn var en perfekt tillagad languster på en bädd av granskottsgelé som smälte i munnen. Mer havstema blev det i nästa rätt, en likaledes perfekt tillagad pilgrimsmussla med en tapiocainfusion och en kräm på sellerirot. De båda rätterna saknade visserligen de kontraster som bra smaksensationer har men hanteringen av råvarorna lämnade inget övrigt att önska.

Vid det här laget hade jag förlikat mig med avsaknaden av brödkorg. Norge är ju trots allt ett smörgåsälskande land, även om det bröd jag smakade på under min vistelse i vårt grannland var sorgligt torftigt. Desto gladare blev jag då vi till mellanrätt bjöds på det kanske godaste rågsurdegsbröd jag ätit tillsammans (bakat inte av Maaemo utan av Jonas). Tillbehöret, ett enkelt men välsmakande gåssmör i sin naturliga form, ackompanjerade brödet alldeles utmärkt.

Därefter följde den norska paradgrenen fisk och den smörpocherade torsk som serverades tillsammans med fårfiol och grillad kål gjorde ingen besviken. Mer överraskande var de kycklinghjärtan som följde därefter, en välsmakande råvara som alltför sällan ses på restauranger. Maaemo serverade dem med skogssmak i form av harsyra, fläderblom, stekt lök och sås på bränt vete.

Glass är något jag och Su-San gjort och avnjutit mycket i sommar men vår glass överträffades två gånger om av Maaemo. Först kom en rik getostglass som bröts av med en oxiderad äppelkräm och därefter kom en mäktig smörglass med melass, brynt smör och hasselnötskrisp - syndigt goda kombinationer som fett och sött, lent och krispigt samt kallt och varmt i en och samma efterrätt.

Maaemo visade upp en imponerande sida i sitt gästspel, även om det känns som om de faktiskt kan vara ännu bättre på sin "hemmaplan". Att döma av det vi fick smaka är Stockholms tvåstjärniga krogar snäppet bättre men kanske är det värt att åka till Oslo bara för Maaemos skull...?

Schweigaardsgate 15b
Tel: Endast onlinebokning
http://www.maaemo.no/


Besökt augusti 2012

Restaurang Jonas är ännu en svensk aspirant på en Michelinstjärna och vi hoppas innerligt att också fransmännen låter sig förföras av den gastronomiska resa som erbjuds här. I likhet med den likaledes nyöppnade Gastrologik är det restaurangen och inte gästen som väljer maten och Jonas använder sig av nio metaforer för sin idé om en total upplevelse.

Först ut var Kreativitet, en rad spännande smårätter såsom kapris med maräng, sillchips och friterad persiljerot. Den följdes av Renhet, en smakrik tartar på platträka, sjöborrekräm, alger och rom som namnet till trots gav en smak av hela havet i munnen. Mosaik var kvällens kanske vackraste rätt, en tavla av betor, rötter och skott från restaurangens egen "växtvägg". Mellan rätterna kunde vi avnjuta fyra sorters bröd: ljust och mörkt surdegsbröd, frukt- och nötbröd samt ett lövtunt knäckebröd med gårdssmör och getmese till. Det sistnämnda hade kanske behövt ett riktigt mörkt bröd för att inte konkurrera ut brödsmaken men var ett trevligt nytillskott till brödkorgen.

Resan fortsatte därefter till Svensk västkust och den kanske bästa makrill jag ätit, mjäll och välsmakande serverad med pepparrotssnö och spritärter. Lika god var rätten Naturell, där vi serverades allt från pilgrimsmusslan, inklusive romsäck, muske och kappa och garnerad med trädalger. Jonas vet verkligen hur man tar till vara hela råvaran. Med rätten Säsong återvände vi till land och ett krämigt bakat lantägg med kantareller och kantarellskum. Utsökt om än inte så nyskapande. Josper 500 grader däremot tog oss till oanade kulinariska höjder. Den wagyubiff som serverades var den möraste och saftigaste vi någonsin ätit och klyschan "smälte i munnen" gör den helt enkelt inte rättvisa. Fermenterad vitlök och oxmärgsvinägrette lyckades med prestationen att ytterligare förhöja denna fantastiska smakupplevelse.

Måltiden avslutades med Temperatur, ett spännande möte mellan en vid bordet uppvärmd granbarksost och en kall kastanjehonungsglass, och den tvådelade efterrätten Minnen. Den första delen var en lättare och mycket uppfriskande rätt av jordgubbar och gurksorbet med lime och timjan. Del två var sedan en tyngre chokladbomb i form av ljus och mörk chokladkräm med kokosglass och kanderade nötter. En mäktig avslutning på en mäktig matresa.

Jonas har en imponerande förmåga att tillvarata så mycket som möjligt av sina råvaror och få ut det allra bästa ur dem, inte olikt vår gamla favoritrestaurang Mistral. Restaurangen uppvisade också en imponerande hög lägstanivå och det var inte någon av rätterna som lämnade oss besvikna. Om (eller snarare när) de där riktiga smaksensationerna som lämnar verkligt bestående minnen infinner sig så kan det mycket väl bli en stjärna.

Fleminggatan 39
Tel: 08 650 22 20
http://www.restaurangjonas.se/


Besökt maj 2012

Gastrologik är en ny stjärna på Stockholms kroghimmel och det lär inte dröja länge förrän de får en Michelinstjärna också. Restaurangen erbjuder nämligen en sagolik gastronomisk resa genom Sverige där säsong och råvaror bestämmer menyn. Vi valde den större menyn med sex rätter varvade med lika många mellanrätter av genomgående hög klass. Först ut var en härligt spröd brioche med smör smaksatt med lök. Lika gott var brödet: vitt surdegsbröd, två sorters rågbröd och ett sprött knäckebröd, serverat med ett smör (utan smaksättning men så gott i sig att inget mer behövdes) och färskostkräm (också god, även om dess syrlighet inte matchade brödens syrlighet). Briochen följdes av en mjäll kycklingpaté i sällskap av mjuk maräng toppad med salta knapriga bitar - ett utsökt möte mellan många smaker och konsistenser - och den udda men mycket goda idén friterad lav. Därefter gick resan till havet och vi bjöds på ett ostron med mjölksyrad gurka och gurkgelé. Efter en mellanrätt i form av mjukstekt purjolök som smälte i munnen fortsatte havstemat med en perfekt tillagad havskräfta. Därefter vände vi åter inåt land till ett härligt lammhjärta, en rätt som man verkligen borde få se oftare på svenska bord. Mer lamm blev det i nästa rätt, så mört och rosa att det hade kunnat omvända en vegetarian (om inte denne hade nöjt sig med den fantastiska ramslökspuré som serverades till). Osten var "bara" en sorts hårdost som kanske var lite för salt och smakrik för de få söta tillbehören. Det glömdes dock snabbt bort när efterrätterna kom in på bordet: en rabarbersorbet på rabarberkräm (adjöss tumregel att inte bjuda på samma råvara i olika former), en gransorbet med gransirap och syrade äpplen som smakade som en hel granskog och till sist den osannolika men fantastiska kombinationen av vit chokladglass och fermenterad vitlök.

Sammantaget påminner Gastrologik mycket om den tvåstjärniga restaurangen Noma med sin förmåga att lyfta vanliga nordiska säsongsråvaror till oanade höjder och jag instämmer helt och fullt med många andra besökare: om inte Gastrologik får en stjärna så är det över Michelinguiden som skuggan faller medan solen fortsätter lysa över Gastrologik.

Artillerigatan 14
Tel: 08 662 30 60
http://www.gastrologik.se/


Besökt mars 2012

Överväldigande är det ord som bäst sammanfattar en matupplevelse på tvåstjärniga Noma, av många ansedd som Nordens bästa restaurang. Vi hann knappt sätta oss till bords förrän amuserna, de små aptitretarna, i rask takt passerade revy. Den första rätten, enbärskryddat knäckebröd, stod redan på bordet, listigt maskerad till en kvist och dold i bordsdekorationen. Innan en rätt var uppäten kom nästa och vi tappade snabbt räkningen på de många smaksensationer som bjöds våra smaklökar. Torkad mossa, krispigt grisskinn, len kycklinglever, inlagda vaktelägg... tolv aptitretare stannade det vid innan vi överväldigade gav oss in på själva avsmakningsmenyn. Det är omöjligt att ranka dem men mest imponerade blev vi ändå av ankbuljongskinn som torkats till en tunn krispig skiva. Det var ändå bara en av många perfekta detaljer i just den amusen.

Vinpaket är något som alla stjärnkrogar stolt erbjuder men Noma nöjer sig inte med det utan har också tagit fram juicer som ska passa de olika rätterna. Varje juice bestod av två välbalanserade ingredienser. Vad sägs om gurka och dill, äpple och tallolja eller rödbeta och lingon? Den största positiva överraskningen var att de fick sellerijuice att smaka gott men den vi föll mest för var en päronjuice perfekt balanserad med verbena för att inte bli för söt.

Nomas mat baseras på nordiska ingredienser tillagade till perfektion. I vår meny fick grönsaker och havsmat en framträdande roll. Vi fick bland annat avjuta en syrlig slån- och, en blomkålspuré som fått vem som helst att älska denna tråkiga grönsak och något till synes så enkelt som lökskivor, tillagade så att de bittra smakerna försvunnit och bara de söta återstår. Bäst tyckte vi om de inlagda grönsakerna som serverades med benmärg där varje tugga var som ett koncentrat av just den grönsakens smak Från havet hämtades långkokt krabba, torkad kammussla och mjäll gösfilé medan huvudrätten, om man nu kan tala om en sådan i denna långa matresa, var ett saftigt ankbröst smaksatt med betor, bok och malt.

Till maten serverades ett smakrikt vitt surdegsbröd med vispat smör och grisfett som pålägg. I Sverige går ju trenden mot fler och fler sorters bröd men Noma nöjer sig alltså med ett. Nu var vi ju inte där för brödets skull men nog hade man väntat sig att få avnjuta ett perfekt danskt rågbröd också.

Efter alla dessa läckerheter såg vi fram emot efterrätterna. Lite besvikna blev vi dock på den första, en parfait som inte riktigt kunde konkurrera med det goda morots- och havtornstillbehöret. Däremot mot var den andra efterrätten en oväntad men perfekt kombination av norsk brunost och slånbär. Godiset till kaffet sedan var lika gott som lekfullt med till exempel kola serverat i ett märgben.

Vad mer kan man då önska sig av en matupplevelse? Ja, om man ska vara petig så hade vi gärna sett lite mer "vila" mellan alla smaksensationer. Kanske fanns det en tanke bakom att "chocka" gästerna men vi hade gärna fått låta smaken stanna ett tag i munnen innan nästa kom. Med tanke på hur perfekt alla råvaror hade behandlats så var det synd att så många av dem inte fick spela den framträdande roll de förtjänade. Men den som vill uppleva en matresa utan dess like ska definitivt besöka Noma.

Strandgade 93, Köpenhamn
Tel: +45 3296 3297
http://noma.dk/


Besökt maj 2011

Mistral var vår favoritrestaurang när den låg i Gamla stan och ståtade med en Michelinstjärna. Numera för Mistral en lugnare tillvaro i Enskede men engagemanget finns kvar. Den översvallande trevliga personalen excellerar i att servera den ena överraskande grönsaken efter den andra från säsongens skörd. Späda blad man inte trodde gick att äta varvas med säsongens första och sista lökar, såväl krispiga som mjuka. Köttet blir på Mistral närmast en sidorätt men den höna vi fick var mör och saftig och behövde inte skämmas bredvid de fantastiska grönsakerna. Till det hela serverades ett gott, om än lite för välrostat, surdegsbröd.

Är då Mistral lika bra i Enskede som i Gamla Stan? Nja, trots de många nya smakerna så vill den där smaksensationen aldrig infinna sig. Man blir glad och lagom mätt men aldrig riktigt överraskad. Efterrätterna är uppfriskande de också, såsom en fryst vitlöksmjölk men de vill heller aldrig riktigt lyfta. Däremot är de utvalda vinerna bland de godaste vi druckit, såsom rosévinet Mark Angeli Rosé d'un jour, och vårt intresse för en vinresa till Frankrike har ökat rejält. Mistral når således inte upp till sina forna höjder men trots att de inte längre har en stjärna slår de flera av sina innerstadskolleger, både i mat och trevnad. Till den enkla men välkomnande lokalen i Enskede återvänder vi definitivt en annan säsong!

Sockenvägen 529, Enskededalen
Tel: 08-10 12 24
www.mistral.nu


Besökt oktober 2009

Oaxen ligger en bit utanför Stockholm men är väl värd resan. På denna charmiga skärgårdsö serveras rätter som utklassar flera av innerstans stjärnkrogar. Omsorgen om råvarorna för tankarna till Mistral medan uppfinningsrikedomen inte står Frantzén och Lindeberg långt efter. Vi fastnade för femrättersmenyn, något som dock visade sig vara närmare tio rätter med alla goda aptitretare inkluderade. Den mjälla och behagligt lättsaltade matjesillen hade förtjänat en egen förrätt. Bäst bland förrätterna var dock de tunna skivorna rådjursstek som smälte i munnen. Aldrig förr har kniven känts så onödig till kött! Den följdes av kvällens i dubbel bemärkelse huvudnummer: ett confiterat halvt grishuvud, marinerat och tillagat under fem dagar. Den smakrika, knapriga ytan dolde ett ljuvligt, mjukt inre som väckte minnen av Mistrals griskind till liv. Rätten ackompanjerades av ett rotfrukter, bröd bakat på grisblod och, för den hugade, det kripiga trynet. En fantastisk matupplevelse där det salta och hårdstekta skinnet möjligen hade kunnat balanseras av lite mer sötma. Bland desserterna minns vi särskilt den sotade getost som gjorde osttryffeln och åkerbären sällskap. Sotet var tillverkat av hö som antänts och omedelbart släckts så att ingen bränd smak uppstått, något som gav rätten såväl spännande färg som konsistens. Till detta serverades Oaxens egna Kir Royal eko, kanske det godaste dessertvin vi druckit. Vi var mycket mätta och belåtna när vi slutligen anträdde den långa färden hemåt.

Oaxen
153 93 Mörkö
Tel: 0498-27 83 80
www.oaxenkrog.se/


Besökt augusti 2008

Mathias Dahlgren är en ny stjärna på Stockholms kroghimmel och han är väl värd sin utmärkelse. Prisnivån är visserligen högre än hos andra stjärnkrogar men avsmakningsmenyns sex rätter är en mäktig upplevelse, såväl för gommen som för magen. Menyn är komponerad efter det bästa den svenska säsongen kan erbjuda och de ypperliga råvarorna lyfts fram var och en utan att konkurrera med varandra. Inledningsvis frestades smaklökarna av en krämig getost följd av en kall och len fisksoppa. Brödkorgen förvånade dock genom att bryta med den rådande brödtrenden - "bara" två sorter, varav det ljusa dessutom var för hårt rostat. Nåväl, det glömdes snabbt när menyn fortsatte med två högklassiga fiskrätter, först lättsaltad makrill och sedan varsamt stekt pilgrimsmussla. För salt eller hårdstekt mat behöver man inte vara rädd för här! Övergången från fisk till kött gick via en förvånande rik portion naturlig gåslever - betydligt läckrare än den tvångsmatade varianten - serverad med svamp och tryffel. Fågeltemat fortsatte med utsökt kyckling och kycklingbuljong för att så avslutas med mört ankbröst med pepparrotspuré. En lätt plommonsorbet och en tyngre kolaglass rundade av den fantastiska måltiden.

Grand Hotel Stockholm
Södra Blasieholmshamnen 6
Tel: 08-679 35 84 www.mathiasdahlgren.com


Besökt juni 2008

Kanske var det lite orättvist att klämma in ett besök på Operakällaren efter Frantzén & Lindeberg och före Mathias Dahlgren. Mot dessa stigande stjärnor står sig nämligen anrika Operakällaren slätt. Servicen är visserligen oklanderlig och råvarorna fina men den där överraskande smaksensationen vill aldrig infinna sig. Miljön och utsikten mot slottet är dock trevlig så en fin kväll får man här oavsett.

Operahuset Tel: 08-675 68 00
www.operakallaren.se/


Besökt maj 2008

Vår favoritrestaurang Mistral har flyttat men efterträdarna Frantzén & Lindeberg vill inte vara sämre. Det började visserligen trevande med att de inte kunde hantera önskemålet om mindre vin i glasen. Färre glas är inget bra alternativ, eftersom vinpaketet är väl anpassat till maten. Jag gladde mig dock åt att en cider fick plats bland vinerna, den mellan sötma och torrhet perfekt balanserade Cidre Buché. Själva maten blandar friskt olika intryck, utan att de för den sakens skull konkurrerar med varandra. Restaurangens variant av fattiga riddare serverades med en ljuvlig tryffelgrädde, sommarängens sniglar ackompanjerades av en sommarbris i form av höluft utpressad ur en plastpåse (?), de spänstiga pilgrimsmusslorna samsades med en smakrik tobakshonung, det möra lammet kom med en utsökt auberginepuré och getostglassen visade sig vara ett perfekt giftermål mellan ost och glass. Det hembakta brödet visade att herrarna Frantzén & Lindeberg behärskar bakkonsten lika bra som kokkonsten. Mot slutet av middagen blev det mer lekfullt med en kaka i form av en ostburgare (med kartong och allt) och uppfriskande syrapops. Till och med frukost ingick i form av en påse bröd och marmelad. Sett enbart till maten når Frantzén & Lindeberg inte riktigt upp till företrädarna Mistral och lite mindre sälta i maten hade inte skadat men det förtar ändå inte helhetsintrycket. Frantzén & Lindeberg erbjuder sina gäster en lekfull upplevelse för fler sinnen än bara smaken.

Frantzén & Lindeberg har ännu inte någon Michelinstjärna men det borde bara vara en tidsfråga innan de föräras en.

Lilla Nygatan 21
Tel: 08 20 85 80
http://www.frantzen-lindeberg.com/se/


Besökt april 2008

Jag gör ett undantag och recenserar en restaurang utanför Stockholm. 50 kvadrat i Visby är nämligen i sig värd en resa. Rätterna är baserade på utmärkta, gotländska råvaror tillagade till perfektion. En smakrik vichyssoise på ramslök och nässlor följdes av en till synes enkel ägg- och skinkrätt som tog fram det bästa av de vardagliga råvarorna. Till maten serverades fyra ljuvliga bröd av olika sädesslag som man gärna föräter sig på. Men det var klokt att spara plats i magen för bättre skulle det bli. Huvudrätten var en lammtallrik där varje del var en smaksensation i sig, från den möra tungan till den matiga korven. Efterrätten var en krämig kardemummaglass som till och med fick Su-San "koreaner äter inte efterrätt" att återvända dagen efter för en till portion. Av alla de stjärnkrogar vi besökt var bara Mistral snäppet bättre. När kommer Gotlands första stjärna?

S:t Hansgatan 15
621 56 Visby
Tel: 0498-27 83 80
www.50kvadrat.com/


Besökt december 2007

Sveriges enda tvåstjärniga krog lever väl upp till förväntningarna såväl vad gäller mat och dryck som service och miljö. Edsbacka krogs vackra lokaler ger en mysig hemkänsla och gäster visas hög uppmärksamhet från beställning till servering. Hur många andra restauranger erbjuder gratis smakprover av sitt vinpaket om man inte orkar ett helt? Själva maten var utsökt även om man stundtals saknade det där lilla extra som motiverar två stjärnor. En föraning om vilka fantastiska råvaror kökschefen förfogar över gav de inledande skaldjuren men det kändes inte som om den efterföljande gösen riktigt tillagats till sin fulla potential. Ankrätterna däremot visade på en imponerande bredd: anklevern smälte i munnen, ankkorven var full av smaker och ankbröstet var tillagat till perfektion. Även efterrätterna, baserade på först hjortron och sedan choklad, uppvisade en imponerande variation. Mistral förblir vår favoritrestaurang men alla gourmeter bör besöka Edsbacka någon gång i livet.

Sollentunavägen 220
Tel: 08-96 33 00
www.edsbackakrog.se


Besökt juni 2007

Lux ligger vackert till vid Lilla Essingens strandkant där stora fönster bjuder in sommaren i lokalen. Sommaren märks också på tallriken, där kökschefen serverar de bästa råvaror säsongen har att erbjuda. Hummer, gös, ål, spädgris och lamm var några av de goda rätterna som samsades med läckra tillbehör utan att smakerna konkurrerade. Den avslutande ostbrickan bjöd på hela sex svenska gårdsostar med likaledes passande tillbehör. Om man ska våga sig på en jämförelse med andra stjärnkrogar så är fortfarande Mistral bäst på att framhäva sina råvarors smak men Lux är väl värd sin Michelinstjärna.

Primusgatan 116
112 67 Stockholm
Tel: 08-619 01 90
www.luxstockholm.com/


Besökt augusti 2006

Mistral förtjänar verkligen sin Michelinstjärna! Säsongens avsmakningsmeny erbjuder nio rätter med rotfrukten som tema. Det låter kanske inte så spännande men kockarna uppvisar en enastående förmåga att ta fram det bästa ur råvarorna och det utan att smakerna krockar med varandra. En kock som kan få palsternacka att smaka ljuvligt är en sann konstnär. Finalen är storslagen med en griskind som smälter i munnen (en smaksenastion som bara kan jämföras med den första gången jag smakade gåslever), en ljuvligt len olivoljeglass och en sagolikt god äppelpocherad pumpa. Det prisvärda vinpaketet och den lilla, trivsamma lokalen blev pricken över i:et på en perfekt kväll!

2007 stängde tyvärr Mistral men till vår stora glädje kommer de snart att öppna igen, i nya lokaler i Enskede. Lita på att vi kommer att hitta dit!


Besökt juni 2006

Fredsgatan 12 är en av få restauranger i Stockholm med stjärna i Guide de Michelin. Restaurangen bjuder på en traditionell och en modern avsmakningsmeny med sju läckra rätter där den förstnämnda vinner på poäng genom att inte blanda smaker för mycket. Det känns dock som om de förstklassiga råvarorna inte utnyttjas fullt ut i kompositionerna. Lamm i korvform var en besvikelse och den rådande trenden att göra skum av allt blev parodisk till slut. Den något slarviga och ouppmärksamma servicen hör inte heller hemma på en stjärnkrog. Fredsgatan 12 förtjänar kanske en stjärna men varför har i så fall inte Leijontornet en?

Fredsgatan 12
Tel: 08-24 80 52
www.f12.se


Besökt januari 2006

Esperanto är en nykomling bland Stockholms lyxkrogar och som sina kolleger bjuder man på en rik och varierad avsmakningsmeny. Såväl rätter som viner hämtas från alla världens alla hörn och serveras i riklig mängd. Kockarna faller inte heller i fällan att blanda för många smaker utan håller sig till det bästa i varje kök man gör nedslag i. Tyvärr har taktkänslan inte varit lika god när det gäller sältan, som genomgående är för stark. Menyns höjdpunkt är smakrika toskanska bönorna och en blodanka som smälter i munnen.

Kungstensgatan 2
Tel: 08-696 23 23
www.esperantorestaurant.se


Besökt juni 2005

Leijontornet var vår första stjärnkrog och vi besökte den för flera år sedan, innan den fick sin välförtjänta Michelinstjärna. Recensionen är därför tyvärr inte mer än en minnesanteckning men vi kommer att återvända till Leijontornet snart och då få nya minnen för livet!

Dyrt men mycket gott på denna lyxrestaurang. Välkomnande service, utsökta och väl tillagade råvaror och som kronan på verket ett stort urval av ljuvligt hembakat bröd!

Lilla Nygatan 5, Gamla Stan
Tel: 08-506 400 80
www.leijontornet.se



Hemsidan har fått 201704 besök. Skriv gärna en rad innan du går. Välkommen åter!

Namn:

E-post:





www.000webhost.com